Får inte riktigt klart för mig hur religion INTE är en socialpsykologisk formateringsgrund?

Det tycks vara så att människan både som individ och samhälle faktiskt kan existera - lite sarkastiskt - och framför allt då även utvecklas bortom förenklande formatering som bromsar individens utveckling genom att vända individens betraktelse utåt från den känslomässiga bestyckningen och därigenom istället skapar en ökad vilja till separation - ego.

Religion som rättesnöre tycks med historiens facit i handen tvärtemot vad som anges, främst vara födan för de själva i anden fattiga. Det emotionella rättesnöret, för känslomässsig vägledning, detta trots att känslor bara kan upplevas individuellt. Exemplen på de religiöst grundade socialpsykologiska avarterna har väl aldrig varit fler i ljuset av verkligheten.

Med detta Inte sagt att alla beteenden som inkluderas i en religion därför måste vara dåliga, så är det givetvis inte alls eftersom då skulle inte religion kunna fungera som styrmedel av och för människor, men man skall ha glasklart för sig att det är bara individen som kan utveckla sig själv och därigenom minska den underliggande inneboende viljan till separation, det kan inga prelater i världen göra åt någon annan. Viljan att tänka efter i självbetraktelse - själv, den ligger hos individen och inte hos någon annan i hela världen. Det är det enda som kan skapa den förändring som allt fler måste utgöra en del av.