Outtalade och icke öppna kollektiva överenskommelser, där deltagarna i ett kognitivt formaterat landskap kommer överens om att tvingas - ledas - av en speciell attraktion eller målsättning, alltså utan tydliga och öppet erkända ledarskap har lett oss dit vi är - som alltså alltid är diskriminerande och därför per definition inte är altruistiska. Den kollektiva diskrimineringens manifestation i sin prydo

Dynamiken i folkmassans psykologi är kanske inte precis välkänd för den genomsnittliga människan i en befolkning, men den har en smygande effekt även när publiken är allmänt tillfreds. Vissa kanske kallar detta för det kollektiva omedvetna, andra helt enkelt för den kollektiva viljan eller flockmentaliteten, tusen flugor. Denna kollektiva vilja bygger människor utifrån och in, istället för inifrån och ut, viljan till anpassning, folkmassans psykologi gör individen själsligt ihålig och på sikt blir folkmassan därför också allt mindre homogen och mer splittrad.

Vad som dock är särskilt upprörande med detta koncept är att vissa människor, eftersom konceptet pekar minst ett finger rakt tillbaka på oss själva, gör oss maktlösa och att vi går med på att lyssna och dansa till musiken, även om än några av oss aldrig så motvilligt.

I slutändan är det vårt eget personliga beslut om att fullfölja vårt upplevda intresse som genomsyrar systemet med sin kontrollerande makt. Kombinera detta med ett medvetet riggat enskilt nyttomaximerande spel som obevekligt driver oss i den riktningen, och du har en smidigt kontrollerad befolkning som består av många självupplevt "självständiga" enheter som utövar så kallat upplyst egenintresse under fanorna av allt möjligt annat.

Med andra ord, medan regeringen och andra kan utgöra en skenbart central myndighet, i slutändan måste alla fatta beslut på egen hand om de vill gå med i spelet om att bli herre på täppan och sist kvar på jorden ensam med alla tillgångar. Detta är vad som skapar förutsättningen för bruket av kollektiv kognitiv formatering eller gruppbaserat oupplyst egenintresse, där nästan hela befolkningen bestämmer att det är bäst för var och en att att komma överens, men alltså främst på grundval för sin egen nyttas skull, perspektivet är alltså bakvänt. Förnekelse hjälper till eftersom vi individuellt förklarar våra handlingar med upplyst egenintresse för att hjälpa till att svälja den bittra medicinen, utan tvekan med mycket draghjälp av statlig propaganda om härligheten och solidaritet " Vi folket ". Alla går med för att få och ingen för att ge villkorslöst.

Vi behöver dock inte hålla med sinnessjukdomen, vi måste bekämpa den allmänna rörelsen mot den svarta avgrunden, eller gå under tidigare både som individer och samhälle. Dessa manipuleringstekniker är de ultimata söndra och härska metoderna, eftersom de samtidigt som de tillåter oss alla att tro att vi utövar den fria viljan att fullfölja vårt eget intresse, samtidigt som vi agerar för det större goda i gruppen. Det här handlar alltså inte om vår egen moral baserat på vårt eget individuella fria tänkande och rationellt betingade slutsatser, eftersom det slutligen är majoriteten bestämmer vad som är rätt eller fel, moraliskt eller omoraliskt. Detta handlar om överlevnad för gruppen, men på den grund som utgör gruppens sociala normer, för att gynna varje enskild individ och vice versa. Och när det går fruktansvärt fel, som det är nu, blir allt bara alltmer krävande.

Detta är styrsystemet på dess mest grundläggande nivå och försåtliga natur. Det placerar oss alla i en situation där vi måste göra våra egna beslut om att dansa så länge musiken spelar, eftersom alternativet, speciellt på denna punkt, är personlig isolering och kollektiv kollaps. Ju sämre det blir, desto mer sannolikt blir det att vi väljer att stanna inom kollektivet på grund av dess upplevda säkerhet, vilket ger naturen en helt galen "positiv" feedback loop. Vi matar systemet vilket leder till vår egen undergång

Så hur ska vi leva med oss själva när vi beslutar oss för att att dansa runt de allt färre stolarna, även om vi fejkar vår vilja eller är ytterst motvilliga? Vilka stora eller små justeringar gör vi på vårt tänkande för att täcka upp det faktum att vi gör det möjligt för ett system vilket vi beskriver som det uppenbart onda?

Vi klarar alla av våra egna undanflykter på olika sätt och våra metoder varierar i det oändliga eftersom situationen dikterar betingelserna individuellt, livspusslet. Men själva processen förändras aldrig. Först förnekar vi, då förnekar vi att vi någonsin förnekat, och då glömmer vi att vi någonsin skulle vara i förnekelse. Människan är en extremt effektiv organisk datamaskinen, därför är det bara infantila kunskaper vi lär oss direkt från spjälsängen.

