"Den här vintern har gjort ”elområde” till ett vardagsord för svenska konsumenter – när det har blivit tydligt att elpriset beror på var du bor. Vissa dagar har en skåning tvingats betala sex gånger mer för en kilowattimme än en norrbottning.

Bakgrunden är en gammal konflikt med vårt grannland. Branschorganisationen Dansk energi protesterade mot att Sverige begränsade elexporten. Man fick stöd av EU-kommissionen, som 2010 krävde att Sverige skulle hitta andra sätt att hantera svagheter i vårt transmissionsnät.

Lösningen blev fyra elområden (SE 1 till SE 4), som infördes i november 2011. I den så kallade kraftbalansrapporten för 2012 skriver den ansvariga myndigheten, Svenska kraftnät så här:

”Eftersom det finns ett betydande elunderskott i södra Sverige medför elområdesindelningen på kort sikt ett relativt högre elpris i söder jämfört med i norr. På längre sikt medför indelningen en bättre fungerande elmarknad, när prissignalerna nu tillåts nå fram till marknadens aktörer.”

Tanken var att reformen skulle stimulera ny elproduktion i söder, i elområden 3 och 4. Så har det inte blivit enligt DN:s genomgång, där vi har jämfört statistiken från 1 januari 2012 med samma datum i fjol. Den sammanlagda elproduktionen i de två södra elområden har minskat med två procent, i de två norra har den stigit med totalt 35 procent.

– Det är uppenbart att prissignalerna inte varit tillräckliga starka för att ändra situationen, utvecklingen har blivit den omvända. Överskottet har ökat där förbrukningen är som lägst och tvärtom. Elmarknaden har inte premierat ny produktion, säger Ulf Moberg, teknisk direktör på Svenska kraftnät.

Ett annat problem är att det finns brister i överföringskapaciteten mellan norr och söder. Det är brister som Svenska kraftnät ska bygga bort, men, som Moberg säger, ”det ligger en bit bort”.

– Och när det försvinner planerbar kraft, som bidrar till robustheten i kraftsystemet, påverkar även det överföringskapaciteten, säger Ulf Moberg.

”Planerbar kraft” är till exempel kärnkraft. Under den tid som DN mätt har fyra reaktorer lagts ned - två i vardera Oskarshamn och Ringhals. Som framgår av grafiken har det påverkat kraftbalansen i elområde 3, bortfallet har inte kompenserats av ny kraft.

DN:s genomgång visar en sak tydligt, vindkraften har fått en rejäl boom. Den märks i alla områden, men allra mest i Norrland.

– Och det har ju skett trots lägre priser där, avgörande har i stället varit bra vindlägen och stora områden med gles befolkning, kommenterar Ulf Moberg.

Men – vindsnurror snurrar inte så bra när det inte blåser. Svagare vindar, sämre fyllda vattenmagasin och höga gaspriser i Europa har tillsammans skapat en prischock som fick regeringen att införa ett tremånadersstöd till svenska hushåll.

Svenskarna lärde sig att vi är hopkopplade elmässigt med andra länder och fick samtidigt en tydlig bild av hur stora skillnaderna kan bli. Men situationen är extrem, sedan elområdena infördes för tio år sedan har prisskillnaderna varit i snitt cirka fem öre. Detta enligt, Magnus Thorstensson, elmarknadsanalytiker på energiföretagen, som samlar närmare 400 företag.

– De små historiska prisskillnaderna är ingen stark investeringssignal för södra Sverige. Samtidigt har det kommit pålagor som minskat lönsamheten, till exempel straffskatten på kraftvärme som har gjort att fjärrvärmeföretagen satsar enbart på hetvattensproduktion.

Han fortsätter:

– Det finns också andra problem, som långa och osäkra tillståndsprocesser och en enorm politisk risk som gör att företagen tvekar: kommer det förbud, ska någon produktion subventioneras med mera? Den risken består så länge det inte finns en bred majoritet bland de politiska partierna.

Men om priserna fortsätter att vara höga i söder, ändrar det inte läget?

– Det är osäkert. Vi har höga spotpriser nu men terminspriserna, alltså marknadens prognos för det framtida spotpriset, för 2023 ligger bara på på runt 40 öre och på 35 öre för år 2032. Det är inte någon kraftfull morot för nya satsningar.

Hur ser branschen på elområdesindelningen?

– Teoretiskt är de ett marknadsmässigt sätt att hantera flaskhalsar i stamnätet. Samtidigt får det olika effekter för kunderna på olika ställen i Sverige. Därför menar vi att det bör göras en ordentlig analys av om konsekvenserna för företag och konsumenter har varit acceptabla. Detta är alltså något helt annat än den pågående utredningen om hur själva indelningen ska se ut, säger Magnus Thorstensson.

Han menar den översyn av elområdena som nu görs inom EU och som är ett steg mot en inre marknad för el. Arbetet kan leda till beslut under 2023.

Svenska kraftnät har för svensk del föreslagit att man ska utreda tre alternativa indelningar för att minska flaskhalsarna i transmissionsnätet: Ett nytt elområde för Storstockholm, en sammanslagning av SE1 och SE2 eller en fusion av S3 och S4.

– Det är alls inte klart att det blir någon förändring. En ny sak är att vi också måste analysera hur den ökande elanvändningen norra Sverige påverkar indelningen, det har vi inte gjort tidigare, säger Ulf Moberg på Svenska kraftnät.

Men problemen i elöverföringen finns ju kvar, är det inte bara kosmetik att ändra områden?

– För att de ska kunna ändras måste det ha skett något som motiverar det. Vi har ju numera fått i gång sydvästlänken och vi har fått koncession på att bygga en ny ledning på östkusten. Det tror vi kommer att minska begränsningarna mellan elområde tre och fyra , men i Mellansverige kommer de att vara kvar ett tag till.

Det finns kritiker som säger att alla svenskar borde ha samma elpris, och det finns inget som hindrar detta, så länge Sverige inte begränsar exporten till övriga EU. Ett alternativ är så kallad mothandel, alltså att statliga svenska kraftnät betalar för att minska produktionen där det finns överskott eller för att öka den där det råder underskott.

– Vi bedömer att det vore ett ännu större ingrepp i elmarknaden. Dessutom finns det mycket begränsat med elproduktion att mothandla med, kommenterar Ulf Moberg."