Det är den individuella förmågan hos människor till att etablera egna uppenbarelser - slutsatser, som makten måste eliminera.

Vikten av undervisning filosofi i skolan kan därför faktiskt inte överskattas. I en värld där de flesta människor lever i ekorrhjulet av livspusslet med skygglapparna på både ögon, öron, näsa och mun, är det av största vikt att vi omvärderar våra egna perspektiv från tid till annan, och tittar på helheten.

Vilken undervisningsfilosofi är det som får oss att tänka, som får oss att ifrågasätta , som får oss att relatera information. Utan dessa kunskaper, alltså kunskap om hur att processa - bearbeta - processuellt tankemässigt behandla - information, så kommer mänskligheten att fortsätta att fungera på autopilot, och vi kommer att tillåta makthavarna att fortsätta att dominera, förtrycka och förslava oss på alla sätt. Vi kommer att fortsätta att repetera, att göra om - till givna förutsättningar med förväntningar om förändrat utfall. Alltså definiera oss själva som så dumma att vi inte begriper detta, det allra mest uppenbara.

Så därför först lite på tal om ”priming”, alltså hur man kognitivt formateringsmässigt ”grundmålar” – förbereder den allmänna kognitiva miljön för att skapa avsedda tankemönster för att få människor till dessa upprepade beteenden, till vilka människor egentligen alltså inte är medvetna om de verkliga grundernas bakomliggande syfte.

Catherine Austin Fitts uttryckte sig en gång ungefär så här ifrågan: ”En bandmask sprutar kemikalier i sitt värddjur som gör att värddjuret längtar efter vad som är bra för bandmasken. I Amerika, misströstar vi för vår försämring, men vi längtar efter nästa injektion av kemikalier från Bandmasken ..”

Just nu gör vårt utbildningssystem mer för att indoktrinera våra barn än för att utbilda dem. I själva verket har det varit fallet under ganska lång tid, minst sedan Wellanders dagar. I Dagens Nyheter 1944-11-25 så skriver Wilhelm Scharp en artikel som kanske kan ge lite ljus åt någon.

”Med förundran och beklämning ha många demokratiskt och nationellt tänkande svenskar följt denna skolas tillkomst och utveckling. Samtidigt som stor möda och kostnad nedlägges på att utreda förutsättningarna för en ny svensk skolordning, som skall bli grundvalen för våra barns uppfostran till effektiva och lojala samhällsmedborgare, i vårt fria svenska samhälle, ha samma personer som stått i spetsen för denna skolutredning – statsrådet Bagge -generaldirektör Holmberg och professor Erik Wellander – aktivt lånat sin medverkan till upprättandet av en av de mest effektiva och farliga centraler för öppen eller inlindad nazistpropaganda som tänkas kan.”

”Ha dessa herrar ens tagit del av den första satsen i denna för alla tyska skolor gemensamma och bindande programskriften?

Denna lyder ”Den tyska skolan är en del av den nationalsocialistiska uppfostringsordningen, den har till uppgift att i förening med andra folkuppfostringsmedel, men med de för den säregna uppfostringsmedlen, forma den nationalsocialistiska människan."

Den bärande poängen är alltså att göra människor till informationsrepetitörer - bokrepetitörer - för att döda den egna individuella utvecklande förmågan till fritt tänkande hos människor. Ta bort viljan att ställa frågor - att vara ifrågasättande för att själv vilja förstå.

Våra unga får därför höra att de skall acceptera myndighet som sanning istället för sanningen som myndighet där sanningen skall vara att beskriva verkligheten och verkligheten alltid bara kan existera nu.

I Sverige har vi till och med ett eget psykologiskt tillstånd som kallas för Stockholmssyndromet, ett tillstånd som gör att vi inte bara längtar efter kemikalierna som bedövar oss, vi är verkligen förälskade i parasiterna på samhällskroppen, vi älskar helt enkelt våra iglar fästingar och löss.

