Ljuset kommer inifrån eller så kommer det inte alls. Imperiet har inga kläder. Skuld väger ner det korrumperade kapitalistiska systemet och blommor av alternativa verkligheter dyker upp. Medelklassen har kommit till randen av avgrunden, praktiskt plundrade in på bara benknotorna under de senaste tio åren i västvärlden, utan att förstå vad som egentligen hände. Börserna - höga i skyn på intravenös skulddrinkar - noterar nominella rekord dagligen.

De västerländska regeringarna har blivit sina egna folks värsta fiender. Det har sagts till de hårt kognitivt formaterade - utbildade -människorna att terrorister utgör det största hotet mot deras upplevda ordinarie tillvaro, medan under tiden är det egentligen det finansiella systemet som förstör den materiella välfärden för medborgarna i länderna, och vi ser nu detta spelas ut tydligare än någonsin i vad som människor kallar för livspusslet.

Att den psykosociala välfärdens utarmning - att människor mår allt sämre - även betingas av samma känslomässigt värderingsmässiga kvicksand som förutsättning, börjar nu också att framstå som allt mer uppenbart för allt fler människor. Det växer allt snabbare en gnagande misstanke i människor om att nästa semesterresa, nya bil eller renoverade kök inte heller kommer att fylla det växande tomrum som de känslomässigt upplever inom sig. Det finns ett växande odefinierbart mörker inom människor i det moderna samhället, ett mörker som skapar rädsla och som ändå accelererar behovet av yttre betingelser för egen bekräftelse.

Det kommer dock en annan utveckling, en utveckling som innebär att en efter en av utländska institutioner inte uppskattar denna sociala vårdslöshet och därför överger det finansiella systemet istället för att överge sina samhällen. Dock inte Sverige, naturligtvis, eftersom landet i självt står så djupt i den moraliska kvicksanden att det förefaller närmast lönlöst för den politiska adeln att ens försöka bry sig om att göra om och göra rätt. För det sker ju i så fall ändå säkert inte minst i ljuset av den politiska adelns tidigare vilja att främst gynna sig själv som enskilda individer. Politikerna vet säkert som amen i kyrkan att en offentlig avbön aldrig kommer att rättfärdiga omfattningen på det ännu rådande socialekonomiska bedrägeriet mot den befolkning som varit allt annat än upplyst och medveten och som nu har börjat att inse tingens ordning.

Den svenska politiska själen, med sina av bankhegemonin presstituerade medier, uppträder därför som en skuldsatt berusad runt ett pokerbord, som skriker rasistiska uttalanden, kastar glas och drar vapen, oförmögen att kunna hålla balansen. Men alltfler människor ser de uppenbara uttrycken för denna tragiska situation genom de enfaldiga försöken att skapa mer polarisering.

Och så ser det ut när världen lämnar det sjunkande skeppet av dollarn, i hjärtat av detta där där du naturligtvis hittar USA, med några få återstående lydstater, där det står obeskrivliga förändringar för dörren. Detta innebär exempelvis att den största arbetsgivaren i USA snart kommer att gå i konkurs: Den amerikanska regeringen. Minst 250 miljoner amerikaner kommer att vara utan ett huvudsaklig eller någon inkomstkälla - det är alla de människor som i en eller annan omfattning diar vid spenarna till regeringen.

Vidare, eftersom den anglozionistiska petrodollarhegemonin bärs upp av en imaginär militär våldspotential - styrd av de anslutna individernas försörjningsbehov, så kommer detta inom kort att få dramatiska konsekvenser även ur detta perspektiv. det är till stora delar därför som det råder tidsnöd för att ställa an eskalerande konflikter som stabiliserar - skapar möjlighet - bromsar sönderfallsförloppet.

Den unipolära världen blir multipolär, frågan är nu endast hur multipolär den blir efter det att sönderfallet effektuerats och om situationen kan stabiliseras, eller alltså hur stort det socialekonomiska sönderfallet blir var någonstans. Utan att kunna tillgodose det militära personella försörjningsbehovet är petrodollarhegemonins återstående tid hur som helst mycket kort.

Störst blir alltså och givetvis, den socialekonomiska förändringen inom de länder som har stort beroende av de delar som medverkat mest för det funktionsmässiga upprätthållandet av petrodollarhegemonin, med detta sagt de länder som har störst exponering i förhållande till storleken på sin ekonomi mot - genom - det militärindustriella komplexet, bankväsendet och läkemedel - livsmedelsindustrin.

Det finns för de som läser detta, få behov av att vidare poängtera omfattningen av Sveriges roll i dessa branscher, det är ju som alla kan se den svenska ekonomiska ryggrad som har skapat vår socialekonomiska välfärd. Vilket naturligtvis därför också är vad som återspeglas i de Svenska politikernas agerande, eftersom de i alla fall till ledande delar, mycket väl inser vad som nu gäller som den ovillkorliga utvecklingsriktningen och vilken roll som deras egen girighet därför har tilldelat dem i vad som nu kommer.

Vi befinner oss i slutet av tiden för det monetära systemet som vi känner det och även om det nu kommer att bli en svår tid, av inte minst själsliga värderingsmässiga prövningar för så många, så känner jag mig allmänt tillfreds med detta. Jag tycker nämligen att det är en del av en övergripande och nödvändig utveckling som mänskligheten upplever. Ljuset kommer inifrån eller inte alls.