Detta sociala lim är en aspekt av Matrixen vi inte alltid minns..

Och naturligtvis, när händelser dyker upp som tycks hota vår existens, så är dessa regisserande, medvetet eller omedvetet, ”våra” ledare bara alltför ivriga att anta svar och lösningar som gör att ursprungliga kriser framstår som bleka vid en jämförelse. Som vore detta av en slump! Jag skulle skämmas över att spela så dåligt regisserad teater!

I denna obehagliga blandning av svek och lögner, som består av en inte obetydlig del av oss själva i form av vår medverkan och som gör att vi hålls nere genom att vi inte säger ifrån? Vilka möjligheter har då vi ovilliga att utöva någon form av motkraft? Vad innehåller själva rädslan som hindrar oss från att agera?

Det är ju uppenbart att friheten får begränsningar. Vi blir mer försiktiga att utöva våra friheter. Det är dock frihet, inte bara en idé eller ett tomt tillstånd eller ett skal. Frihet innebär själslig kraft, den fria tanken hos individen. Frihet per definition innebär ju ovillkorligen individuell makt.

Om det inte gjorde detta, vem skulle bry sig på ett eller annat sätt om frihet? Vem skulle se ett problem i detta? Ingen alls – givetvis.

Om var och en av oss inte hade någon makt alls, så skulle friheten inte vara mer än en löjlig saga som vi möjligen kunde roa oss med.

Utforskandet av den faktiska innebörden av begreppet makt är inte något du hittar i en skola eller på arbetsplatsen eller i samhällets olika grupper för utbildning. Det är ett sorts tabu. Människor pratar inte om detta. Det är som vore det som om det är alltför mycket av en lite obehaglig med odefinierbar känsla, kanske lite som att skriva en bok om solen men att försumma att nämna den avger värme. Det går inte att förmedla känslan av värme genom att uttrycka fysisk värme genom det skrivna ordet.

Känslor kan bara upplevas känslomässigt av individen själv.

Detta undertryckta samtal om makt är en kulturell artefakt. Vi har på något sätt indoktrinerats till att anse att det är oartigt att ta upp ämnet. Det kan tolkas som en form av ifrågasättande, en antydan om att du kan tänka själv. Det anses själv- förhärligande och grandiost att diskutera makt. Det går emot strömmen i samhället som säger att man själv skall visa sig ödmjuk och underdånig, det är alltid bäst för en själv. Detta verkar genom normen för den obligatoriska premissen att ”vi är alla i samma båt.” Utan att tänka själva

Vad döljer detta tabu?

Makt för individen är förmågan att föreställa sig betingelser och förlopp genom fria tankar och att skapa konsekvenser ur detta. Makt ur samhällets perspektiv är förmåga att bryta motstånd.

Snarare än att vara den statiska ”sanningen” så handlar makt om att uppfinna nya sanningar, att utvecklas i den meningen att när du skapar som individ, så skapar du något i världen som inte fanns tidigare givet förutsättningarna. Atningen detta gäller dig själv eller någonting annat.

Efter det att en stor konstnär eller vetenskapsman gör fantasier till bilder, så innebär detta någonting först i själva verket när andra samlas och analyserar sanningen i vad som just dykt upp. Men den springande punkten i händelsen var själva uppfinningen ur det fria tänkandet.

Ännu viktigare blir då förmågan att göra fantasin till organiskt eller psykologiskt faktum.

Makt jagar därför efter friheten som ett uttryck för den egna mänskliga oförmågan.
Makt hatar därför det som numera kallas för den seriella kreativiteten, alltså att kunna tänka på sekventiellt och parallellt.

Detta är vad makten med kris och hot och tragedi försöker att dölja med förtvivlan över den egna oförmågan, för att göra människor irrationella. Men detta blir därför också alltid bara en illusion.

Ingenting kan hända i denna värld som förändrar eller minskar din inneboende kraft, om du inte väljer det göra det själv att böja dig för dina rädslor. Du blir klokare av att tänka. Hjärnan är funktionsmässigt som en muskel som måste tränas för att bli starkare. Hjärnan presterar bäst när den är utvilad, så den söker makt och som inte vill att andra skall tänka själva gör bäst i att ockupera deras sinnen med ovidkommande tankar 24 – 7. Livspusslet.

