Tydligen har någon på amerikanska utrikesdepartementet släckt elden i John Kerrys magnifika hår, ni vet han som letar efter en frisyr för att kompensera för avsaknaden av sin hjärna, därför att han nu har slutat proklamera (just nu alltså) för det akuta behovet av att starta tredje världskriget beroende på Rysslands ”annektering” av Krimhalvön.

Under min livstid har det aldrig funnits en mer meningslös och onödig internationell kris än det nuvarande mullret över Ukraina, och det är ändå ganska mycket allt som någon gör för att bromsa haveriförloppet för det enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet för handel med varor och tjänster inom det västerländska samhället och regleringsbanken, BIS.

Trots allt, petrodollarhegemonin sparkade bort den rådande ordningen genom att finansiera störtandet av Ukrainas valda regering. Hur tror någon att USA skulle känna det, om Moskva iscensatte störtandet av den mexikanska regeringen? Kanske lite osäkert anyone? Kanske till och med frestas att samla lite – några – trupper vid gränsen?

Sedan slutet av kalla kriget har, på grund av systemets inneboende natur och funktion, USA inlett en nonstopprojektion av expanderande makt i världen, ja skuldbasexpansionen är ju ovillkorligt betingad av tillväxtkravet, men med svåra resultat för USA, i samtliga fall utom i upplösningen av Jugoslavien…. Men där hade man ju benäget bistånd av en liten hund. Och den inneboende naturen i systemet lämnar inte vidare utrymme för önskemål i saken.

Petrodollarhegemonins äventyr i Irak och Afghanistan, har varit de dyraste – minst en biljon dollar – och förödelsen sätter fortfarande spelreglerna för människor på båda ställena.

Faktum är att nyhetsrapporter från Kabul nu väcker tvivel om att de planerade så kallade valen som skulle äga rum senare i veckan kommer att genomföras. Landets så kallade Ooo – bama – beroende valkommissionen har varit under raketattack i dagar, det mest populära hotellet för utländska journalister var platsen för en massaker för två veckor sedan och Al CIADA talibanerna förblir aktiva i sin slakt på civila i de laglösa territorierna utanför den afghanska huvudstaden.

Visst, även dessa hemska händelser som dessa med Nils Horner tar upp den ganska grundläggande frågan om varför något som Afghanistan verkligen betyder något för petrodollarhegemonin och bankerna, så reser sig frågor. Hur många år tar det för USA att komma över det faktum att USA- paladinen USAma bin Ladin körde sina träningsläger för jihadister där?

Just nu kan du vara säker på att någonstans mellan Casablanca och Östtimor finns det träningsläger för religiösa galningar och tusentals andra tillfälliga CIA – sponsrade sammanslutningar med drabbade unga män med testosteronstinna och kokande hjärnor och ingenting annat att ockupera sin tid med, utom att leka med vapen förstås. Kommer kanske USA att invadera varje land där det går till på det viset? Är det tanken bakom utvecklingen?

Ja man kan ju bli matt för mindre.

En del av vår ständigt föränderliga verklighet är att den globala ekonomin är på väg att spricka upp, krackelera, att haverera. Detta trots alla motstridiga påståenden från elfenbenstornens apologeter, det prisstabiliserande gardet. Globalism var inte en permanent installation i människans villkor. Snarare var det en uppsättning av övergående ekonomiska förbindelser som till följd av särskilda omständigheter under en viss tid av historien – nämligen hundra år av metacykel för ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system för handel med varor och tjänster som maktinstrument.

Det är allt det var. Och nu är detta i upplösning eftersom energi är allt mer icke – billigt vilket orsakar en hel del friktion mellan nationer, helt beroende av höga flöden av billig olja och gas, vilka är denominerade i detta medel för handel med varor och tjänster, alltså petrodollar.

Friktionen manifesterar sig nu alltså särskilt i sfären av pengar och ekonomi. I de högt energiberoende nationerna har bankerna försökt att kompensera de stigande kostnaderna för sitt monetära missbruk, och frånvaron av konventionell ekonomisk ”tillväxt” genom att låna [ut] ännu mer pengar, vilket är att generera ännu mer skuld. Detta tar sig uttryck som att ”skapa pengar,” i intervallet av datoriserad bankverksamhet som pumpar mer och mer skuldbaserad ”likviditet” in i ”avancerade” ekonomier.

Resultatet av allt detta är en ökande fel-prissättning av finansiella tillgångar (inklusive särskilt kostnaderna för att låna pengar som måste sjunka),vilket skapar ett allt mer antagonistiskt [konkurrensbetingat] klimat av valutakrig, där alla spelare kämpar om de förmodade fördelarna med devalvering – alldeles särskilt förmågan att lösa sina egna statsskulder via inflation. Alltså att lösa ett överskuldsättningsproblem med mer skulder…ja ni ser själva hur osannolikt korkat detta egentligen är.

De mer subtila detaljerna i allt som är diskutabelt om eventuella konsekvenser, gör också att vi lätt kan lätt dra några större slutsatser om makrotrender. Denna globala orgie av billiga varor och bubbel finansiering är slut. Nationerna och faktiskt även regioner inom länder kommer att behöva hitta ett nytt sätt att leva på monetär finansiering i mindre skala, det går inte att äta pengar, allra minst som skulder. Det är noga med att inkludera nya former för styrning i detta. Upplösningen av nationalstaterna är i full gång och rör sig från marginalen inåt mot den politiska mittenfåran – från den hopplösa buskvegetationen i överbefolkade länder som aldrig kommer att ”utvecklas” på grund av de allt mer sklerotisk finansiella jättarna, till de ”moderna ekonomierna” vilka bygger på utnyttjandet av demokratiska underskott i de tidigare. Allt blir ett.

I USA, med benäget bistånd från en kennel med småhundar, ställer man i detta ut ganska allvarliga ofrivilliga signaler på att den intellektuella sklerosen i detta dementa beteende av ledare under episoder såsom den nuvarande, skapar det onödiga demokratiska fiaskot kring Ukraina, till fysisk försämring av allt ifrån våra egna städer, vägar, broar, och all plast skit vi lyckats smeta över det intellektuellt stympade landskapet som komplement till vår demoraliserade, mentalt inerta, drogade, tatueringsbeprydda befolkning av dreglande hjon.
Den politiska representationens uppsåt blir alltmer ifrågasatt.

Kort sagt, så är det självklart att ryssarna har ett bestående intresse på Krim och västvärlden har inget, de vill inte ha betalt i drömbaserad digitalkonfetti medan både det materiella och kulturella livet i västvärlden är i en enda röra och mycket mer värd vår egen uppmärksamhet, vilken dessutom är beroende av att kunna betala med drömbaserad digitalkonfetti. Medan den politiska adeln håller skenet uppe…