Outtalade och icke öppna kollektiva överenskommelser, där deltagarna i ett kognitivt formaterat landskap kommer överens om att tvingas av en speciell attraktion eller målsättning, utan tydliga och erkända ledarskap har lett oss dit vi är - som alltså alltid är diskriminerande och därför per definition inte altruistiska. Den kollektiva diskrimineringens manifestation i sin prydo

Dynamiken i folkmassans psykologi är kanske inte precis välkänd för den genomsnittliga människan i en befolkning, men den har en smygande effekt även när publiken är allmänt tillfreds. Vissa kanske kallar detta för det kollektiva omedvetna, andra helt enkelt för den kollektiva viljan eller flockmentaliteten, tusen flugor. Denna kollektiva vilja bygger människor utifrån och in, istället för inifrån och ut, viljan till anpassning, folkmassans psykologi gör individen själsligt ihålig och på sikt blir folkmassan därför också allt mindre homogen och mer splittrad.

Vad som dock är särskilt upprörande med detta koncept är att vissa människor, eftersom konceptet pekar minst ett finger rakt tillbaka på oss själva, gör oss maktlösa och att vi går med på att lyssna och dansa till musiken, även om än några av oss aldrig så motvilligt.

I slutändan är det vårt eget personliga beslut om att fullfölja vårt upplevda intresse som genomsyrar systemet med sin kontrollerande makt. Kombinera detta med ett medvetet riggat enskilt nyttomaximerande spel som obevekligt driver oss i den riktningen, och du har en smidigt kontrollerad befolkning som består av många självupplevt "självständiga" enheter som utövar så kallat upplyst egenintresse under fanorna av allt möjligt annat.

Med andra ord, medan regeringen och andra kan utgöra en skenbart central myndighet, i slutändan måste alla fatta beslut på egen hand om de vill gå med i spelet om att bli herre på täppan och sist kvar på jorden ensam med alla tillgångar. Detta är vad som skapar förutsättningen för bruket av kollektiv kognitiv formatering eller gruppbaserat oupplyst egenintresse, där nästan hela befolkningen bestämmer att det är bäst för var och en att att komma överens, men alltså främst på grundval för sin egen nyttas skull, perspektivet är alltså bakvänt. Förnekelse hjälper till eftersom vi individuellt förklarar våra handlingar med upplyst egenintresse för att hjälpa till att svälja den bittra medicinen, utan tvekan med mycket draghjälp av statlig propaganda om härligheten och solidaritet " Vi folket ". Alla går med för att få och ingen för att ge villkorslöst.

Vi behöver dock inte hålla med sinnessjukdomen, vi måste bekämpa den allmänna rörelsen mot den svarta avgrunden, eller gå under tidigare. Dessa manipuleringstekniker är de ultimata söndra och härska metoderna, eftersom de samtidigt som de tillåter oss alla att tro att vi utövar den fria viljan att fullfölja vårt eget intresse, samtidigt som vi agerar för det större goda i gruppen. Det här handlar alltså inte om vår egen moral baserat på vårt eget individuella fria tänkande och rationellt betingade slutsatser, eftersom det slutligen är majoriteten bestämmer vad som är rätt eller fel, moraliskt eller omoraliskt. Detta handlar om överlevnad för gruppen, men på den grund som utgör gruppens sociala normer, för att gynna varje enskild individ och vice versa. Och när det går fruktansvärt fel, som det är nu, blir allt bara alltmer krävande.

Detta är styrsystemet på dess mest grundläggande nivå och försåtliga natur. Det placerar oss alla i en situation där vi måste göra våra egna beslut om att dansa så länge musiken spelar, eftersom alternativet, speciellt på denna punkt, är personlig isolering och kollektiv kollaps. Ju sämre det blir, desto mer sannolikt blir det att vi väljer att stanna inom kollektivet på grund av dess upplevda säkerhet, vilket ger naturen en helt galen "positiv" feedback loop. Vi matar systemet vilket leder till vår egen undergång

Så hur ska vi leva med oss själva när vi beslutar oss för att att dansa runt de allt färre stolarna, även om vi fejkar vår vilja eller är ytterst motvilliga? Vilka stora eller små justeringar gör vi på vårt tänkande för att täcka upp det faktum att vi gör det möjligt för ett system vilket vi beskriver som det uppenbart onda?

Vi klarar alla av våra egna undanflykter på olika sätt och våra metoder varierar i det oändliga eftersom situationen dikterar betingelserna individuellt, livspusslet. Men själva processen förändras aldrig. Först förnekar vi, då förnekar vi att vi någonsin förnekat, och då glömmer vi att vi någonsin skulle vara i förnekelse. Människan är en extremt effektiv organisk datamaskinen, därför är det bara infantila kunskaper vi lär oss direkt från spjälsängen.