Vi är nu närmast så totalt förvirrade som befolkning, att vi inte ens reagerar längre över fullkomligt uppenbara galenskaper som påförs eller uppdagas.
Allt som betyder någonting är det bedövande korta och ytliga perspektivet, men det kommer en reaktion även på detta eftersom tiden jämnar ut allt till ett.

En gång i tiden, på de medeltida universiteten, Studerande man i Trivium. Det var grunden, läroplanen. Den krävdes. Dess delar var: grammatik, logik och retorik.
Grammatik: inredningen till språket.

Logik: giltiga och ogiltiga anslutningar i samband med ett formellt argument; metoden för korrekt resonemang; de deduktiva länkarna i en kedja, i slutet av vad som verkar till en slutsats.

Retorik: muntlig och skriftlig presentation; användning av språket för att nå ett mål; förmågan att övertyga, även i ljuset av motargument.

Idag är föremålet för Trivium inte bara bagatelliserat. Det har krossats.

Lärarna har idag, helt i enlighet med Wellanders idéer, blivit informationsrepetitörer. De är bara återupprepare av vad de en gång lärt sig av sina egna lärare, att föreviga återcirkulationen av informationen, det går bara runt runt med samma innehåll och inte framåt; information som har lyckats undgå processuellt kritisk granskning i generationer. Barn är inte längre herrar över sitt eget lärande, sin egen tankeförmågas utveckling, stället, blir deras sinnen behandlade som förvaringskärl.

Fabriksmodellen med utbildning fokuserad på akademisk och ekonomisk elitism spottar ur lydiga välformaterade arbetare för systemet, uppmuntras att följa varje steg på vägen utan att tänka en enda originell kreativ tanke själv. Vi behandlas inte som organiska, kreativa människor, utan som delar i maskinen. Utbildningssystemet är till för att filtrera bort den nyfikna och tankemässigt processbenägna naturen av vårt väsen, med det yttersta målet är att förhindra meningsskiljaktighet mot systemet. Systemet vill inte ha några fria tänkare. Det behöver inte att folk ska ifrågasätta systemets metoder - eller sitt eget kognitivt formaterade landskap. Systemet vill en befolkning som lätt kan manipuleras och kontrolleras så att den avstår all sin makt till eliten.

Det finns de som säger att kritiskt tänkande färdigheter inte kan läras ut i skolorna. Sokrates skulle sannolikt håna detta uttalande, om han fortfarande var vid liv i dag. Det var Sokrates som sa, "Jag kan inte lära någon något; Jag kan bara få dem att tänka. " Om vi ska lösa problemet med indoktrinering i vårt skolsystem, måste vi lära oss att börja ställa frågor istället för att ge svar. Alltså inte dela ut färdiga innehållsförteckningar à la Wellanders implementerade språkvård. Vill vi få människor att förstå och utvecklas vidare, så kan vi inte rapa upp snabbmatslösningar.

Verkligt lärande sker genom utredningsprocessen. Barn - människor - måste uppmuntras att söka efter svaren själva. Vilja ställa frågor för att få veta och förstå. Det är upp till lärarna - ledare - att tillhandahålla de tankemässiga verktyg och resurser som behövs för barnen ska kunna genomföra dessa undersökningar och göra meningsfulla upptäckter. En välformad fråga kommer att göra mer för att inspirera till att få igång denna process, än något antal svar, som då istället dör bort. Det är den individuella förmågan hos människor att etablera egna uppenbarelser, som makten måste förhindra.

Epifani! I dess enklaste form betyder ordet – uppenbarelse. vi kan kalla det för Aha - upplevelseögonblicket. Och det är här, just i det ögonblicket, som vi måste förstå att vi människor främst måste börja med att stanna upp, stanna i ögonblicket – frysa det i tiden för att själva kunna tankemässigt analysera dess mekaniska innebörd. Vi måste därför arbeta mer med konsten att uttrycka oss så att andra människor vill lyssna, inte för att få svar utan för att själva börja ställa frågor - alltså då inte minst angående sig själva. Detta för att få människor att utveckla sig själva för att kunna hjälpa andra människor att kunna hjälpa sig själva till utveckling.