"De få som förstår systemet kommer antingen att vara så intresserade av sin vinst eller vara så beroende av sina favörer att det inte blir någon opposition från den klassen, medan å andra sidan den stora massan av människor, mentalt oförmögna att förstå den enorma fördel som kommer ur att kapitalet härrör från systemet, kommer att bära sina bördor utan att klaga, och kanske utan att ens misstänka att systemet är skadlig för deras intressen. "

- Rothschild bröderna i London till medarbetare i New York, 1863.

När saker dras till sin spets brukar det inte sällan bli tydligt även hur det är med andra kopplade betingelser.

Jag vet att människor tenderar att få panik när de konfronteras med verkligheten som sanning, därför att vi alla i olika omfattning har blivit så betingade att acceptera lögner som den beskrivande sanningen (vilka vi för övrigt intuitivt - känslomässigt - "vet" att vi erkänner som sanningen utan att söka efter extern information som bekräftelse) vi får panik, logiskt tänkande gör egentligen gällande att det måste verkligen gå illa om man är " ärlig ", eller så nära ärliga som man kan komma utan att bli drabbad på något vis.

Ett typexempel, för ett tag sedan sade Jean-Claude Juncker, tidigare Luxemburgs premiärminister och chef euroområdets finansministrar, att " När det blir allvarligt, då måste du ljuga ."

För denna lilla stund av klarhet och sanning blev han var obönhörligt satt vid skampålen i den etablerade pressen, bloggar, debattartiklar och olika internationella sammanhang för att tala sanning om att ljuga när skiten träffar fläkten. Alltså vikten av att rädda sitt eget skinn på bekostnad av den mer långsiktigt rationella hållbarheten

Om hans läppar rör sig .........

Naturligtvis, han och alla människor ljuger, och ofta av samma skäl som våra barn ljuger för oss och varför vi ljuger för våra barn, vänner, chefer, makar, främlingar och i slutändan oss själva. För att spara vår dumhet i beteende från omedelbara konsekvenser, om än bara för en kort tid.

Men vi måste försöka att motverka detta för att skapa långsiktig hållbarhet i utvecklingen, det är ett grundläggande krav på människan, att sträva efter att som individ alltid försöka att bli en bättre människa, att försöka vara ärlig.

I grund och botten, de upplevda fördelarna med (eget - själv) bedrägeri anses ofta vara mycket större än de upplevda konsekvenserna av att åka fast, oavsett om de upplevda fördelarna är faktiskt "riktiga "eller bara föreställda av sig själv. Till exempel, tänk på fördelarna med att få sin polariserande partiskhet bekräftad som en " föreställd " förmån som stöder ytterligare självbedrägeri. Jag får den där pirrande känslan längs ryggraden av att bara tänka på det.

Det upphör aldrig att förvåna mig hur lysande vi är när vi erkänner andras dumhet och hur fullständigt imbecilla vi är när vi inte erkänner vår egen idioti.

Hur ofta har vi läst om diplomater eller politiker som levererar oroande tal somgisslar dessa onda ryssar / franska / engelska / tyska ( sätt in vilket medborgarskap som helst här )?

Alltså ..... om det var " vår " fiende så kommer den gisslande politikern / författaren / nyhetsankare utföra ett repeterande paradnummer och skulle anta det rätta rättfärdigt indignerade tonfallet och förklara denne missdådare som vår nationella fiende nummer ett ..... vilket (naturligtvis) var någonting som bättre beskriver vederbörandes eget tänkande i förhållande till sitt eget folk, tankarna om " oss " som vederbörande kommunicerar. Vi kan utgå ifrån att vederbörande inte tror sig kommunicera det beskrivna objektet.

Förresten, sedan när har jag personligen irriterat Kim Jong-un eller Vladimir Putin tillräckligt så att de blev " mina " egna personliga fiender?

Vidare alltså.... om utländska ledare förolämpade " oss " som är vår" vän " så kommer politikern / författaren / nyhetsankare anta ett tröstande tonfall och lugnande försäkra oss att dessa pressade utländska ledare, våra hjärtevänner - barndomskamrater - kompisar och ja rent av broderfolk, helt enkelt levererat ett tal av " politisk taktisk natur " och verkligen inte menar ett ord av det sagda.

I slutändan bör vi nog fråga oss själva varför vi tolererar närmast kompletta lögner från kompletta främlingar som bara råkar vara " våra "ledare. Eller varför vi berättar för oss själva att vi inte tror på lögnaktiga ord ur munnen på politiker, och sedan hoppar över att berätta sanningen för dem om att vi vet att de ljuger oss. Bara tänk på varför det upplevs som en sådan konfrontation att ställa frågan - Menar du att jag ljuger?

För att vara helt ärlig (definitivt det avsedda), anledningen till att vi tolererar lögner från andra är att vi vill att de ska tolerera våra egna lögner. Vad som går runt kommer (förhoppningsvis) tillbaka, åtminstone när det gäller att ljuga. Då känns nämligen den självupplevda dåligheten lite mindre, det är en stilla förfrågan om inte andra också är lite dåliga, men ändå utan att erkänna detta öppet.

De flesta dysfunktionella relationer, och det finns inget tvivel om att den relation vi har med " våra "ledare är ett koncentrat av det mesta dysfunktionella, kräver och uppmuntrar ömsesidigt ljugande för att inte hållas ansvariga för varandra, samtidigt som vi bara presenterar en fasad av vad vi är. Och gör inga som helst illusioner av detta, ansvaret fungerar åt båda hållen, inte bara från toppen av ledarskap ner till " oss " vanliga. Kan man inte säga vad man tycker till den som det berör, då accepterar man också att bli bemött med lögner.

Vem är då villig att leda detta land, inte att försöka att " fixa " till det för det är ingen i den politiska adeln, med tanke på den nuvarande psykos nästan alla, inte bara" våra " ledare, lider av? Endast en galning, en sociopat eller någon som lider av NPD (narcissistisk personlighetsstörning i fall du undrar <- gravt självförakt som uttryck) skulle be om att få sättas in i den typ av omöjlig situation där det inte bara måste gå att komma överens, utan de behöver även göra detta möjligt för andra galningar och sociopater, eller så kommer de kanske bara att få finna sig i att ta en lång promenad på en kort pir.

Jag är inte helt säker på vad i detta som är det mest upprörande, att politiker ljuger för " oss ", eller det faktum att de faktiskt vill ha den typ av position som kräver av dem att de talar om något som är allt annat än verkligheten till allmänheten, eller att vi tolererar och ibland gör det möjligt, allt detta ovanstående.