Det svenska urberget är en fast klippa i verkligheten. Den slemmiga intellektuella själsliga förruttnelsen hos människor i samhället är nu det omvända. Detta skapar en illusion av att en genomträngande utpressning är okej som ersättning för en ekonomi. Djupt går tjälen här i nord.

Kärnan i svindlerier är att använda moraliskt ohederliga metoder för att få vinning, ofta (men inte alltid) att använda tvång för att få detta att fungera. Vissa bedrägerier kan fungera beroende på den stora aningslösheten hos offret.

Är det rimligt att anta att pengar är i centrum för den typ av avancerad, komplex ekonomi som utvecklades i början av 1900 talet? Jag tror nog det.

Pengar är livsnerven i handel med varor och tjänster samt investeringar i produktiva aktiviteter som stöder handeln. Naturligtvis, för att pengar skall ha någon mening, att fungera som värdeförmedlare i sådana transaktionsrelationer, så måste folk övertygas om att pengar med rätta representerar sitt nominella värde. I annat fall måste pengar ideligen förklaras som "pengar" - det vill säga, ett bytesmedel med misstänkt falskt värde. Det kallas att ha förtroende för systemet.

Att därför verktyget pengar, som skall kommunicera värde i samhället, skapas och kontrolleras av enskilda intressen, är ju närmast helt och totalt orimligt. Så att denna situation överhuvudtaget har kunnat uppstå, väcker en viss förstämning avseende betraktelsen av allmän moral, etik, själslig utvecklingsnivå.

En ekonomi som kommunicerar värde måste ha ett betalningsmedel, det är grunden för handel med varor och tjänster. Byteshandel med varor, för att inte tala om handel med tjänster, har mycket låg effektivitet för samhällets arbetsdelning. Att som förr i tiden samlas på geografiska platser för att bedriva handelsmarknad är inte alls effektivt.

Däremot så är nu kommunikationsmöjligheterna idag annorlunda, varför det egentligen bara är själva det bokförda värdet på en vara eller tjänst, själva informationen, som behöver kommuniceras vid handel. Ansvaret för riktigheten i denna information kan givetvis bara hållas av samhället om inte systemet skall vara enskilt nyttomaximerande. Att då en fundera på att gå med på att förse denna information med en kostnad av ränta som tillfaller enskilda intressen, kan bara vara tecken på bristande omdöme som kommer ur närmast sagolikt obefintlig själslig utveckling hos beslutsfattare.

Alternativet angående de beslutande intellektens disposition, ger ingen smickrande beskrivning.

En ekonomi som använder "pengar" - i synnerhet en ekonomi i grunden bestående av bedrägeri - där enskilda intressen skapar pengar som allmänt betalningsmedel till en evigt växande kostnad av ackumulerad ränta - är en ekonomi i en massa problem och det är där vår ekonomi befinner sig i december 2013.

Det stora mysteriet i allt detta återstår: var är människorna med någon institutionell makt som kanske står upp och fördömer all denna trolöshet? De människor som har gjort landets befolkning till en sådan kultur av ynkryggade moralhaverister och själsliga pygméer, att det bästa vi kan göra är att ta fram ett par komiker som talar sanning till makten i form av skämt. Det mesta av detta är nämligen inte så roligt. Ty en befolkning har den ledning den förtjänar och det har därför sannolikt aldrig funnits större anledning till allmän självbetraktelse.