Även om var och en av oss i slutändan utgör produkten av våra egna beslut och interna val, även utanför påverkan av vår miljö, så är den kulturella atmosfären i vår tid verkligen vad som egentligen i grunden avgör och präglar hur vi kan uttrycka vår egenart. Men den lysande och begåvade kan därför också ibland, inte sällan med uppsåt, kastas in i roller av fattigdom, elände och ofärd. Medan den obscena och slingrande individen som regel kan stiga till positioner av orättfärdig vördnad. Goda män har ofta blivit utmålade som skurkar i århundraden, medan onda män betraktas som helgon lika länge, ty den som äger pennan bestämmer vad som skall författas med pennan och skrivas av segraren.

Poängen är att den tid i vilken vi lever, den har av givna anledningar mera sällan beskrivits på ett ärligt sätt om vilka vi verkligen är. Om vi nu inte själva handgripligen tar vi tag i beskrivandet eller på något nyvunnet vis själva lyckas kommunicera vårt beskrivande av oss själva och på så vis snitslar ut en ny och verklighetsbeskrivande väg för historien, så kommer det även fortsättningsvis att förbli så att beskrivningen av de män och kvinnor som kör bil framåt utan rädsla eller tvekan att hävda kontroll över sina egna öden och som tvingar fram tid till att reflektera kring sina principer, alltså de som inte vill låta sina principer bara bli till en ytterligare sida eller not av sin tid utan betydelse, aka altruistiska - som vill skapa förändring till det bättre för alla, kommer att beskrivas som kanske vare sig hedervärt eller vanhedrande, utan som möjligen eftertänksamma men dömda till att alltid under sitt liv betraktas som lite eljest.

Kort sagt bedårande barn av sin tid har oftast blott varit dårar av sin tid i ett samhälle av egennytta, falskhet och egoism och därför har så länge och så ofta stora människor inte rönt uppskattning under sin levnad, varför ta livet av sig när man inte får höra snacket efteråt om man dessutom ändå ingenting har gjort för andra. Eller omskrivet så är ju människor inte sällan mindre farliga när de är döda, i varje fall tenderar de att verka mindre revolterande.

De flesta människor i tiden blåser omkring med tidvattnet en tid, antingen som passagerare eller åskådare vilka betraktar händelseutvecklingen i sin samtid från en åskådarplats. De som simmar mot strömmen, eller som försöker att ändra flödet helt och hållet, är oftast sällsynta och ter sig förbryllande för massorna. Därför är det som massorna anser så som fritt tänkande människor, ofta bara vad som de själva som individer anser ligga långt utanför vad de själva har vant sig själva vid som det kognitiva landskapets karta.

Men ärligt talat, så har väl historien vid det här laget visat om och om igen att majoriteten är, eller oftast har fel om det mesta, för att inte säga alltid om i princip allting. det är ju själva målet med maktens verksamhet och dess inneboende natur. Grupper och kollektiv skapar inte, eller upptäcker saker, de utgör inget förskott för mänsklighetens goda, kort sagt massorna utvecklar inte. Endast människor som individer kan göra detta. Någonstans måste alltid en tanke komma först.

Alla stora begrepp börjar som frön av en tanke i självständiga människor, och sedan sprider de sig som en löpeld de utbildar, upplyser och utvecklar andra individer, de leder andra till efterföljande till vidare ledning och upplysning. Ett samhälle som strävar efter konstgjord normalitet och likriktning, efter kollektivistisk harmonisering, efter kognitiv formatering är ett samhälle på gränsen till upplösning, kaos och död.

Endast fria själar och sinnen kan ge människan verkligt hopp om överlevnad på längre sikt. Det extrema är inte vad som först bryter gränserna i ”normala” samhällen, utan det är det fria tänkandet som bryter gränserna hos individernas inneboende sanning och samvete. Allt börjar i den punkten.

Våga tänka tankar som du aldrig har tänkt och betrakta dem ur den sakligt betingade rimlighetens perspektiv.

I ett verkligt ärligt demokratiskt samhälle (vilket vi aldrig har upplevt) så är det därför närmast på så vis att en fritt tänkande människa blir någon som förnekar de i samhället universella – allmänt upplevda - ”naturlagsmässiga” grunderna för tillvaron, som förefaller försöka spela halvgud i en fantasivärld av moralisk relativism och rationaliserad kriminalitet, jag borde väl kanske inte uttrycka att det egentligen i verkligheten alltmer låter som definitionen eller arketypen för en svensk realpolitiker eller finanstrojan. Alltså ett osammanhängande missfoster av naturen skapad med syftet att tvinga sin förvridna vilja på andra genom att förvränga det kognitiva landskapet. Men nu gjorde jag ju det i alla fall.

