Intrikat Historiskt Perspektiv
2024-07-01
Vem gjorde vad när och var ur detta historiskt perspektiv...
https://www.svd.se/a/4B77qe/grymheterna-i-det-bortglomda-lagret
"De senaste två söndagarna har jag skrivit krönikor om andra världskriget, först om striderna i Normandie 1944 och sedan om kriget på östfronten. Som avslutning på detta tema kommer i dag en krönika om krigets effekter i Sydeuropa. Förintelsen av judar, romer och andra av nazisterna misshagliga folk brukar, när den diskuteras på våra breddgrader, framför allt fokusera på dödslägren i Polen. Vi glömmer gärna att minst lika barbariska massmord ägde rum i andra delar av kontinenten.
Några av de vidrigaste aktionerna ägde rum i den fascistiska vasallstat som kallades Oberoende staten Kroatien, och som huvudsakligen omfattade dagens Kroatien och Bosnien-Hercegovina. Eftersom det regerande Ustaša-partiet under Ante Pavelić var lika antisemitiskt som det tyska nazistpartiet behövde Hitler inte utöva påtryckningar. Till skillnad från i många andra länder – där massmorden var beroende av att de tyska ockupanterna hittade kollaboratörer, själva upprättade koncentrationsläger och ordnade transporter till dödslägren – gjorde Ustaša-bödlarna allt detta på egen hand.
Den 30 april 1941 infördes raslagar för att beskydda ”det ariska blodet och det kroatiska folkets ära”. Judar och romer miste sitt medborgarskap och diskriminerades offentligt. Även prominenta kroatiska präster, till exempel den katolske biskopen av Sarajevo, Ivan Šarić, stämde in i den antisemitiska kören och proklamerade att kampen för att befria världen från judar var likvärdig med att återupprätta mänsklig värdighet. Framför allt slöt många franciskaner upp bakom regimen och gjorde sig skyldiga till såväl propagandalögner som krigsförbrytelser. Det värsta exemplet är franciskanbrodern Miroslav Filipović, även kallad Fra Sotona (”Broder Satan”), som ställde sig i spetsen för massmord på både serber och judar.
De kroatiska koncentrationslägren var av olika slag. Vissa var uteslutande avsedda för förintelse av interner. Till denna kategori hörde Jadovno, två mil från från Gospić. Bredvid Jadovno låg en djup ravin, i vilken fångarna vräktes ned till en säker död; ibland kastade mördarna handgranater efter dem. Antalet massakrerade är okänt: beräkningarna varierar mellan 10 000 och 68 000, flertalet serber. Till saken hör att hela detta massmord skedde inom loppet av några få månader 1941 innan italienarna tog över området. När italienska arméläkare en kort tid senare skickades att undersöka bygden – eftersom det gick rykten om massgravar som förgiftade dricksvattnet – fann de åtskilliga rester efter mord och likdumpningar, med en avskyvärd stank som avslöjade vad som dolde sig i bottnen av de många djupa hålen.
När kroaterna tvingats lämna Jadovno och de andra lägren i kustområdet etablerade de ett nytt, och betydligt större, läger i Jasenovac, djupt in i inlandet. När det var som mest omfattande tycks Jasenovac ha varit Europas tredje största koncentrationsläger. Mellan 80 000 och 100 000 människor miste livet här, av vilka minst 20 000 var judar, fler än 16 000 romer och mellan 30 000 och 50 000 serber. Många avled av svält, eftersom undernäring och dricksvattenbrist var norm. Andra dödades manuellt, till exempel genom att slås, huggas och skäras ihjäl med knivar, sågar och hammare. Det hände också att internerna, i synnerhet kvinnorna och barnen, förgiftades eller gasades till döds i Stara Gradiška, ett läger som var underställt Jasenovac. Även kremering förekom, enligt uppgift även av människor som ännu levde.
När Ante Vrban, Ustašakommendanten i Stara Gradiška, efter kriget ställdes inför rätta och vittnade om sina lägererfarenheter berättade han utförligt om hur man experimenterade med olika gaser, bland annat Zyklon B, för att döda så många barn som möjligt så fort som möjligt. Cijordana Friedlender, som tjänstgjorde som vakt i lägret, berättade:
Vid den tiden kom nya kvinnor och barn dagligen till Stara Gradiška-lägret. Omkring 14 dagar senare gav Vrban order om att samtliga barn skulle skiljas från sina mödrar och placeras i ett rum. Tio av oss ålades att bära dem dit i filtar. Barnen kröp runt i rummet, och ett barn stack ut en arm och ett ben genom dörröppningen, så att dörren inte kunde stängas. Vrban skrek: ”Knuffa till den!” När jag inte gjorde det slog han hårt i dörren och krossade barnets ben. Sedan grep han tag i barnets hela ben och vräkte barnet mot väggen tills det dog. Därefter fortsatte vi att bära in barn. När rummet var fullt ordnade Vrban fram giftgas och dödade alla.
Andra vittnen har berättat hur lägervakterna tvingade in kvinnor och barn i skåpbilar, i vilka man sprutade in avgaser med hjälp av gummislangar som anslutits till avgasröret. Förarna körde runt i lägret tills samtliga dött."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.