Genom att kontinuerligt ingripa på alla marknader har centralbankerna förstört systemet med informationsöverföring som är inbyggt i fria handelsmarknader. Givetvis inte alls beroende på att centralbankers uppgift faktiskt är att bekämpa marknadens insikt om tingens ordning i verkligheten - a.k.a upprätthållande av det förtroende som kallas för exempelvis prisstabilitet, eller värde för olika alltså mer eller mindre obskyra illusioner.

Tiden börjar dock att rinna ut för möjligheten för Anglozionisthegemonin att fortsätta sparka burken framför sig för att undvika kollaps på vägen. Vi har gått varvet runt, nu endast med Kinas Finansmandariner i Midastornen den här gången. Men hur kan då som ett exempel dragen i Kinesiska idén om ett finansiellt schackparti se ut?

Kinesisk opinionsbildningsstrategi :

Så småningom, världen kommer att återgå till en guld-stödd valutasystemfunktion. När detta händer, kommer USA att behöva visa att det har den mängd guld som man rapporterar sig att äga. Den enda protesten blir att vi tror att landet USA kommer att starta WW3 innan det tvingas att avslöja sanningen om sina tomma guldvalv . Detta är hur trasigt vårt system är verkligheten ...

Ingendera parterna är givetvis så enfaldig att den ens för ett ögonblick i verkligheten skulle överväga det kvalitétsmässiga innehållet för vidare illusioner om funktionerna på det rådande systemet inom regleringsbanken, de vet mycket att det nu rasar, men samtidigt så gäller det alltså att behålla problemformuleringsinitiativet - m.a.o att bli siste man kvar stående för att kunna behålla problemformuleringsinitiativet eftersom man annars riskerar att hamna i en situation med sin egen befolkning emot sig, alla gillar en vinnare som bekant, så pinsamt banal har uppenbarligen den allmänna förmågan blivit till att processuellt progressivt bearbeta vad som kognitivt formaterats in i hjärnbarkarna. Ett stilla sinne kan inte värja sig från frågans framväxt om vi till slut kan bli så programmerade - formaterade att vi förmår uppleva känslor på rakt kommando? Alltså går att få totalt avhumaniserade, då blir det ju i alla händelser viljelöst också, ja ni minns ju det där med maktens favoriserande av slavar som håller sig själva.

Man kan ju stilla tycka att det är närmast häpnadsväckande att allt har kunnat gå så här långt med den allmänna utvecklingen av etablerade vanföreställningar i samhället utan att människor har protesterat mot utvecklingen av den rådande ordningen och vad som håller på att ske i förhållande till verkligheten. Så man får tänka efter och om igen.

Om vi misslyckas med att alltid försöka nå vår sunda inre grundläggande känslomässigt baserade kunskap för att effektivt motverka de uppenbart subversiva och manipulativa yttre krafter som är ivrigt konstruerande av vår ständigt föränderliga, men ändå väldigt smala världsbild, blir vi, allt mer och till slut helt beroende av yttre bekräftelse för att stimulera inflammationen som är den interna dysfunktion, vilken utgör resultatet av vår ständiga nedsänkning i emotionellt vansinne - att vara irrationell. Den yttre bekräftelsen betyder då till slut allt och vår själ - vår emotionella självförståelse - har blivit helt tom.

Enkelt uttryckt blir vi galna, men fortfarande ganska materiellt funktionsmässiga i ett slags intellektuellt dårhus (bårhus). Bara för att jag eventuellt är galen, betyder det inte att jag är obegåvad - men kanske lite emotionellt obalansmässigt formaterad - och inte kan produktivt interagera med andra i vår galna värld. Problemet kommer i dagen när jakten på yttre bekräftelse kommer till den punkt där insikten börjar att brytas i prismat av verklighetens ljus. Insikten om värdet av att vara ensam kvar på jorden med alla materiella tillgångar, då byts ljuset ut mot mörker och världen av illusioner bryts.

Denna interna dysfunktion, vår inre kognitivt formaterade emotionella sinnessjukdom, förvärrar och vidmakthåller den yttre manipulationen genom våra kollektiva åtgärder i en ändlös positiv återkoppling - feedback - loop av eskalerande kollektiv materialistisk galenskap, ända tills det uttöms i ett känsloskapande crescendo av krig, svält, misär och död. Vår inre galenskap matar den externa galenskapen som matar den inre och så vidare.

Vi stönar och stönar om det uppenbara vansinnet i vår allt mer psykotiska värld, om det ekonomiska, politiska och företagens korruption, den uppenbara girigheten och de oändliga lögnerna och manipulationen, allt medan vi inte sällan är bekvämt blinda för vår egen inre källa som en del av utvecklingen. Kort sagt, man kan antingen aktivt motverka systemet eller så kan man vara en del av problemet. Tvätta, skölj och upprepa efter behov generation efter generation efter generation. Det behöver helt enkelt inte vara så här. Men sedan kanske detta också innebär att acceptera att källan till våra plågoris flödar inifrån, innebär inte bara att vi själva utgör problemet, utan att vi också själva är lösningen. Då finns det ingen kvar att skylla på. Gör vi ingenting nu så aldrig någonting att förändras.

Ett perfekt exempel på en grundligt dysfunktionell social återkoppling, är det slutna samhälle som utgör dagens Nordkorea. Även om vi inte vet exakt vad som händer i det landet, så tror vis oss förstå att många, om inte alla dess invånare inte får mycket i informationsväg för att göra en relevant "lägeskontroll" till att kontrastera mot vad de får höra av sitt ledarskap. Deras världsbilds tänkesätt, deras kognitiva landskap, blir möjligen fruktansvärt snedvridet genom styrning av externa krafter. Det kan vi alla acceptera i västvärlden är den gällande ordningen, vi kan peka finger. Men tre fingrar pekar då också som bekant åt ett annat håll.

Detta medan våra egon kanske inte alls gillar att höra det här, så är vi faktiskt här i väst under precis liknande styrning och kontroll, även om de tekniker som används här är mycket mer subtila så är de oerhört mycket mer effektiva, så är det och dessa metoder är inte alls lika uppenbara. För inget folk är ju så förslavat som det folk vilket på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet, så frågan är väl egentligen vilket som är värst, vilket som är minst uppenbart, torde vara just uppenbart.

Och förmår vi då inte ens att försöka förstå våra egna känslors ursprung och utveckling, självförståelse, så förtjänar vi uppenbarligen inte heller någon frihet och tro mig, vi lär inte få se någon sådan heller i så fall. Men eftersom allt är ett och de absoluta funktionerna av demokrati, anarki och av ledarskap är samma, så rullar det alltid med tiden dit som det lutar.