En av de mer intressanta aspekterna av den arabiska våren är att den i stort sett förskonade Gulfmonarkierna med petrodollarlojalitet. För att vara säker, monarkierna i Bahrain och Jordanien fick visserligen brottas med en viss oro. Ändå inträffade kärnan i den arabiska våren protesterna i de arabiska republikerna, vilka noterade fall från makten. Som jämförelse är monarkierna i regionen - av vilka många ligger i Persiska viken - skonade från den värsta oron.

Är detta en slump eller är det en konsekvens av medvetna interventioner från det petrodollarbaserade underrättelsekollektivet vilket styrs av den Londonbaserade bankhegemonin.

Ändå är det förflutna ofta en dålig indikator för framtiden och det faktum att regionens monarkier kunde rida ut den arabiska våren betyder inte nödvändigtvis att de är stabila. Faktum är att många är rädda för att våldet i Syrien kommer att destabilisera monarkier som Jordanien, särskilt som inbördeskriget i Syrien redan verkar destabiliserande för länder som Libanon och Irak, som tidigare inte hade bevittnat så stora påtagliga effekter av arabiska vårens oroligheter. Nu eldar någon uppenbarligen på ordentligt under grytorna för destabilisering.

En av de stora globala utvecklingsriktningarna under de senaste decennierna har varit förskjutningen av den ekonomiska makten från Europa och Nordamerika till Asien-Stillahavsområdet . Inte på något ställe har detta skifte varit mer intensivt än i Persiska viken. Inom loppet av bara några år har Asien överträffat väst som regionens största handelspartner.

Även om denna utveckling är ofta diskuteras från utsiktspunkt av Asiens växande beroende av Mellanöstern olja, så blir andra sidan av ekvationen -alltså Mellanösterns växande beroendet av Asien - oftast bortglömd i betraktelsen.

Detta är "lite" olyckligt, eftersom Mellanösterns beroende av Asien är nästan lika stort. Men detta ger en mer övergripande bild av den geopolitiska situationen av idag. Ta de sex länder som ingår i samarbetsrådet (GCC), till exempel. Asien utgör inte mindre än 57 procent av GCC: s totala handel. Asien köper också två tredjedelar av GCC: s viktigaste exportolja. Denna siffra kommer att öka kraftigt under de närmaste åren. Enligt International Energy Agency så kommer år 2035, asiatiska länder att köpa 90 procent av Persiska vikens oljeexport.

Det är alltid de underliggande orsakerna som verkar styrande för de långsiktiga utvecklingsförloppen och i detta så har givetvis petrodollarfunktionens beroende av geografisk kontroll för handel, en avgörande betydelse för bankhegemonins fortlevnad.

Så det är inte bara den finansmonetära dysfunktionen i det enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet inom regleringsbanken, som blir alltmer instabilt och som ovillkorligen kommer att haverera.
Även de direkta handelsrelationerna, alltså den internationella arbetsdelningen, vänder sig nu alltmer bort från funktionen med regleringsbanken och den City of Londonbaserade petrodollarhegemonin.

Detta beror på att människor kan leva mycket bättre utan profiterande banker, medan profiterande banker inte kan existera alls utan människor.

Verktyget för arbetsdelning [pengar], arbetsdelning förutsätter handel med varor och tjänster, måste ha handel med varor och tjänster som främsta syfte. Syftet med själva skapandet av verktyget för arbetsdelning, kan inte vara enskilda bankers vinstmaximering likt en global parasit. Vampyroteuthis infernalis.