Tja, det är självklart att även den blå linjen har sina egna bekymmer (det vill säga att hitta den rätta graden av likviditetssmörjning för att hålla den över $ 600 biljoner stora derivatpyramiden från att kollapsa in i en episk brutto = nettosophög), och det är den röda, som är Kina, där $ 1 biljoner i kredit skapades i det fjärde kvartalet enskilt , vilket är uppenbart ohållbart av de enkla skälen att i Kina så kommer landet snabbare - hårdare att drabbas av havererade tillgångar i bankernas balansräkningar och den dåliga, oreglerade ackumuleringen av lån, som har utvecklats i en exponentiell fas, ja fast i en ännu större - värre - fas än i USA alltså, vilket för övrigt är anledningen till Pekings kodning i uttrycket för att bromsa "flödet" från en nuvarande aldrig tidigare skådad takt på 3,5 biljoner yen per år.

Den aggregerade räntekostnaden, mina vänner, den aggregerade räntekostnaden...

Det är också på grund av denna hänsynslösa och makalösa kapitalsnedfördelning ( "supernyrika" skapade skulden, som inte går in i lönsamma, kassaflödesgenererande satsningar, utan till investeringar i fasta tillgångar som skapar noll i produktivitet och därför potentiellt negativa kassaflöden, vilka alltså på grund av Kinas redan episka överinvesteringar resulterat i spökstäder och byggnader som egentligen faller ner i värde bara veckor efter sin erektion) som Kina äntligen har beslutat att ge långivare och andra en välbehövlig del av returekvationen: risk. Detta i form av skuldhaverier. Kredithaverier i bankernas balansräkningar, något ovanligt i Kina under två decennier.

Vilket leder oss till idag . När vi finner att Kinas kreditbildning, tills nu utvecklats framåt uppåt i en rasande fart, men som har plötsligt avstannat. Tick tack tick Ta....

Spelplanen är ritad, regin förefaller klar, bankerna och betalningssystemen kommer att nationaliseras när haverierna börjar och garantierna kommer att reglera snedfördelningen, ett litet antal [ nåja, inte så litet ] människor kommer att bli väldigt mycket fattigare för att väldigt många andra människor skall kunna få det bättre. Alternativet?

Tja, det kallas väl vanligtvis för revolution och det förefaller vara någonting som beror på det folkliga förtroendet för ledningen.