Iscensatta kriser är därför också ett exempel på verktyg för makt. Dessa perversa konster att slänga upp opinionsbildande företeelser på bildskärmar för att skapa vår uppfattning och våra ställningstaganden, för att göra oss så att vi känner att vi måste ge upp och följa strömmen för att inte blir lämnade utanför, ge efter för vad? Till offret på altaret av vår egen förmåga att tänka och skapa en egen och riktig bild av verkligheten. ”Någon annan gjorde min uppfattning om verkligheten åt mig.”

Den tanken är vanligtvis också kännetecknande för hypnos. Ämnet kallas inte sällan att vara i trans, jag skulle säga intellektuell koma, att acceptera vad som beskrivs av andra som verkligt och okritiskt att göra det till sin sanning, som en sista summering av sitt liv. Den enda uppgiften i livet blir att anpassa sina handlingar till världen som den är, för ingenting går att påverka. Matrix rules.

Det finns många exempel. Titta på den fascinerande tongivande legend som lanserats för att övertyga befolkningen i forntida Indien om att kastsystemet var en kosmologisk nödvändighet med tanke på reglerna för universell rättvisa och förordningar som reglerar reinkarnation.

Detta ”andliga system” var slutligen en kosmisk fascism. Det blev till ett verk av nära nog konstnärliga former där de aristokratiska och prästklasserna fullkomligt excellerade för att befästa sin kontroll över befolkningen.

Med andra ord så uppfann dessa härskare verkligheten för massorna som därefter accepterade denna beskrivning genom att inte tänka efter själva som individer: ”Vi skapade verkligheten för dig. Ditt jobb är nu att leva ditt liv i den för att upprätthålla illusionen.”

Likaså under de senaste århundradena, så blev ökningen av vetenskap förvriden och extrapolerad till sin egen legend: materialismen, eller det själsliga armodets era.

Det finns ingenting bortom partiklar virvlande i rymden. Det är allt. Det är allt om din biologiska individ, det är allt vad som är verkligt, överallt. Du bor inuti den egna tanken.

Makten vill att du skall justera dig, anpassa dig. Avvisa alla tankar som inte maskeras med detta: Det finns inget själsligt djup, inga känslor som bygger på egna tankar avseende dig själv och varför du känner som du gör inför givna betingelser– det finns ingenting som heter utveckling av emotionell självförståelse, du äger inte rätten till din sanna upplevelsen av dina egna känslor – är du mätt så är du lycklig.

Och mot allt detta står, om vi själva vill, står frihet och vår egen makt över våra egna känslor och vår egen förståelse för deras disposition. Den egna individuella förmågan att föreställa sig, att skapa sig en egen sanna bild av verkligheten.
Att verkligen försöka att förbättra sig själv som människa för att bättre kunna förstå sin omvärld.

Hur långt sträcker sig denna makt? Livet på jorden verkar inte under mandat i förhållande till någon långtgående utövande skapande kraft, annan än naturen. Det är också en illusion att någon semantisk lek som kallas för gud - som är allt, skulle utgöra ett hinder. Det finns inga gränser.

Hela den upprepade dolda operationen av tragedi, tragedi, tragedi, sörjande, sörjande, sörjande, kommer tillsammans, läkande läkande, läkande … är bara samma oändligt tjatiga och återkommande ceremoniella mantra som har lagts där tillrätta för att försäkra oss om att vi är små varelser med ingenstans att ta vägen, utom att stilla acceptera. Detta får vi veta, är vårt enda alternativ för fortlevnad.
Vad vi vet däremot är att visdom bara är helat lidande om vi lär oss av våra misstag.

Denna idé har förresten sålts på marknaden för själslig och andlig handel sedan tidernas begynnelse. men nu är informationsklimatet annorlunda och till vår fördel.

Den uppgivna samhällsnormen är en ren och skär lögn i förhållande till dess mekaniskt funktionsmässiga syft. Det har sagts, om och om igen, detta är för att tjäna härskare!

Härskare vill se att antalet kreativt självständigt tänkande och därmed mäktiga individer hålls nere till ett minimum. Annars skulle denna enda monolitiska sanning som härskare har uppfunnit och sålt in i medvetandet hos människorna, skaka och falla sönder.

De skulle drunkna i en flerdimensionell triumf för många själsligt mäktiga individer som skapar många och alltfler lysande och samtidiga uppfattningar om verkligheten. Allt skulle bli ett och skuggorna skulle skingras

Detta är det sanna postulatet om innebörden av ett öppet samhälle.

Upplysning till vidare ledning och upplysning till demokrati.