Alltfler människor har nu insett hur pengar skapas, och kanske därför nu undrar hur pengar förstörs? Om företeelsen att utlåningen skapar pengar gäller, så inte bara "borde" det också följa att pengar förstörs genom återbetalning och / eller skuldavskrivning.

Båda dessa verksamheter minskar alltså köpkraften i en ekonomi, detta eftersom den cirkulerande penningmängden då minskar. Förresten, så har vi en praktisk term för vad denna destruktion av pengar kallas, det kallas skuldavveckling. Men även om skuldavveckling inte blir - är - betraktad på det här sättet, så är dess inverkan på ekonomin som beskrivs på detta sätt korrekt.

För att illustrera, låt oss ta en kort titt på vad som hände med bostäder under finanskrisen. På vägen upp, var ökningar i bostadspriserna drivna av en massiv kreditexpansion baserad på bankernas vinstmaximeringssyfte. Bostäder säljs för högre och högre priser eftersom bankerna var villiga att låna ut större och större belopp mot stigande värderingarna på dessa hem som utgjorde säkerhet för skuldsättningen. Penningmängden i ekonomin expanderade kraftigt och detta jagades upp av priserna på fastigheter, vi upplevde alltså motsvarande en boprisinflation. Under en sådan period, har hävstångseffekterna, eller skuldsättningen, ökat dramatiskt till följd av att affärsbanker skapar pengar.

Allt brast när husägares skuldsättning hade expanderat till den punkt där de inte kunde betala kostnaderna för räntan. Konsumenterna hade effektivt belånade upp sig bortom deras förmåga att betala för räntekostnaderna, och det enda kvar att göra var att kräva in säkerheterna och lämna låntagarna kvar med skulderna. Det är för övrigt i princip bara i Sverige som man tillämpar principen om evig skuldsättning, kan det ju lite torrt tilläggas ur perspektivet av boprissättningen...

Bankerna sålde sedan om husen till en lägre prisnivå. Eftersom utlåningen saktade in och kredithaverierna - falissemangen - började stiga, blev förstörelsen av pengar snabbare än att skapandet av pengar.

Detta är vad som ledde till den finansiella deflations miljö som inträffade under finanskrisen och fortfarande är i igång i en liten utsträckning i dag, alltså för de mindre attraktiva finansiella tillgångarna. Bopriserna på exklusiva bostäder kommer att stiga medan priserna på bostäder på landsorten kommer att falla. Systemets funktion som prissättningsmekanism speglar hur de finansiella tillgångarna - pengar - kanaliseras funktionsmässigt.

Mindre pengar i ekonomin innebär att priserna på finansiella tillgångar måste falla och det var just vad de gjorde. Huspriserna rasade liksom för övrigt priserna på andra varor över hela linjen eftersom bostäder utgör en så stor del av den svenska ekonomins cirkulerande penningmängd och därav också den uttryckta rädslan för bostadsbubblor. Att inte stagflationen utvecklades tidigare berodde på den ökade penningmängd som tillfördes systemet genom skapandet av finansiella instrument i skuggbanksystemet, men där är nu mognadstiden på de underliggande finansiella tillgångarna ute och rekollateraliseringen kommer inte längre än till vägs ände, detta eftersom räntan redan är i princip noll och kraven på likviditet som skapas av den aggregerade räntekostnadstillväxten i övrigt ändå är ovillkorligt växande.

Sammanfattningsvis är banklån den främsta drivkraften för monetär expansion och kontraktion och därmed också den ekonomi som kontrollerar politiken. Som beskrivits, är skapandet av pengar inte alls begränsad till insatser av centralbanker. Var och en av oss som har deltagit i skapandet och förstörelsen av pengar på ett eller annat sätt, med hjälp av det underliggande enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet för handel med varor och tjänster inom BIS och IMF, har bidragit till att skapa den innevarande situation som vi nu befinner oss i.