Låt oss göra lite av ett tankeexperiment, vore inte det trevligt så säg?

Låt oss anta att, i någon form eller modell, stämmer avseende de allmänna "konspirationsteorierna" (så att säga) om exempelvis aktiemarknaden. Låt oss anta att de krafter som inser att en ihållande, omfattande förmögenhetseffekt är det enda sättet att hålla folk lugna, och hålla sig kvar vid makten. Du vet, det där med att välstånd sipprar ner.. Låt oss vidare anta att, i sina hjärtan, vet anstiftarna inte (och kan inte) riktigt veta hur det är med precis allt som förändras, a.k.a. allt vad alla människor tänker enskilt, men de hoppas att det kommer allt ordna sig. För att citera George Carlin, de räknar med det amerikanska Oki-Doki. På svenska, laga efter läge.

Nu, ärligt talat, jag har inga visioner kvar om en koordinerande Übergrupp på trettio rika män som sitter runt en gigantisk rund bordsskiva på toppen av en skyskrapa och röker cigarrer, flinar skurkaktigt, och ritar ut mänsklighetens globala väg framåt. Det var nog en gång, men inte längre. Jag är nämligen inte alls övertygad om att centralbanker och politiska ledare för de största länderna var eller inte var ”chockade” över vad som hände i slutet av 2008 och därför har lovat aldrig mer, oavsett framtida kostnader. Upplevt välstånd. De tänker nämligen först och främst på sig själva som individer så det spelar egentligen inte någon avgörande roll om de har förstått allt eller inget.

Saken är nämligen den att eftersom informationen rör sig horisontellt så kommer den pyramidala hierarki som kanaliserar materiellt välstånd uppåt, grundat på individuell nyttomaximering, också att innebära att det på varje given nivå råder konkurrens och att deltagarna siktar på eliminering av deltagare på nivån ovanför. Dessa deltagare kommer att begränsa informationsflödet uppåt i pyramiden för att gynna sig själva, vilket leder till att individerna i toppen sitter alltmer isolerade och ifrågasättande(?) inför de grunder som gäller för deras beslutsfattande.

NU blir därför alltså en alltmer viktig faktor för dem än potentiella problem senare. De väljer att lämna i morgon till i morgon, och låt oss inse detta, de är på sitt sjätte år av framgång med det beteendet, så varför skulle de ändra? Jag menar de har inget val och utvecklingen är mekaniskt betingad av strukturen och de förstår möjligen inte problemets grunder till tillräckliga delar.

En kortfattad symbolisk kurva för systemets ”framgång,” visas här nedan, i form av den lånefinansierade S & P 500 baisse, symboliserad av SDS kurvan. Ta en bra och eftertänksam titt på det här diagrammet. Framför allt, titta på hur otroligt smidigt allt utvecklas sedan oktober 2011. Man skulle nästan kunna fastställa en linjal och ser knappast någon avvikelse från denna väg nedåt (som, låt oss komma ihåg, är motsatt riktning för rikedom baserad på aktier, eftersom detta är en inverterad funktion) .

Låt oss därför anta att ingenting kommer att förändras. Aktiemarknaden kommer helt enkelt kommer att fortsätta upp. Långsamt, ja, men upp ändå, för alltid. Centralbanker kommer, när det behövs, skapa oavsett program a.k.a. handlingsplan för bankerna, reduktioner eller andra åtgärder som behövs för att upprätthålla stödet för aktier. Och, enkelt uttryckt och givetvis,de rika kommer bara att fortsätta bli rikare. Vad skulle då allt detta leda till?

Tja, en sak som exempel, så betyder det i så fall att det finns en massa människor som slösar bort sin tid. Samtliga aktieanalytiker, alla glappkäftar på tv, alla bloggare, alla ekonomijournalister och - japp - du och jag – vilka i den ”verkligheten” bara behöver hänga på tåget, satsa alla våra placeringsbara tillgångar i aktier, och ingen behöver någonsin arbeta mer. Och jag säger inte att det i en bitter eller hånfull ton. Jag menar allvar. OM den senaste tiden verkligen är vår framtid, så behöver vi bara sluta bry oss. Vi slösar bort vår tid och känslomässiga energi. Varje dag.

För mig, naturligtvis, så skulle detta innebära närmast en existentiell kris. För de flesta av er, skulle det förmodligen bara innebära att en intressant avledning, som kallas för arbete försvinner. Men vad jag har gjort under den senare delen av mitt liv - denna kartläggning, bloggande, videoinspelningar - det handlar om att den typen av analys skulle försiktigt sagt göras omtvistad genom ovannämnda scenario.

Ingen av oss känner visserligen till verkligheten. Om någon exakt förutspådde för fem år sedan vad som faktiskt har hänt på marknaden, så skulle vederbörande då ha ansetts galen. Således utsikterna för exakt samma verklighet för de kommande fem åren ......... och nästa ........... och nästa .......... verkar väl ändå minst lika galen. Och lika möjlig…..eller inte..

Vad jag vet är dock att under de senaste veckorna och dagarna ---- speciellt dagarna som nu går och i dag --- verkligen får mig att undra vad vi alla gör här på jorden. Det är förtvivlan under allt snabbare utbredning, och mellan ECB teatern på torsdag morgon och den amerikanska jobbrapporten på fredag morgon, har denna förtvivlan alla möjligheter att blomstra i fullt utvecklat elände. Min kärlek till alla blir dödad, ett steg i taget.