Det var under sommaren 2012, som ECB: s ordförande Mario Draghi, drog tillbaka EU från randen av kollaps genom att lova att göra "allt som krävs".

Eftersom det löftet, har de två största problemländerna för EU, Spanien och Italien, båda sett räntorna på sina obligationer sjunka.

Draghis löfte tände också verklighetens vårdkase under EU: s börser, med de spanska, italienska och tyska aktierna skenade allt högre.

Det är kritiskt att notera att Draghi åstadkommit detta utan att verkligen göra någonting . Allt han gjorde var att göra ett verbalt engagemang. Pinnar och sten sade farmor.

Det inte enda problemet med detta är att medan statsobligationsräntorna har sjunkit och EU: s börser har mobiliserat mot universums bortre gränser, så har EU: s ekonomi inte återhämtat sig. BNP-tillväxten i EU som helhet var ynka 0,2% 2014 ... samma som fjärde kvartalet 2013.

Därför försökte Draghi trimma systemet genom att sänka räntan till negativt territorium i juni och sedan lansera ett inköpsprogram av skräptillgångar - för att rädda bankerna undan kollaps - denna månad ... men varken det eller politiken ser ut att vilja ändra något.

Italien är tillbaka i recession för tredje gången sedan 2008 Tysklands ekonomi minskade under andra kvartalet 2014 och kommer sannolikt att vara i recession före första kvartalet 2015 Frankrike har registrerat nolltillväxt i ett halvår nu.

Europas kris är inte över, inte på långa vägar, den har faktiskt inte ens börjat. Mario Draghi har kastat allt han har, inklusive diskbänken från fikarummet, i ekonomin där allt bygger på förtroende, men har på den matematiska grundens förutsättningar misslyckats med att skapa tillväxt. Nu är det bara en tidsfråga innan nästa och den slutliga omgången av finanskriser slår till och hela röran kommer att krascha ner i en kaskad av vitriolstinkande rök och spegelskärvor.