Jag känner så här som alltid i Davostider, inte att dessa globalister är så särskilt förtjusta i människor. Man kan nästan uttrycka saken som att de uppenbarligen inte respekterar oss alls. Men jag svär ibland på att jag alltid kan komma rätt in i deras små, ja de är små, ondsinta hjärnor och höra vad de tänker. Det är som ett slags lägre medvetande men ändå med en hög grad av materialistiskt betingad rationalitet.

De gillar inte oss eftersom vi i förhållande till dem inte är ansedda som särskilt intellektuella med deras mått mätt - alltså notera detta - deras mått mätt, uppenbarligen ett värderande mått vars grunder alltså har lett oss hit till vår nuvarande belägenhet. Ja det bara måste verkligen vara så hurra, jag menar de äger ju alla elektroniska ettor och nollor i datorer och nu är 99% av jordens befolkning arga på dem, eller i alla fall snart är de arga när alltfler alltmer inser hur och varför allt ser ut som det gör. Samma beteende och samma resultat, visst några har klarat sig länge, men denna gång är det allmänna medvetandet alltför förändrat, den asymmetriska informationsfördelningen har påverkats alldeles för mycket för att undvika dramatiska förändringar. Men dramatik behöver alltså inte vara fysiskt våldsam.

Men fortfarande, och om vi var bara en liten smula smartare dock, så kunde vi ju faktiskt inte alls beordras att marschera ut på frontlinjen på ett slagfält och förpliktigas att skjuta och döda människor som vi inte ens känner av anledningar som vi ju faktiskt inte förstår – fast vi egentligen inte vill - alltså allt detta för ettor och nollor i datorer. Egentligen, man tar sig för pannan. Vi skulle vid en tillräckligt utvecklad medvetenhet inte göra detta alldeles oavsett vilka tramsiga ursäkter som anfördes för oss för att göra det beteendet "nödvändigt" för oss själva i vårt eget medvetande. För trots allt så mellan skål och vägg så handlar ju detta enfaldiga spel i botten bara om individers yttre bekräftelse som kompensation för ihåliga och självupplevt tomma själar, så därför blir det här vansinniga spelet också möjligt när vi låter känslorna löpa för långt framför tanken, när vi blir alltför irrationella och har en otillräckligt utvecklad emotionell självförståelse. Och dessa enfaldiga regissörer de blir bara färre och allt rikare, på ettor och nollor i datorer.

Men många av oss börjar nog känna mer än en ” liten kanske växande aning, ” en känsla av att saker och ting är på väg att eskalera i en stor och otäck omfattning, att faktiskt - kanske - trollkarlen från OZ verkligen är en jättebamsing till trollkarl och inte alls någon liten enfaldig själslig pygmé. Visst det finns flera stora geopolitiska bränder just nu och inte tillräckligt med resurser för att kyla ner dem alla. Så är det helt visst, men det finns också likafullt bara människor och det finns bara beteenden. Så tro mig, trollkarlen är en mycket liten och ömklig figur och vår fiende bor därför också alltid främst inom oss själva, genom vår ovilja att betrakta tingens ordning ur tillräckliga perspektiv. Kan vi förstå oss själva bättre så kan vi förstå vår omgivning bättre vilket ökar vår medvetenhet vilket gör oss mer trygga - mindre osäkra - svårare att kontrollera - svårare att göra irrationella - mindre känslostyrda. Dessutom så har trollkarlen en oerhörd inre svaghet i och med att han tänker i givna mönster baserade på enskild nytta ur ett strategiskt eller taktiskt perspektiv, men ett syfte är och förblir bara ett enda, oavsett hur mycket förvirrande rök och speglar av tid som det vävs in i för att verka som fler.

De människor som vi har givit förtroendet till att utgöra ”ledare” tillåts att dominera den platta världsbild som vi i Sverige kallas för pannkakan, som vi inte alls erkänner att vi är vilse i eftersom vi är en upplyst och medveten befolkning som dessutom är känd - av oss själva i alla fall - för att vara både civiliserad och rättvis. Våra folkvalda verkar också därför bara alltmer fast beslutna att utnyttja aktuella situationer för egen nyttas skull än finna meningsfulla resolutioner för befolkningen.

Så den roll som våra nuvarande politiker har är dubbelbottnad i bästa fall. De som söker högre ämbete svarar därför ofta på en mycket lägre moralisk kallelse. Betingad av begränsad moralisk orienteringsförmåga - eftersom moral är den känslomässigt grundade kompass utifrån vilken vi orienterar oss. Motiverade av utsikterna till egennytta, kommer vissa människor därför inte att tveka att ordna lukrativa erbjudanden och säkra favörer med garantier som kommer att stanna på plats långt efter att de har lämnat ämbetet. Detta drag kan visa sig särskilt berusande med hög – presterande psykopater – mening: med låg – fungerande emotionell självförståelse – vilka idag tyvärr uppenbarligen skulle sälja sitt land med en betänketid kort som ett pulsslag för rätt pris och en flyktig notering i historieböckerna. De verkar kanske alltid ha ett kort i rockärmen och ett spader ess gömt i sin sko.

Men problemet för dessa moraliska karaktärshaverister nu, är att det dolda blir öppet att beskåda när ljuset skär igenom mörkret.