Själslig formatering

2014-04-03

dumheten

I nästan varje handling av våra dagliga liv, vare sig inom det politiska området, inom det ekonomiska rummet, vårt sociala beteende eller vårt etiska tänkande, så är vi dominerade av ett relativt litet antal personer som förstår hur de mentala processerna och de sociala mönstren skall skapas i massorna. Personer som förstår hur det kognitiva landskapet skall konditioneras för att våra sinnen skall formateras på en önskat sätt. Det är dessa människor som drar ledningarna som styr den allmänna opinionen. Och deras önskan - syfte är inte det allmännas bästa.

I en tillvaro där de styrande perspektiven - de övergripande - blir alltmer dramatiska och närvarande, så är morgonen den bästa tiden för eftertanke.

Jag upptäcker då lättare att jag drabbas av tillvänjning - konditioneringen av mitt kognitiva landskap - som uppenbarligen har påpåverkats. En rubrik från igår, den är inte från svenska medier:

"Tusentals antiåtstramnings demonstranter drabbade samman med kravallpolis i den grekiska huvudstaden Aten på tisdagen, när EU: s finansministrar möttes för att diskutera utbetalningen av ytterligare räddningsaktion som stöd till skuldtyngda länder. Myndigheterna förbjöd alla protester i en stor del av centrala Aten inför Eurogruppens möte och ett senare möte med alla EU: s finansministrar. Polisen skingrade demonstranter med tårgas och chockgranater."

Min reaktion inför innehållet i detta budskap som information har uppenbarligen förändrats över tiden och vidare kände jag att opinionsbildningsmässiga klimatförändringen i Sverige dessutom nu har accelererat.

Eftertanken måste alltid främst riktas inåt för att se och upptäcka hur förändringarna sker över tiden och för att skydda mot den medvetna och planerade hanteringen av organiserade vanor (vardagspusslet) och åsikter hos människorna i samhället, alltså vad som vi ser som ett viktigt inslag i vad vi kallar för det "normala" i samhället. Budskapet kan inte medieras på "detta" - samma - sätt längre i Sverige, det skapar fel reaktionsmönster i förhållande till vad som eftersträvas - söks. Någonting har förändrats.

Hur normalt upplever jag den beskrivna situationen i Athen, och varför, vad får denna information för egentligt signalvärde, vilka känslor etableras i mig? Bara genom att först se in i oss själva och ifrågasätta vår egen kognitiva konditionering, kan vi ens göra ett ärligt försök till att bedöma vår omvärld. De som styr och manipulerar denna osedda mekanism i samhället, utgör verkligen en osynlig regering som fortfarande är den egentliga sanna härskande makten. Detta har aldrig varit mer tydligt än idag. Den som styr formateringen av det kognitiva landskapet i samhället av idag, Tv apparater börjar alltmer kännas som rena fiender, styr en alldeles för stor del av människors liv, om demokrati bygger på en upplyst och medveten befolkning, för att det skall kunna anses rimligt.

Vi styrs, våra sinnen formas, vår smak formas och våra idéer skapas, alltså till stor del av människor vi aldrig ens har hört talas om och som vi definitivt inte har röstat på. Detta blir så klart också en "logisk" följd av det sätt på vilket vårt "demokratiska" samhälle är organiserat. Ett stort antal människor måste samarbeta på detta alltmer uppenbart allt mer galna sätt, om de skall kunna att leva tillsammans i vad som de tror skall bli ett väl fungerande samhälle, men som är så uppenbart galet att allt fler måste bli allt fattigare för att allt färre skall kunna bli allt rikare.

Få tänker på hur det egentligen hade kunnat vara för ingen - eller i alla fall inte tillräckligt många ännu - vågar sluta tro på systemet, vågar sluta vara en del av den organiserade galenskap som utgör normalitet eller vågar både leva med och ifrågasätta sina egna känslor.

I egendomsångestens förlovade land Sverige, där människors känslor tros - anses - vara kopplade till - grundade på - rätten att äga materiella ting, så börjar nu denna vanföreställning att alltmer ta ut sin känslomässiga tribut och mörkret lägrar sig i sinnet på människorna och övertrycket börjar depresseras. Jag skall inte excellera i sarkasmer kring detta här. Men frustrationen tar sig växande uttryck över hela skalan, några människor lever i excesser och försöker alltjämt att ensamma lyckas med att äga hela jorden, medan andra närmast förtvivlar i sin vanmakt över att inte vara i deras ställe, att själva ha alla slantarna och vara ensamma kvar på planeten.

Att lyckan bor i en skattkista vid regnbågens fot sägs ju vara en av många sedelärande metaforer för den mänskliga illusionen kring detta, likt Midas med guldet, men likafullt så har riktningen på ullstrumpornas självgående under lång tid varit en övermäktig kulturellt betingad kraft att bekämpa för de allra flesta människor. Naturligtvis även med ett mycket benäget bistånd från de kognitiva landskapsarkitekterna. Att upprepa ett beteende till givna förutsättningar med förväntningar om förändrat utfall är förvisso definitionen av dumhet, men det förtjänar därför också nu i ljuset av den förändrade informationsrörligheten ändå att upprepas. Förutsättningarna har förändrats.

De kognitiva landskapsarkitekternas gyllene era går mot sitt slut och mörkret kring verkligheten skingras alltmer, men detta kommer också lämna kvar en tomhet hos människor som består av en självupplevd meningslöshet. Steget från en kollektivistiskt tänkande och materiellt strävande individ inom Matrixen till att vara en rationellt självbetraktande människa som vill förstå de egna betingande grunderna till sina känslor, för att utvecklas som människa, det är minsann inget litet steg. Inte många vågar ännu ens tänka tanken på vad det skulle innebära att sakna ekonomiska kopplingar. Vad skulle då finnas kvar? Men den tid då ekonomi var meningen med människors liv, håller på att ta slut.

Upplysningen av tingens ordning kommer därför också att föra med sig - skapa - både stora och helt andra krav på människor själva än vad som tidigare har varit. Människors ökade frihet över sina egna tankar, genom att de materiella bojorna minskar, vilket kommer att medföra ett ansvar som kommer att bli oerhört tungt att bära för alla som inte "orkat" bry sig tillräckligt och som istället i alltför stor utsträckning har fyllt sina liv och sina tankar med ett livspussel i enlighet med de kognitiva landskapsarkitekternas önskemål i och för systemet

Att sprida upplysning och vägledning kring detta kommer att utgöra en långt större uppgift för samhället, än att reformera de materiella betingelsernas begränsande effekter på människors tankar.

Det är dock tröstefullt att förutsättningarna för människan aldrig någonsin har varit bättre för att kunna ta detta stora steg. För sanningen kommer ovillkorligen till sist att göra människor fria, när den beskriver verkligheten.

Treasure_at_rainbow__s_end_by_igormalkavian

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram