Internet har mer än en Gutenbergeffekt, definitivt. Informationen rör sig mellan människor längs horisontalplanet i en omfattning som skulle ha gjort Krösa - Maja i Emil i Lönneberga grön av avund.

Faktum är att om det inte hade varit för Internet så hade spelet varit över vid det här laget. Då hade medeltidens befolkningsmässiga uppoffringar redan varit här igen.

Detta är naturligtvis anledningen till att våra maktpaladiner nu är så fast beslutna att lägga Internet mer under deras kontroll, alltså för att begränsa uttrycket av avvikande meningar och alternativa nyhetskällor - för om de inte kan göra detta, så känner de också att de på lång sikt ovillkorligen förlorar sitt grepp över samhället och att makthegemonin kommer att brytas.

Det kommer därför helt säkert att bli förnyade ansträngningar att försöka övertyga folk om att den att statliga kontrollen över Internet är nödvändigt för att stoppa cyberbrottslighet, pornografi, terrorism, etc.

Återigen, människor förstår fortfarande inte att detta bara är ett opinionsbildande trick. Ett trick som återkommande spelas mot dem och de kommer därför kommer förmodligen gå med på detta ytterligare någon tid. Så det kommer nog att bli hyfsat jämt skägg på upploppet, tror jag.

Men visst, det hörs nu också spridda röster i den presstituerade intellektuella öknen om att man kanske möjligen inte borde lita fullt så mycket på välviljan hos statsmakten. Det amerikanska folkets nu i regleringar manifesterade misstroende mot NSA, borde ju till exempel rimligtvis få minst lika långtgående återverkningar även hos NSA:s samarbetspartners (Jenny Nordberg, SvD idag)

Jag hoppas att folket i Sverige och i världen kommer att stiga i medvetande och därmed i indignation, tillräckligt snabbt och tillräckligt starkt för att hindra dessa maktens paladiner från att stänga ner internet.

Det är ingen som helst tvekan i mitt sinne om att mer eller mindre korrupta regeringar, genom historien använt regisserade händelser och uppsåtligt skapade kriser helt enkelt för att avleda uppmärksamheten hos sin egen befolkning från vad som utgör underliggande och bärande problem i sak.
Då alltså inte minst att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Den politiska strategins standardförfarande är därför nu alltså vanemässigt att fokusförskjuta, ifrån människors alltmer eländiga lott i livet för att sedan försöka sedan införa någon form av ett kollektiv uppoffring av personlig frihet, människors personliga välbefinnande, som ett sätt ge sken av att skydda människor från någon form av en fruktad fiende eller en fruktad katastrof av något slag som skulle förvärra levnadsbetingelserna i tillvaron ytterligare.

Detta är inte ens kontroversiellt. Det är bara vad det är. Det är en gammal beprövad taktik - strategi - som har använts i århundraden. Problemet för makten är att strategi är taktikens tidsförlängning och att en en ökad informationshastighet skapar allt kortare strategiska tidsrymder och därmed minskad handlingsfrihet genom att det möjliga problemformuleringsinitiativet för makten hela tiden krymper.