Palliativ Politik I SvD
2024-11-13
https://www.svd.se/a/KMbmb6/trump-tror-i-alla-fall-pa-nagot
"Har våra politiska och ekonomiska eliter i smyg förlorat tron på Västerlandet? I spåren efter Donald Trumps valseger i USA har begreppet managed decline åter blivit aktuellt. Låt oss använda det något mer styltiga ”hanterad nedgång” på svenska.
Förenklat innebär det att politiker gradvis har gett upp om samhällen på dekis, i stället för att försöka väcka liv i dem. Politikens roll reduceras till att parera och hantera en ödesbestämd stagnation. I bästa fall kan man göra livet så drägligt som möjligt för medborgarna, åtminstone i några år till.
Politiker har gradvis gett upp om samhällen på dekis, i stället för att försöka väcka liv i dem.
I praktiken ett slags palliativ vård i livets slutskede för en ort, ett land, eller ytterst en civilisation. Den hanterade nedgången gäller även västvärldens andlighet: det stadigt minskande antalet kyrkobesökare bemöts inte med ökat missionerande, utan med att fler församlingar slås ihop.
Detta är också kärnan i Trumps politik. När han lovar att ta tillbaka industrijobb från utlandet och göra Amerika stort igen, också i något slags själslig mening, är det föreställningen om den hanterade nedgången han i grunden attackerar. Det är därför ingen slump att Trumps budskap appellerar särskilt till USA:s lägre medel- och arbetarklass.
Här finns stora grupper som drabbats hårt av de senaste decenniernas strukturomvandlingar och som, rätt eller fel, inte känner sig som globaliseringens vinnare. Att Trump inte kommer att lyckas särskilt väl i sitt försök att hämta hem industrijobben, och att hans politik kostar betydligt mer än den smakar, är i sammanhanget av underordnad betydelse. Trump har en sammanhållen berättelse som skapar mening och skänker hopp hos hans väljare.
Att hela västvärldens politiska etablissemang har resignerat är, så klart, en överdrift med lätt konspiratoriska drag. Sveriges lärdomar från 1970-talets strukturkriser visar snarare på det motsatta. När politiken slutade att hälla pengar över varvs- och stålindustrin och började främja omställning kunde landet åter beträda resan mot tillväxt. Visst har även vi problem med arbetslöshet och utanförskap. Men det är inte i närheten av den misär som finns i delar av USA. Det öppna och konkurrenskraftiga landets omställningsförmåga är den svenska modellens styrka.
Det finns dock en europeisk ledare som passar väl in i tesen om hanterad nedgång: Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel. Sett till hennes agerande sedan finanskrisen 2008 talar mycket för att hon under sin tid vid makten gradvis tappade tron på både Europa och Tyskland.
Så talar inte en politiker som tror på framtiden.
I stället för att rusta industrin och samhället för framtiden gjorde Merkel sitt yttersta för att låsa fast den tyska ekonomin i ett gammalt industriparadigm. Hoppet stod till att öka exporten till Kina så mycket som möjligt, så länge det gick. På säkerhetskonferensen i München 2019 förklarade Merkel frankt att Tysklands ekonomiska odds var dåliga i ljuset av USA:s enorma hemmamarknad och Kinas miljardbefolkning. Så talar inte en politiker som tror på framtiden.
Ska västvärlden göra comeback på riktigt får valet därför inte stå mellan Trumps demagogiska löften om en storslagen dåtid, eller dyster uppgivenhet. Båda är symptom på en stagnerande ekonomi. I en sådan skiftar fokus i politiken lätt från villkor för tillväxt och en bättre framtid till att leta syndabockar och enkla lösningar. Alternativt till ett självupptaget administrerande av anonyma teknokrater.
Inget av alternativen kommer att skänka västvärlden sin välbehövliga pånyttfödelse."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.