För tyvärr så är det ju just därför som den moraliskt ärliga definitionen av fritt tänkande människor, inte precis är den mest populära bland de fradgetuggande elitister som residerar över funktionerna i vår finanspolitiska struktur av idag akaden reala makten. Livet är en besvikelse, sådant är livet. Det har vi minsann fått lära oss att leva med. Det är det kall vi uppfostras att känna som förväntat. Men det finns hopp om annat, för naturen är gammal och därmed vis.

Så istället, varför inte själva omfamna etiketten av suveränt fritt tänkande, vilket egentligen alltså bara beskriver att införandet nu är angeläget, utifrån samhällets vilja att partisera oss i grupper genom formateringen av den kognitiva kartan och istället kidnappa tillbaka begreppet till vårt eget?

Jag har funnit att ju mindre jag bryr mig om andras kritiska ögon, alltså ju mer ifrågasättande somjag betraktar mina egna ställningstaganden desto friare blir jag att förändra saker till det bättre genom att påverka andra. Visst, för några standardindivider ur vårt nuvarande nationella ledarskap och de skaror som stöder dessa, så är jag väl närmast en form av intellektuell extremist. Lyckligtvis så berör detta inte mig alls. Det är inte viktigt att accepteras av PK-eliten, det är bara viktigt att efter förmåga vara objektivt korrekt i sin position, att vara saklig. I det stora hela i världen, så är detta att vara en nagel i ögat på det nu så kallade ”riktiga samhället”.

Detta är en säker men eldfängd väg till ett liv utan ånger. Att vara trygg i att ha gjort sitt bästa med ett ärligt uppsåt. I det moderna Sverige är det dock som bekant inte trevligt eller ens särskilt praktiskt att närma sig politiska problem med radikala metoder, det är ju trots allt systemets inneboende natur och syfte att konservera den förvridna moraliska norm som utgör fundamenten. Det sätter folk på tvären. För det finns som bekant inget värre än att ha folk runt sig som inte är som du, eller hur? Vi har ju lärt oss att älska de som inte berikar oss, och sedan undrar vi varför vi känner den växande tomheten. Bättre att spela spelet och bara hoppas på att en bättre värld helt enkelt kommer att realiseras ut från etern ur biltelefonen. Inte gunga båten, speciellt inte när man själv befinner sig i densamma.

För de av oss med fria sinnen och lite längre känslolinjaler så är detta passiva förhållningssätt helt enkelt inte mättande för vår hunger efter det PK bizarra. Och med ”bizarra”, menar jag då ärliga. Vår tid här är kort, den är oftast ful, och fylld med människor , oanständigheter, katastrofer, fördomar samt vedervärdigheter med smärtsamma stunder som ibland luktar så att vi mycket hellre skulle slippa ta itu med lukten av dem alls.

Men det minsta man därför kan begära av någon är alltid uppriktiga försök till lite sanning mot sig själv. Sanningens bristande beskrivning av verkligheten är den första och största synden i mörkret av moraliskt förfall ner i schaktet till bottenlös aktiv tyranni, för sanning är aldrig verkligheten och sanning är alltid enskild, så det är alltid strävandet som är det avgörande. Skillnaden däremellan blir därför alltid till syvende och sist ovillkorligen det gällande uppsåtet och den mänskliga skyldigheten blir att alltid försöka förbättra sig själv som individ. Att aldrig upphöra att försöka att vara sann emot sig själv och andra.

Jag rekommenderar därför detta starkt i dagens samhälle. Sök den verkliga sanningen efter bästa förmåga, och ni skall dömas till böter eller fängelse. Detta är det första steget mot en lysande karriär som intellektuell extremist och fritänkare. Att leva ett sådant liv kan vara både roligt och spännande om man följer några enkla riktlinjer.

