Pengar runt jorden

2014-01-30

Riksbanken

Så här kan man om man vill vara lite systemtrogen och även vill hålla sig till de gängse analysverktygen beskriva den innevarande globala situationen, vilket när allt blir ett ändå ovillkorligen kommer att leda fram till exakt samma slutsats. Alltså bortsett från detaljen med informationen som bilden förmedlar.

Tillväxtmarknaderna är nu halva den globala ekonomin, så vi är på okänt vatten. Ungefär $4 biljoner av utländska fonder svepte in över tillväxtmarknaderna efter Lehman-krisen, mycket av detta var då "momentum pengar" som kom sent till festen. IMF säger att $ 470 bn är direkt kopplad till skapade pengar av Fed. "Vi inte vet hur mycket av detta som kommer att komma igen, eller hur snabbt," säger tjänstemän från IMF.

Det ena landet efter det andra måste nu skärpa till sin monetära svaghet. Ju längre som detta pågår och ju det bredare som det sprider sig, desto större risk för att det kommer att övergå i en metamorfos av en global deflationistisk chock. Alla pengar skall ju som bekant till bankerna och den aggregerade räntekostnaden för den cirkulerande penningmängden.

Turkiets centralbank vidtog drastiska åtgärder i tisdags kväll för att stoppa kapitalflykt, fördubbla dess ränta från 4.5 % till 10 %. Detta kommer inte ens att hindra att ekonomin stagnerar på kort tid och det kommer i slutändan visa sig vara lika fruktlöst som Sveriges ideologiska försvar av valutakursen på 1990 talet

Sydafrika trissade upp räntan på onsdagen av halv procentenhet till 5.5 % för att försvara randen, och Indien upp en kvart-punkt till 8 % på tisdagen, alla tvingas att bita i det enskilt kontrollerade räntekostnadsbaserade gruset när tillväxten faller. Brasilien och Indonesien har redan gått igenom detta i månader för att hejda en valuta bild som riskerar att vridas till bankernas illvilja när som helst.

Andra är fortfarande i bättre form - mest eftersom deras transaktionskonton visar överskott i handelsbalansen - men även de förlorar manöverutrymme. Chile och Peru måste dessutom sänka räntan för att kompensera metallmarknadens lågkonjunktur, men de vågar inte riskera någonting sådant i detta oförsonliga informationsklimat.

Ryssland har en fot i lågkonjunkturen men kan inte vidta åtgärder för att kickstarta tillväxten eftersom rubeln sjunker till en rekordlåg nivå gentemot euron. Centralbanken bränner reserver i en takt om $400m om dagen för att försvara valutan, i praktiken åtdragning alltså. För Ukraina, Argentina och Thailand snurrar allt redan utom kontroll.

Kina marscherar till sin egen melodi med ett slutet kapitalkonto och reserver på 3,8 biljoner dollar, men det skickar också ut en kraftfull deflationistisk impuls över hela världen. Förra året lade Kina ut $5 trillioner i nya anläggningar och fasta investeringar - lika mycket som USA och Europa kombinerat - vilket skapar översvämningar den globala ekonomin med ännu mer överkapacitet vilken totalt saknar efterfråga.

Marknaderna har en rörande religiös tro på att samma politbyrå vilken ansvarar för en spektakulär kredit bubbla på $ 24 biljoner - en och en halv gånger större än det amerikanska banksystemet - nu kommer att kunna tömma detta försiktigt med en skicklighet som gäckade Fed 1928, Bank of Japan 1990 och Bank of England i 2007.

Kinas centralbank försöker minska kreditriskerna och höja räntorna på samma gång, vilket "förstärker riskerna för tillväxten". Detta är en heroiskt företag, liksom kirurgi utan bedövning. Det är raka motsatsen till vad Fed gjorde efter 2008 när QE hjälpte "dämpa" chocken. Det är så att 45 % av alla privata krediter i Kina måste refinansieras under kommande 12 månaderna, så spänn fast säkerhetsbältena tiden går obevekligt och ränta är en funktion av detsamma.

I övrigt så kämpar Kina för att hålla sina industrier nynnande på den aktuella växelkursen. Men stigande löner- och fallande produktivitet - gör gällande att det nu kostar 10% mer att producera en Airbus A320 i Tianjing än i Toulouse.

Konsekvenserna är uppenbara. Kina kan vid något skede försöka styra ner sin yuan för att behålla marknadsandelar, oavsett vad de säger i den amerikanska kongressen, och delvis även för att stoppa Japan från att stjäla en uppgång i exporten med sin 30 % devalvering under Abenomics. Detta kan visa sig bli den ultimata deflationistiska chocken, som får Asienkrisen 1998 att se ut som en trevlig tillställning.

Europa har låtit sitt försvar döljas bakom en Maginotlinje av ortodox penningpolitik. Uppgifter från Eurostat visar att Italien, Spanien, Holland, Portugal, Grekland, Estland, Slovenien, Slovakien, Lettland, samt ett euro-knutet Danmark, Ungern, Bulgarien och Litauen alla har varit i direkt deflation sedan i maj. Underliggande priser har sjunkit i Polen och Tjeckien sedan juli, och Frankrike sedan augusti.

Eurozonens M3 penningmängdsökning har varit negativ under åtta månader med en hastighet av 1.1 % över det gångna kvartalet. Bankernas kreditgivning till den privata sektorn har minskat med €155 bn i tre månader, enligt de senaste uppgifterna från Europeiska centralbanken. Men skuldsättningen ökar, så var tar pengarna vägen

ECB: s Mario Draghi pratade upp behovet av en "säkerhetsmarginal" mot deflation före jul, men nu verkar han märkligt passiv, nästan som om vore han slagen till underkastelse av Bundesbank.

USA har en något större buffert genom att vara världshandelsvaluta, men inte mycket. Tillväxten av M2 pengar har saktat in ännu snabbare än den gjorde i de nio månaderna innan Lehman-kraschen 2008, men Fed bryr sig inte längre om sådana trivialiteter. det stadiet är passerat

De som tror att deflation är ofarlig bör kanske lyssna till Bank of Japans Haruhiko Kuroda, som har genomlevt 15 år av sjunkande priser. Företagens vinster uteblir. Investeringar i teknik förtvinar. Innovationer rinner ut i sanden. "Det skapade en mycket negativ inställning i Japan," sade han visst.
Alltså även om det skulle finnas ett riktigt monetärt system i grunden.

Japan hade de högsta realräntorna i den rika världen, vilket leder till en ränta på ränta spiral som ökade skuldbörda på en bas av krympande nominell BNP.

Ett sådant resultat i Europa skulle skicka Club Meds skuld banor genom den finansiella taknocken. Det skulle döma bort allt hopp om att stoppa EU: s ekonomiska nedgång eller minska massarbetslösheten innan demokratierna i de drabbade länderna går in i kaos. Så varför de låter detta hända?

Jo därför att de globala enskilda bankernas pengar inom regleringsbanken, styr den ekonomi som kontrollerar all politik. Så enkelt är det

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram