Offentliga berättelser - historien - har alltid kontrollerat mänskliga samhällen och den sociala tillvaron. Genom samhällens berättelser som berättas från en generation till nästa så styrs historiens utveckling och därigenom styrs människan och hennes samhällen. En falsk berättelse, för att uttrycka sig milt, kontrollerar nu mänskligheten. Det har tagit oss 30.000 år för närvarande, till accepterandet av en falsk berättelse som ledde oss till denna punkt av närmast fullkomlig galenskap, de flesta människor föraktar idag sig själva som människor och individer utifrån den yttre bild som de upplever att de får av sin omgivande verklighet, så långt sträcker sig nu den emotionella kognitiva formateringens påverkan. Så lyckojakten som blir alltmer intensiv blir samtidigt alltmer kortsiktig samtidigt som den ovillkorligen också blir alltmer dömd att misslyckas.

Och? Men detta vi kan väl fixa till det med ny eller bättre teknik, metoder och rutiner, så att säga….eller kan vi inte det?

Verkligen, hur är det? Hur har det fungerat under de senaste 250 åren? Det verkar åtminstone för mig som att för varje lager av ny teknik sett över tiden – möjligen bortsett från internet – som faktiskt har gjort något i frågan om separation av människor från sina naturliga emotionella biologiska av naturen givna förmågor, så har gjort det hela gjorts värre, inte bättre, men för all del, jag kan ju ha fel. Men nog tycks det mig som att den psykosociala ofärden exploderar och att glädjen i samvaron människor emellan blir alltmer ihålig - ytlig.

Att de flesta av dessa nya tekniker har ju verkligen gjort någonting för allmänna psykosociala välbefinnandet hos den enskilde personen. Det kan vi ju alla se – slut på sarkasmer i detta stycke.

Men dessutom har vi i allmänhet inte någon aning alls om hur otroligt sköra dessa tekniska system är för det moderna samhället och hur fullständigt och helt som dessa kommer att misslyckas, när väl en gång kollapsen av samhället startar på allvar när någon av delarna i korthuset viker sig under sin egen tyngd? Är denna bräcklighet verkligen vad som utgör karaktären på verklig styrka och kraft i sin grundläggande design – eller är det bara falska förhoppningar? Är detta styrka som begrepp i sig själv?

Denna alltmer vansinniga berättelse om oss själva, som varelser skilda från naturens lagar, har lett direkt till förslavning av människor till förmån för några psykopatiska – själsliga invalider – som tycks tro att de i all sin pregnanta efterblivenhet är någon form av kollektivistiskt materiellt orienterade rovdjur, med detta olyckliga intellektuella bakslag detta fördärvande av jorden, så kännetecknas den emotionella impotensens psykopati. Främst av att inte känna någon oro för sina handlingar i förhållande till sina kommande känslor och handlingarnas påverkan på andra. Jag tror faktiskt att vår situation med jorden nu räknas som själsligt invalidiserad.

Jag vet ärligt talat inte vilket – eller vad som kommer att kollapsa först - det vet nog ingen: de kognitivt formaterande moderniteterna, ekosfären. det syrande valutafinansiella systemen eller det som kommer bli det allra största arbetet med att återuppbygga till någonting mer långsiktigt hållbart - den mänskliga psykosociala dispositionen. Slutresultatet för den enskilda personen i alla dessa fall kommer dock inte att bli varken särskilt materiellt eller emotionellt lyckligt, om vi nu inte engagerar oss hårdare för att sprida upplysning för att öka det allmänna medvetandet. Men jag är 100% säker på att en kollaps av någon av dessa möjligheter – eller alla på en gång – kommer att bli resultatet av berättelsen om moderniteten med kognitivt formaterande social ingenjörskonst kombinerat med tillväxtkravet som skapas av det ekonomiska systemet för att göra allt färre människor materiellt allt rikare på allt fler människors hela bekostnad.

Det är dock fortfarande och alltid, även vid denna sena tidpunkt i utvecklingen, för oss att återfå medvetandet om själva och att göra om och göra mer rätt. Men vi kan inte bara stilla åse hur dumheten grasserar vidare utan att vi reagerar.