Men däremot, verkligheten alltså, så vet vi ju att Mario Draghis ledarskap är av anmärkingsvärd kaliber, ja faktiskt helt obefintligt, men:

Sommaren 2012, konstaterade Europeiska centralbankens (ECB) ordförande att ECB har åtagit sig att göra "allt som krävs" för att rädda euron och EU.

Sedan dess har ECB sänkt räntan till och med under noll (ja, har EU nu negativa räntor) och har genomfört en omfattande tillgångsköpsprogram.

Alla dessa ansträngningar har misslyckats med att rivstarta ekonomin i EU. Italien är tillbaka i recession för tredje gången sedan 2008. Tysklands ekonomi minskade under det andra kvartalet 2014 och kommer sannolikt att vara i recession före första kvartalet 2015. Frankrike har registrerat nolltillväxt i ett halvår nu. Allt är alltså bara bra och ljuset syns i tunneln...

Men mer talande är kanske ändå det faktum att dåliga lån - a.k.a värdelösa tillgångar i bankernas balansräkningar nu totalt uppgår till över $ 1100000000000, en mängd som vi noterar, är lika med 9% av EU: s totala BNP. En obetydlig summa alltså, naturligtvis.

Mellan detta och den pågående insolvensutvecklingen av Europas banker (vid belåningsgrader på 26-1, så kan man ju försynt hävda att alla större EU-baserade banker är insolventa), så är Europas sista hopp för framgång en massiv och listigt planerad QE - insats där ECB köper värdelösa statsobligationer från EU-länderna och gör EC- Bounty till en finansiell soptipp vars sanering ligger som ansvar för Europas skattebetalare och ja... för att gynna bankerna, givetvis.

Vi är dock helt säkra på att Kapten Mario med sin personalvårdsofficer kommer att kunna hantera situationen i enlighet med vad som kan uttryckas vara demokratiskt grundade värderingar - mer känt som en upplyst och medveten befolkning, vilket innebär att det inte längre är en situation där marknaden behöver ha förtroende för situationen och systemet allt kommer hädanefter att bygga på realpolitiska och rent organiskt grundade fundamenta...eller inte...

En