Identifiera de tvingande frågorna i dag, aka det finansiella systemet, som de flesta människor för sitt liv inte vill konfronteras med och tala sedan om dessa frågor hela tiden, som till exempel hur pengar skapas och får sitt värde. Men inte bara prata om dem i allmänna ordalag, tala om dessa frågor på ett intelligent och övertygande sätt och med en pedagogiskt informativ hållning. Vilket verkligen avsiktligt driver okunniga till att bli galna av frustration. Befäst din position med ytterligare belagda fakta bara lite synlig bakom den vanliga, genom att skriva, debattera och synas och höras varhelst det märks. Etableringen av denna första försvarslinje är inte nödvändigtvis för att direkt undergräva sanningen hos andra, utan även för att ändå hålla beskrivningen levande i utkanten av samhället, utom uppenbart synhåll för den genomsnittlige medborgaren till dess att konfrontationen med verkligheten når effekt, då finns den där enkel att upptäcka. Vårt jobb är att skjuta den större sanningen om verkligheten i människors ansikten, så att de tvingas till att minst erkänna att denna sannings existens, även om de ännu inte till fullo vill acceptera den som sin egen beskrivning av verkligheten.

Skratta åt det politiska chefsskapet – politiska representationen I princip allt ”ledarskap” i vår moderna värld är egentligen ett så funktionsmässigt ringa, för att inte säga direkt obefintligt ledarskap, att det inte alls är en fråga om ledande. Ledarskap är alltså när människor eller elektroner medvetet följer utifrån fritt eget, alltså medvetet tänkande, det duger alltså inte att som ledare peka med hela handen och kommendera framåt till en skock får som ingenting förstår. Verkligt ledarskap främjas genom en känsla av respekt som intjänas genom föregå med gott exempel till en ökad allmän förståelse. De största ledarna är de som undervisar och upplyser till vidare ledning och upplysning, inte de chefer som ger kommandon och politisk styrning, vilket dessutom är fullkomligt ogiltigt om styret uppnås genom omstörtande förledande verksamhet, vilseledning för att alltså då bara inte tala om rena lögner.

Naturligtvis är denna metod för att manifestera fritt tänkande fortfarande mest ett beprövat snabbspår till närmaste ensamcell i klammeri med samhällets så kallade rättvisa, men vad fan!

Fritt tänkande människor i en allt snabbare växande skara, är ju faktiskt numera medvetna om att en politiker bara är en oärlig bedragare i en fin kostym, och ingenting mer. Fritt tänkande människor erkänner ju dessutom att enbart för att någon är polistjänsteman, så innebär inte detta med någon som helst automatik att vederbörande har några avgörande begrepp om moral, etik, grundlagsskyddade rättigheter eller konstitutionella friheter, eller ens om vanlig mänsklig anständighet. Vederbörande är bara en pistolbeväpnad individ bakom ett märke och med en speciell kostym och är inte på något enda vis värd det minsta mer respekt än en vanlig brottsling eller givetvis inte heller någon annan människa.

Fritt tänkande suveräna människor av idag ser säkerhetstjänster som förlängningar av ett system som inte längre har några som helst moraliska principer kvar utom en, vilken är att upprätthålla sin egen eländiga existens. Fritt tänkande människor ser det rätta i att kunna se ner på de som skulle sälja sig till en sådan cancer byråkrati för en lön och lite oförtjänt prestige. De ler förlåtande åt sådana människor, eftersom de stora tingens ordning, dessa nu så ”stora pelare” i vår nation, är i själva verket är tragiskt löjliga staffagefigurer med en uppenbarligen närmast tragikomisk oförmåga till självbetraktelse.

Fritt tänkande människor är i sig en godtycklig etikett eller begrepp, vars definition därför ständigt förskjuts av makthavarna, med allt från spektaklet på Uppsala universitet till TV – altaret, det kognitiva landskapets gyllen kalv. Men detta sker även genom att gärna åsätta intellektuella dissidenter olika förklenande epitet som haverister eller konspirationsteoretiker, alltså för att beteckna en person eller grupp som råkar komma i vägen för makthavarnas intresse vid en viss given tidpunkt. För att ta bort denna etikett och göra argumentet till vårt eget, så kan vi egentligen inte tillåta oss att vara knuten till ihåliga och meningslösa kontrollerade politiska partier, för att alltså bara inte tala om alla de prefabricerade och grunda filosofiska stöpformar som kallas för ismer, de intellektuella gravstenarnas processuella kyrkogård.. Varje problem och situation bör närmas sig som vore den ny och unik och bör hanteras med hjälp av sociala och juridiska metoder som fungerar, detta alltså i motsats till vad som råkar följa en viss given partilinje. Det bör således hypotetiskt både initialt och slutligen finnas till grund, så många politiska ståndpunkter som det finns individer, inte bara två kognitivt formaterade normer som vi tvingas att välja på i hopp om att den ena kommer att vara ”mindre destruktiv” än den andra för oss själva.

