I ett land där fullkomligt häpnadsväckande hyckleri belönas med offentliga priser och höjs till skyarna för allmän beundran gäller att i varje konflikt mot en större, hänsynslös, och omoraliskt motståndare, måste du alltid utgå från att du måste gå längsta vägen igenom helvetet för att uträtta något.

http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Nyheter/2014/Riksbanken-far-pris-for-oppenhet/#.Uuq-utKItB8.facebook

Du måste acceptera att ditt liv inte längre kan vara fredligt eller bekvämt. Veta att du kanske inte kan överleva för att se frukterna av dina ansträngningar. Inse att du kanske måste gå under och omfamna smärtan. Annars kommer du bara att vara en patetisk och skrattretande otillräcklig soldat i kriget om sinnet, ditt eget sinne.

Personlig risk är inte viktigt. Endast verkligheten som sanning och framtiden är viktiga. Att vara effektiv betyder att vara ”på radarn”. Om du gör en skillnad så är du ett konkret hot och då ska du räkna med att ha en måltavla målat på bröstet. Så är det bara.

Människor i detta land måste återfå en känsla av ansvar för sina liv och livet för kommande generationer. Ingen sund människa kan på allvar längre tro på att detta system syftar till den allmänna välmåga i samhället på lång sikt, eller ens på något vis.

Tillräckligt många människor behöver nu alltmer börja uppfatta att de ständigt manipuleras, kontrolleras och används av vilseledande tänkare. Människor behöver väckas från sina narcissistiska materialistiska kreditfinansierade liv. Denna ego - kultur har misslyckats. Fientlighet och ilska i samhället börjar bubbla över i en ökande omfattning även i vår egen annars så passiviserade och fredade omgivning.

Människor börjar dock inse att de har blivit lurade. De har inte riktigt listat ut vem som bär skulden, eftersom de fortfarande intellektuellt sitter fast i en falsk dogm om en polariserande höger – vänsterskala, men ljuset kommer så sakta. Människor börjar förstå att när tidernas sämste prognosmakare prisas för sina demokratiinsatser av regleringsbanken, då är det dags att börja reagera själv.

Det finns nu otaliga geopolitiska reality shower, som visas varje vecka av den finansekonomiska fars, där regeringens kontrollerade medier proklamerar seger eftersom status quo bibehålls.

I ett egennyttigt, orättvist och ohållbart system, så angrips alla deltagare förr eller senare och systemet lämnar sedan efter sig en efter en, deltagare sårbara för exploatering och efterkommande förfall, alltså även de deltagare som upplevt sig tillhöra det ”egna” laget, det är systemets inneboende natur och eviga strävan, eliminering.

Girighet är inte bra för andra. Girighet är därför en sjukdom på samhällskroppen, en abberation, avvikelse från enkla och ärliga ambitioner och därför nödvändig att bestämma till sin form så som en överdrift. Denna enkla skillnad kan annars komma att gå förlorad om ett folk inte längre klarar av att kunna skilja mellan dygd och synd, ära och ändamålsenlighet, aptit och frosseri, medel och mål. Varje stor religion och varje skola i filosofi varnar därför genom historien för farorna med otyglad och oreglerad girighet.

Och ändå, så är det denna generation i informationens tidevarv, som skulle komma att göra en gud av girigheten, men i rättvisans namn så skall det väl också sägas att de flesta, de kan verkligen inte förstå vad det är som de gör och hur eller vem det är som de tjänar med sitt beteende

Girighet som ofta reser i sällskap med hybris, är ett redskap för korrumperande inflytande av makt och dårskapens triumfer. Girighet är smittsam, och den angriper förnöjsamheten i samhällets centrum och omvänder den istället mot förvirrad anarki och förtryck.

Girighet är konsumtionens bottenlösa hål som konsumerar inifrån per person i en ändlös strävan att tillgodose behov utan att någonsin kunna nå tillfredsställelse och slippa undan den inre tomheten.