Allvarligt talat, hur ska man föra krig mot ett substantiv? Det är inte ens möjligt. Att deklarera krig mot terrorism är som att förklara krig mot humor. Det finns ingen fiende att slåss mot, inga objektiva kriterier för seger. Det är absurt.
Och ändå är detta just vad regeringar rutinmässigt gör - från droger till fattigdom till terrorism.
Regulatorer och byråkrater berättar vad vi kan / inte kan stoppa i våra kroppar och hur vi det är tillåtet att utbilda våra egna barn.
Polis och myndigheter konfiskerar i ökande omfattning våra tillgångar - skulder - under hot. Politiker beskattar våra surt förvärvade inkomster och spenderar allt på den vapenindustri och de välfärdsprogram som håller dem vid makten.
Icke folkvalda centralbankschefer trollar fram biljoner ur luften genom de banker som styr den ekonomi som kontrollerar politiken, decimerar ansvaret och missgynnar sparare och pensionärer för att gynna skuldsatta regeringar, banker och deras ultra-rika ägare.
Människan är en tänkande varelse så att springa runt på gator och torg och slå varandra till blodiga massor är inte metoden med högst verkningsgrad för en bestående långsiktigt hållbar förändring. Inte ens genom deltagande i militära insatser i främmande länder...
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.