I ett land där fullkomligt häpnadsväckande hyckleri belönas med offentliga priser och höjs till skyarna för allmän beundran och dyrkan. Där det underliggande självföraktet utgör tillvarons moraliska kompass, gäller att i varje konflikt mot en större, hänsynslös, och omoraliskt motståndare, måste du alltid utgå från att du måste gå längsta vägen igenom helvetet för att uträtta något om du vill vara medveten i ljuset av verkligheten..

Du måste acceptera att ditt liv inte längre kan vara fredligt eller bekvämt. Veta att du kanske inte kan överleva för att se frukterna av dina ansträngningar. Inse att du kanske måste gå under och dessutom omfamna smärtan. Annars kommer du bara att vara en patetisk och skrattretande otillräcklig soldat i kriget om sinnet, alltså först och främst ditt eget sinne.

Personlig risk är därför inte viktigt. Endast verkligheten som sanning och framtiden är viktiga. Att vara effektiv betyder att vara ”på radarn”, att våga sticka ut för att utgöra det goda föredömet. Om du gör en skillnad så är du ett konkret hot och då ska du räkna med att ha en måltavla målat på bröstet. Så är det bara. Om inte så måste du försöka mer och hårdare att sticka ut för utgöra det goda exemplet.

Människor i detta land måste återfå en känsla av ansvar för sina liv och livet för kommande generationer. Människor måste förstå att föregå med gott exempel grundat på emotionell självförståelse- Ingen sund människa kan på allvar längre tro på att detta system syftar till den allmänna välmågan i samhället inte ens på lång sikt, eller på något som helst vis. Allt syftar till att gynna det lilla fåtal som kontrollerar skapandet av de pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Tillräckligt många människor måste nu alltmer börja uppfatta att de ständigt manipuleras, kontrolleras och används av vilseledande tänkare. Människor behöver väckas från sina narcissistiska materialistiska kreditfinansierade liv. Denna ego - kultur har misslyckats - det är fullkomligt obestridligt. Fientlighet och ilska - grundad på frustration i samhället börjar bubbla över i en ökande omfattning även i vår egen annars så passiviserade och fredade omgivning. De psykosociala ofärd som betingas av dissonansen som uppstår vid föraningen om att kollektivistisk materialism inte kommer att leda till lycka, tornar upp sig som väldiga svarta moln över oss. Excessen som exempel - med att vara ensam människa på jorden med alla materiella tillgångar - ses av allt färre som ett tillstånd av lycka

Människor börjar dock även inse att de har blivit riktigt grundlurade. Men de har inte riktigt listat ut vem det är som bär skulden, ja alltså bortsett från att de inte vill erkänna detta utåt ännu, eftersom de fortfarande intellektuellt - socialt - sitter fast i en falsk dogm av en polariserande höger – vänsterskala, men ljuset kommer så sakta, det gör det.. Människor börjar förstå att när tidernas sämste prognosmakare har prisats för sina demokratiinsatser av regleringsbanken, då var det redan då dags att börja reagera själv. När räntan blev noll som priset på risk med en omvärld som uttrycker oro för privatskuldsättningen, ja då hördes ett växande dån från en tsunami av polletter som började trilla nerför, ja dit som de lutar.

Det finns nu otaliga geopolitiska realityscener, som visas varje dag i denna finansekonomiska fars, där regeringens kontrollerade medier proklamerar seger efterhand som status - quo bibehålls i en alltmer löjeväckande beskrivning av verkligheten.

I ett egennyttigt, orättvist och ohållbart system, så angrips alla deltagare förr eller senare och systemet lämnar sedan alla efter sig en efter en, deltagare sårbara för exploatering och efterkommande förfall, alltså även de deltagare som upplevt sig tillhöra det ”egna” vinnande laget, detta är systemets inneboende natur och eviga strävan, eliminering.

Girighet är alltså inte bra för andra, faktiskt - uppenbarligen - inte ens för någon själv. Girighet bygger på intellektuell lättja - oförståelse. Girighet är därför en sjukdom på samhällskroppen, en abberation, avvikelse från enkla, ärliga och uppriktiga ambitioner och därför nödvändig att bestämma och definierar till sin form och funktion så som en överdrift. Denna enkla skillnad kan annars komma att gå förlorad om ett folk inte längre klarar av att kunna skilja mellan dygd och synd, ära och ändamålsenlighet, aptit och frosseri, medel och mål. Varje stor religion och varje skola i filosofi varnar därför genom historien för farorna med otyglad och oreglerad girighet.

Och ändå, så är det denna generation i informationens tidevarv, som skulle komma att göra en gud av girigheten. Men i rättvisans namn så skall det väl också sägas att de flesta, de kan eller vill verkligen inte förstå vad det är för någonting som de gör och hur eller vem det är som de egentligen tjänar med sitt beteende

Girighet reser därför oftast i sällskap med hybris, i skuggornas dalar av den bristande emotionella självförståelsen, som ett redskap för korrumperande inflytande av makt och dårskapens triumfer. Girighet är smittsam eftersom människa lätt blir känslostyrd, och den angriper förnöjsamheten inom individen i samhällets centrum och omvänder den istället som verktyg mot förvirrande anarki och förtryck.

Girighet är konsumtionens bottenlösa graviterande svarta hål som konsumerar inifrån per person i en ändlös strävan att tillgodose ett växande omättligt behov utan att någonsin kunna nå emotionell tillfredsställelse och slippa undan den växande inre tomheten.