Att förbereda sig för ett liv utan offerdans kring det kognitiva altaret, aka att glo på TV, är ett socialt bombsäkert sätt att bli betraktad som en intellektuell särling. Och att i dag föreslå förberedelser för någon form av socialekonomisk katastrof är närmast att betrakta som ett intellektuellt akademiskt landsförräderi.

För den genomsnittlige svensken, så finns inget sådant som en morgondag utan Allsvenska och Allsång, det hörs liksom på namnet, det gäller ju oss alla.. Att ens föreslå möjligheten till sådant är i gemene mans sinne besläktat med att en vinternatt dansa naken på motorvägen i mötande trafik mot dansriktningen.

Trots att i länder i hela världen avsätter varor för överlevnad och den socialekonomiska ofärden exploderar, det är lika vanligt som att klippa gräset och plocka fram grillen, så kan många i Sverige fortfarande inte ens förstå behovet av sådant beteende som kommer allt närmare. Detta beror på att många människor fortfarande tror att systemet kommer att skydda dem från skada oavsett vad som händer, som vore systemets syfte deras egen välfärd.  Herregud, de har ju kanske till och med gått och röstat en gång var fjärde år, en heroisk insats av engagemang som tydligen förväntas ge häpnadsväckande återbäring.. Naiviteten är sorgligt att beskåda.

En fritt tänkande människa tänker dock därför något annorlunda. En fritt tänkande människa inser utifrån sitt vidare – bredare - perspektiv, att det redan har varit alltför många tillfällen tidigare när regeringen inte precis har varit till någon överdriven hjälp för någon individ mitt i en katastrof och i vissa fall även så var hjälpen rent av till och med till större skada än orsaken, som i kriget mot terrorismen till exempel. Den fritt tänkande människan försöker ta bort sitt beroende av detta så välvilligt ”hjälpsamma” system och skaffa den försäkring som krävs för att hjälpa sig själv om det verkligen skulle uppstå behov. Sitt eget fria tänkande.

Man kan inte vara en fritt tänkande människa om man tror på allt man hör från TV-apparaten. Egentligen kan man inte vara en fritt tänkande människa om man tror på någonting alls som man hör på TV, utan sakligt kritiskt ifrågasättande grund.

En fritt tänkande människa tar därför absolut inga råd alls utifrån vad de traditionella medierna uttrycker för att formatera det kognitiva landskapet, utan vidare undersökning för eget godkännande. Förekommer en särskild metod eller diskussionspunkt i varje journalistiskt verk på exakt samma tid med exakt samma ensidiga berättelse? Då är det dags att plocka fram medialögndetektorn. Är en politiker i färd med att öppna munnen och prata? Ha både hörselskydden och lögnradarn beredda. Den fritt tänkande uppgiften är inte nödvändigtvis att vara motstridig bara för själva sakens skull att det råder ett motsatsförhållande. Det är dock den fritt tänkande människans roll att vara kritisk, kräsen och diskriminerande mot den som inte alltid skiner upp till ljuset av uppriktig menad beskrivning av verkligheten. Man kan inte alltid undgå att bli vilseledd, men det är den mänskligt ovillkorliga plikten att alltid försöka undvika detta eller att gå under.

Medan det alltid finns ett visst utrymme för ”tolkning”, i slutändan, så måste ändå en omständighet som ringer falskt därför alltid exponeras. Även om det är så att exponering är skadligt för tillståndet i vårt land eller även för vår kultur på kort sikt, så blir utelämnade av upplysning om svek, alltid okontrollerbart på lång sikt och är därav återkommande den enskilt största förstöraren av hela civilisationer och detta är därför helt oacceptabelt.

Ett liv i överensstämmelse är ett liv som slösas bort och ett liv i slaveri är inget liv alls. Vad vi kan kallas idag, vad vi lämnar bakom oss, är i slutändan vad som definierar oss. Etiketter är irrelevanta. Om jag är en fritt tänkande människa eftersom jag vägrar att delta i villfarelsen att Sverige är i ekonomisk uppgång, då blir det så. Allt i historien kretsar inte runt regeringar, utan det kretsar kring intellektuella regelbrytare. Dessa bestämmer ensamma i allt om mänskligheten kommer att leva tätt under näven av den auktoritära maskinen, eller kunna bo gratis i vildmarken i ohämmat oberoende.