Någon sade en gång att den som ger upp sin frihet för trygghet förtjänar ingetdera och så kan det faktiskt vara.

Demokrati är någonting som måste vinnas - utvecklas varje dag och som bygger på hur upplyst och medveten en befolkning är i en evigt pågående - dynamisk - utveckling som i grunden bygger på att individen tar sitt ansvar för att öka sin emotionella självförståelse, för att därigenom kunna öka sin förståelse för andra människor till grund för samhället.

Det är inte en lätt uppgift eftersom de flesta människor föredrar att leva i ett tillstånd av förnekelse och främst tänka på sig själva och där de vill tro att regeringen älskar dem, vet vad som är bäst för dem och strävar efter att skydda och ge dem lycka, skydd och välfärd. Dessa människor kommer inte att erkänna att hela systemet nu i princip har blivit korrupt allt igenom och funktionsmässigt bara bryr sig om att bevara sig själv - utifrån att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Ett ifrågasättande av detta skulle innebära att människor skulle behöva göra ett livslångt byggande av föreställningar till ingenting och många är helt enkelt för psykologiskt svaga för att frivilligt göra något sådant. De vill helt enkelt inte ställas inför möjligheten att i princip deras hela värld har baserats på lögner och att deras liv inte är ens egentligen är deras eget som de själv uppfattar detta utifrån sina fasta värderingar.

Men i och med tillkomsten av Stefvan Löfténs framgångsrika marsch för statsministerposten, har många vänsteranhängare kommit till slutsatsen att den politiska processen antingen är trasig eller aldrig egentligen riktigt någonsin inrättades för att representera viljan hos vanligt folk eller för att göra livet bättre för gräsrötterna. Trots allt, den fullkomligt uppenbara representationen för banksfärens intressen, måste ses som tämligen välkonsoliderad. Jag säger därför att Löfvéns marsch verkligen lyckades bra och att valet var en succé, inte för att han blev den socialdemokratiska statsministern, utan för att han ändå lyckades väcka så många människor som annars fortfarande kunde ha varit blinda och lyckligt ovetande utefter den partilinje som leder fåren till slakt.

Att migrationen kommer att explodera med rekordvalet för SD ger en pikant optisk krydda till anrättningen om de dramatiskt ökade bokostnader som kommer, allt som skulle bli så tvärtom 😉

Det är nämligen ingenting som skiljer Grekland, Ukraina eller Sverige åt ur ett monetärt funktionsmässigt perspektiv, det är samma enskilt kontrollerade kreditbaserade system, med samma regleringar från samma regleringsbank. Allt är bara en fråga om tid - turordningen

När det gäller Grekland, Ukraina är ju liksom mer uppenbart, verkar det just nu dessutom som att plötsligt är den idylliska bilden av "återhämtningen" på väg att slitas i stycken och Syntagmatorgets drake måste komma ut ur sin vinterdvala.

I ett fall av populistisk koppleri som självaste lilla hunden skulle vara stolt över, samtidigt som S & P rapporterar om statskonkurs inom månader, har den grekiska premiärministern Antonis Samaras just sagt i en debatt, att om den politiska stabiliteten inte hotas, kommer Grekland inte behöva akuta lån på några månader, och kommer att uppnå en slutlig uppgörelse om statsskulden. Han tillade att likviditeten i Grekland kommer att återställas efter ECB s stresstester på landets långivare och att i skarp kontrast till vad S & P just sagt, kommer inte Grekland behöva nya bailout - avtal, inga nya lån.

Så egentligen, här kommer det:

Den bakdörr som lämnas öppen från Samaras är att "resultaten kommer att äventyras i händelse av politisk instabilitet, och om parlamentet måste välja riktning" låta bankerna haverera " så kommer regeringen inte att tillåta de som vill landet ska begå finansiellt självmord att gå den vägen."

Med andra ord så kommer Grekland haverera - kunna börja gå mot förbättringar - först när folket börjar protestera mot sin egen undergång, och det beror på en mycket enkel matematik, när de bestämmer sig för att att de har fått nog av teknokrater och utser en annan ledning. Jo, du förstår, det är inte det att inte Grekland har genomfört reformer och utrotat genomträngande korruption som såg till att miljarder i utländskt "bistånd" hamnade på offshore bankkonton hos den politiska oligarkin, nej, problemet är att det enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet har denna inneboende natur och karaktär ändå, i sig själv. Det kan liksom inte bli någon annan utvecklingsriktningen med tiden.

Så det finns nu goda möjligheter för det grekiska folket att återvända till vad de gjorde bäst dessa dagar under 2010 och 2011, då varannan dag innebar ett upplopp i centrala Aten, vilket kommer att vara droppen som till slut bryter kamelens rygg. Trycket måste jämnas ut i förhållande till den verklighet som är vårt allt.