Vad gäller begreppet kultur är att kulturen är en förutsättning för det fortsatta samhällsutvecklingsarbetet såväl på individ som på samhällelig nivå. Kulturen formar människors tankar

Utan kulturer så kan man inte skapa samhällsutveckling.

Det är samhälleliga kulturer som är vattnet som människorna simmar i, och det är dessa kulturers utveckling som är källan till en ökad potentiell produktivitet och kreativitet hos människorna i samhället. Men kulturer kan därför också innebära det omvända. Kulturer kan vara destruktiva.

Det var och är ännu idén om en mobilisering av nationen betingad av geografisk yta som kulturellt begrepp, för ett nationellt syfte i denna som en kulturell rörelse, vilket är grunden för uppmuntran till kreativitet och har varit det så länge människan har funnits till.

Produktivitet bygger på den kreativa förmåga hos den enskilda mänskliga individen, det är den förmågan som gör att vetenskapliga upptäckter kan göras och att befolkningen i stort kan tillägna sig därmed tillkommande förbättringar och innovationer.

Med andra ord: i den mån som en befolkning ges en möjlighet att få uppleva vetenskap och teknologi och då en kultur som i verkligheten hänger ihop med detta, så får den befolkningen också en möjlighet att vara kreativ och att utvecklas. Befolkningen får möjlighet att göra upptäckter, eller åtminstone tillgodogöra sig dessa på ett produktivt sätt.

Utan en sådan inriktning på samhällets vetenskap och klassisk kultur så hämmas befolkningens förmåga att utveckla sin egentliga produktiva eller kreativa potential till fullo. Kopplingen mellan forntid och framtid spricker.

Denna kreativitet hos befolkningen kan bara utvecklas om "nationella" och därmed förbundna underordnade kulturer, används som verktyget för att mobilisera människor till att tänka kreativt på sig själva ur perspektivet av på varandra, alltså på samhället i stort.

Hur uttrycker individen kreativitet?

Med hjälp av ett språk!

Med hjälp av ett nationellt språk som är ett socialt uttryck för kommunikation, för att kommunicera idéer individerna emellan. Frågan är väl egentligen hur djupt ner i befolkningen den här kommunikationen av utvecklande idéer kan tränga. Men den tron på den fria individens förmåga, gör gällande att vår politik alltid måste sträva mot att utveckla individerna i samhället.

Om man har en befolkning som till övervägande delar är outbildad i förhållande till verkligheten, och hålls nere i okunnighet genom formatering, kommer då en sådan befolkning att kunna ta fram samhällsutvecklande och bärkraftiga utvecklande idéer, och att alltså kunna vara kreativ?

Nej, inte under dessa omständigheter till sin fulla potens, och detta är ett obestridligt faktum.

Den polariserande politiska teaterkulissens kultur blir därför bara allt mer tragikomisk, i ljuset av verkligheten som innebär att allt fler förstår innebörden av att vad pengar är blir i allt avgörande för vad pengar gör, i ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system efter skuldmättnad.

Allt fler människor undrar närmast retorisk, för att inte säga direkt sarkastiskt, hur mycket skatt som kan betalas i detta system om det inte finns några pengar? Att diskutera fördelning ur det perspektivet förefaller väl möjligen något enfaldigt..

Om dessa pengar som skall användas till skatter är belagda med en avgift i form av ränta för sin tillkomst, så "undrar" därför allt fler vidare vem det är som egentligen i grund och botten tjänar på dessa skatter och vem det är som använder skattesystemet som ytterligare en metod för att plundra befolkningarna genom att pengarna i sig själva har ett pris över tiden för sin existens?

Jag brukar i mitt stilla sinne tänka att det finns väldigt många som nu snabbt borde inse fördelen med att bara behöva söka sin förlåtelse i de led som fortfarande tänker rationellt och balanserat.

Det kommer inte heller denna gång att bli en fördel att ha låtit egennyttighet och särskillnad verka ledande, pogromer och andra sociala avarter är bara konsekvenser av att alltför länge ha dansat runt den gyllene kalven i glömskan av att bara vara människa.

Detta reser onekligen ett antal frågor.

Vad händer om våra mänskliga rättigheter inte kommer från Gud eller från vår mänsklighet, utan istället från regeringen? Vad händer om regeringen inte egentligen tycker att vi är unika individer med rätt till våra egna själar, utan att vi bara är simpel allmän egendom? Tänk om vi bara skenbart har givits rätt till våra naturliga rättigheter av denna glada och käcka regering för att gynna enskilda intressen? Tänk om våra rättigheter kan skalas bort om eller när regeringen anser oss vara dess fiende?

Tänk om våra folkvalda egentligen har ett annat syfte med sin politiska verksamhet än vad som de redovisar för att bli valda? Tänk om det finns egennyttiga underliggande syften med den politiska verksamhet som redovisas som vore den allmännyttig?

Tänk om detta dessutom kunde ske med hjäp av samtycke från folket? Tänk om folkets egna representanter underminerar konstitutionen och grundlagarna? Tänk om folk är så rädda att de godkänner underminerande verksamhet? Vad händer då om regeringen demoniserar en yttre fiende och använder rädslan för att få fienden att undertrycka våra friheter?Tänk om folk är för rädda för att protestera?

Vad händer om regeringen helt igenom vet detta, och därmed väljer fiender som lätt demoniseras, oavsett om dessa egentligen utgör verkliga hot eller inte? Vad händer om hoten blir den överhängande faran just därför att regeringen tillåter dessa att hända? Tänk om regeringens syndabockar alltså idén om skapandet av denna yttre fiende, för att ena människorna, är lika gammal som själva regeringen?

Vad händer om regeringen har använt syndabockar om och om igen för att skrämma människor till att ge upp sina friheter självmant? Vad händer om regeringen har förlitat sig på denna metod för att utföra samma magiska frihetsförsvinnande gång på gång genom historien?

Vad händer om det är bankernas pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken, när grunden för samhället är arbetsdelning?

Vad händer då, om någonting av detta skulle vara ett gällande förhållandet i sak?

"Det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare" - Torsten Nothin 1955.

K