Någon har som bekant sagt att det första offret i krig alltid är sanningen om hur verkligheten skall beskrivas. Och en maktstruktur måste ju per definition alltid FÖRleda för att kunna existera, att vara på tå i informationskriget, därför att makt är kraft att kunna bryta motstånd - eftersom ledning behöver inte makt. Så maktstrukturens ovillkorliga förledningsutveckling blir ju också ovillkorligen den eskalerande graden på lögnerna.

Jag tror faktiskt att det är en om inte rätt skarpsinnig iakttagelse, så är det i alla fall en idag högst relevant sådan, inte minst med avseende på när en maktstruktur befinner sig i situationen av de allt fler och eskalerande konflikter den behöver ställa an, för att skapa den nödvändiga polarisering som skall göra möjligt maktens fortbestående. Divide et impera.

Det finns många skäl till varför detta skulle vara sant, och många - oändliga - ursäkter till varför det dessutom faktiskt är just på det viset som det är i verkligheten.

Naturligtvis, så kommer den mest utbredda ursäkten mot uppsåtligt förfalskande - skapande av information att vara att den nationella säkerheten kräver detta. Eller att vilseledarna vill allas väl - men inte begriper bättre.

Men tänk, vad kräver då inte ett betalningssystem som bygger på förtroende -i form av lögner - ett system som alltså per definition innebär en tro på illusioner, istället för vetskap om de sakliga grunder vars existens öppet kan belysas - och som dessutom utgör fundamentet för både den rådande maktordningen och samhällets mekaniska funktionsmässiga ordning.

Inom sfären för på kravet för vidmakthållande av ett sådant tillstånd och system i samhället, så inryms det nog inte enbart några enstaka små vita lögner vid vägs ände.

Makteliten kan ju inte och alltså dessutom i allt mindre omfattning - avslöja något av informationsmässigt värde för människorna i samhället i förhållande till makteliten, eftersom alltså makt per mekanisk funktionsmässig definition är kraft att bryta motstånd.

Makten kan inte låta människorna ha en informationsmässig fördel gentemot sig själv, eller ens vara på samma medvetandenivå. Allra helst inte när ledning är upplysning till vidare ledning och upplysning vilket kräver ledningens eviga dynamik. Ledning motverkar makt och makt motverkar ledning - eller makt är den misslyckade ledningen.

Maktens utövare som "ledare" kan ju därför inte äventyra sina positioner eftersom dessa positioner utgör själva motivet bakom agerandet hos maktens utövare. Vilket alltså gör det hela till ett självspelande piano, detta med att människor så gärna och enkelt formateras in i roller som fiender till varandra i en ständigt växande polariseringskuliss, det blir liksom både ett användbart kort och människors inneboende strävan.

Allt sedan Neros dagar har olika omfattande operationer genomförts för att kunna skuldbelägga en eller flera olika parter i önskad riktning för att skapa denna typ av spel för polarisering, alltså när Nero brände Rom för att kunna skuldbelägga de kristna, inte obetydligt fler maktspelare har sedan dess följt i hans "konspiratoriska" fotspår av maktutövning.

Då en förklaring eller ursäkt blir informationsinnehållsmässigt misshandlad, alltså när den främst används för att förhindra olika länders folk från att ifrågasätta grunderna till beslut som deras regeringar fattar och detta särskilt när regeringen då är budbärare av informationen och därför - enligt egen utsaga - utgör människors främsta skäl för att helt okritiskt lyssna på informationen från makten, då finns det ett demokratiskt problem.

Den politik som nu förs inom BIS och IMF kommer alltså från en västerländsk maktelit. Den har mediala armar som en global jättebläckfisk eller trädet Yggdrasils grenar och rötter och hela geografiska områden tjänar dess budgivning. City of London är dess praktiska hjärna, Washington DC är musklerna, Israel dess underrättelsetjänst och Vatikanen står för religiositeten och sinnenas bedövning, för att inte människor skall vakna. Folkvalda nationella politiker är ingenting annat än denna maktelits lydiga tjänare

Detta kluster av möjlig påverkan tjänar tillämpningen av kolonialisering – elitens vilja att beskriva deras satsningar som ”politik”, ”finansiell magi” och ”religion”. Det hjälper makteliten att dölja, förvränga och förleda, tyvärr är även en del alternativa medier på grund av fördomar, okunskap eller enkel naivitet, villiga att medvetet eller omedvetet sprida desinformation för maktelitens önskade syften. Men vågen rör sig och den rullar dit som det lutar när människor öppnar sina ögon och sinnen.