...och här kommer då de närmast häpnadsväckande dumheterna från bankehegemonin, som på allvar förefaller tro att deras roll skall bestå i framtiden.

En av de konventionella motiveringarna av dessa tillsvidare ekonomer för en fortsatt regim med enskilt kontrollerad kreditbaserad valuta, särskilt som en ersättning för ett guld, eller annan resursbaserad valuta som standard, är att det finansiella systemet har varit betydligt mer stabilt under en icke-guldmyntfot regim. Om detta kan man säga mycket, som naturligtvis inte lämpar sig i möblerade rum.

Även om vi ofta har visat att denna bedömning är gravt felaktig, så är tolkningen av data alltid en bedömningsfråga, och oftast bryts tolkningen ner utifrån ideologisk övertygelse, med detta sagt, vår liga skall ha alla tillgångar så att vi kan förslava er: oavsett om det gäller den keynesianska eller österrikiska ideologiska skolan.

Men en person vars uppfattning medför betydande tyngd bland keynesianska apostlar är ingen mindre än förre Fed-chefen Paul Volcker. Vilket är anledningen till att vi finner det förvånande att det var Volcker själv som, den 21 maj vid det årliga mötet för Bretton Woods-kommittén, på bankirprosa uttryckte att " nu tror jag att vi kan enas om att det inte finns en officiell, regelbaserad kooperativ hantering av det monetära systemet som har varit en stor framgång. Faktum är att internationella finanskriser verkar minst lika ofta och mer destruktivt för att hindra ekonomisk stabilitet och tillväxt . " Vilket vi faktiskt kan vara överens om.

Men vi är fullkomligt säkert inte överens om Volckers förslag till en lösning på detta problem med det nu mycket skörare monetära systemet: ett nytt Bretton Woods.

För om det finns en plats där vår uppfattning avviker radikalt med den av ordföranden emeritus i 30 - gruppen och för att bara inte tala förre Fed-ordföranden, så är det arenan för institutionell tillsyn av finans och ekonomi!

Medan han och hans gelikar vill ha mer respekt för det "officiella, regelbaserade, men alltså enskilt kontrollerade monetära systemet", misstänker vi att detta bara sår frön till ännu ett funktionsmässigt likadant systems egen undergång eftersom det är just exakt ett likadant system som vi nu befinner oss i slutet av metacykeln på, eftersom det är skuldmättat. Vi får en obehaglig känsla av att denne intellektuelle haverist i sin religiösa övertygelse kan ha blandat samman detta funktionsmässigt med gamla sagor och legender?

En demokratiskt betingad rättvis prisbildning för handel med varor och tjänster är hur som helst inget mer specifikt uttryckt mål som intresse, utan istället någonting som funktionsmässigt per definition leder till en manipulerad marknad vars syfte är att tjäna ett visst politiskt mål du jour, och därmed skjuter allting längre bort från en jämviktspunkt och som ökar sannolikheten för ännu större, och mer våldsamma krascher.

Men eftersom det är det ovillkorliga ödet för enskilt kontrollerade kreditbaserade system att i så fall bli ännu mer centraliserat efter den nästa oundvikliga kraschen, kan vi bara lugnt luta oss tillbaka och njuta av Volcker tungans vänliga prediktioner - förutsägelser - om vad som nästan säkert kommer att komma härnäst om den rådande makten består.

http://www.brettonwoods.org/publication/remarks-by-paul-a-volcker-at-the-bretton-woods-committee-annual-meeting-2014