Bara Sverige har en svensk befolkning och bara Sverige har svenska politiker. I detta till synes banala uttryck döljs det en bottenlös befolkningsmässig okunskap om den fulla innebörden av den politiska struktur som kontrolleras av den ekonomi som styrs av pengar, som skapas av de enskilda vinstmaximerande bankerna.

Många, för att inte säga i princip alla, tror exempelvis att vi lever i en demokrati, vilket förutsätter en upplyst och medveten befolkning, när ordföranden i bankföreningen sitter i programutskottet för socialdemokraterna, som alltså skall utforma det politiska programmet.

Många, för att inte säga i princip alla, tror exempelvis att (demonstrations) tillstånd är någonting annat än ett undantag från en generell regel, som oavsett vad som än förespeglas ändå är en reglering - en begränsning. Inte många ställer sig frågan ur det omvända perspektivet om hur många betydande förändringar som har åstadkommits mot en rådande regim genom att regimen har givit sitt samtycke.

När självbildningsnivåns insikter hos människan bara räcker till att göra självkritik till självgodhet, då har människan kommit till den definitionsmässiga punkt där högmodet blir till fallet. Då kommer, efter anpassningen till verkligheten, enbart förbättringar och utveckling att kunna ske.

Men ännu så länge väljer många människor att tro att hela samhället och människorna INTE har blivit lurade av en politisk adel, som främst tjänar de enskilda vinstmaximeringsintressen som skapar de pengar som styr ekonomi och därigenom kontrollerar politiken.

Men man kan konstatera att det blir allt svårare att blunda för vad som står skrivet på väg(g)en och inom kort så fattar den uttryckta skriften dessutom eld, men ett problem med denna eld är att den hotar att förtära även vad som är brännbart utöver politiskt förtroende i form av samhället, denna brand i form av samhällets sönderfall är vad vi kan se i över Europa idag.

Vidare nu, kom ihåg att under 2008 då Anders Borg varnade för att vi var bokstavligen på gränsen till kollaps och en finansiell härdsmälta, så fick vi höra att situationen var så allvarlig att om ekonomin och de finansiella marknaderna ochdärmed det valutafinansiella systemet för handel med varor och tjänster kraschade, så skulle detta leda till upplopp och behovet av krigslagar.

Så den relevanta frågan idag inte minst ur perspektivet av vår omvärld, blir då om det verkligen är någon som på allvar upplever att överhuvudtaget någonting har förbättrats sedan dess, eller om antalet möjliga perspektiv för en orsak till haveriet har ökat eller minskat… Blir vi vilseledda eller inte?

Fortfarande så är det alldeles för få människor som verkligen söker kunskap i denna värld, mycket få människor ställer verkligen frågor som inkluderande gäller sina egna ställningstaganden.

Tvärtom så försöker de flesta människor vrida ur svaret avseende det okända i form av svar som de redan har satt sin egen tankemässiga prägel på genom sina egna sinnen -.. Motiveringar, konfirmation, former av tröst utan vilka människor anser att de inte kan gå vidare. Rädslan för eget ifrågasättande av de egna ställningstagandena är fortfarande stor. Den hotfulla kognitiva dissonansens mörker förefaller skrämmande.

För att verkligen ifrågasätta sig själv och sina egna ställningstagande, vilket är den fundamentala förutsättningen för att utvecklas som människa, att utveckla sig själv, så gäller det att öppna dörren till virvelvind. Svaret kan förinta både frågan och frågeställaren.

Bankernas pengar som krediter styr den ekonomi som styr politiken. Från bak i tiden för den stora depressionen , till stagflation på sjuttiotalet, till utbrottet av IT-bubblan, krisen på bostadsmarknaden så kan varje konjunkturnedgång som drabbat landet under de senaste dryga 80 åren spåras till en av bankerna kontrollerad centralbanksstyrd politik, alltså upprätthållande av bankernas skuldsättningsrätt för att genom ränta plundra människor och samhällen. Värdet på bankernas tillgångar - fordringar - krediter - i balansräkningarna.

Om alla som arbetat för detta tjuvaktiga och kriminella privatstyrda centralbanksystem inom BIS och IMF föll döda ner i morgon skulle det inte bara finnas mer äppelpaj över, utan det skulle också finnas fler lediga parkeringsplatser, och ingen kan argumentera mot denna logik. Och det skulle förresten finnas lite mindre räntekostnader också…

Detta handlar bara om alla vanliga människor mot människorna bakom bankerna. Pengar styr den ekonomi som styr politiken och i kreditstyrda ekonomier styr alltså bankernas krediter allt, och politiker är följaktligen helt ovillkorligen bankernas marionetter.

Jag måste framföra mitt varma tack till Tomas Östros för hans stora insats igår för att klarlägga detta bortom alla som helst rimliga tvivel. Att den politiska adeln saknar partigränser och löper i samma moraliska rännarbanor som gör politik till det möjligas konst, är numera därför snart allom bekant.

Den kamp som nu finns är bara människor mot banker till sin innebörd idag som organisatoriskt styrande funktion i samhället, det finns ingen real intressemässig kontrovers mellan människor på varken enskild eller samhällelig nivå i övrigt, det finns bara bristande förståelse i kommunikationen. Omfamnar någon demokrati på något plan så gör den det på alla plan och ekonomisk demokrati är vad som är det styrande för politisk och social demokrati, det är inte och det har heller aldrig varit tvärtom.