Om du vill styra världen då hjälper det att tänka stort. Liksom internationella bankirer gör. Dessa har på senare tid anklagats för många olika saker, men att tänka småskaligt är i alla fall inte normalt sett en av dessa anklagelser. När allt kommer omkring så skapar du inte ett internationellt standardiserat skuldbaserat finansiellt system som i hemlighet suger ur den rikedom som skapas av den produktiva ekonomin, för att istället hamna i din egen privata ficka, utan möjligheten att kunna” tänka stort.”

Jag undrar från tid till annan om detta verkligen egentligen är så svårt att förstå? Det är vanliga enkla fundamenta, som inte sällan tycks framstå som fullkomligt obegripliga för väldigt många.

Vårt finansiella system med hur pengar skapas av bankerna idag, leder i sin ovillkorliga förlängning till att om människor inte har tillräckligt att äta, så har de bara har tre alternativ: De kan göra revolt, de kan migrera eller så kan de dö!

Behovet för de flesta arter att samla sig i större kollektiv är en primär djurisk instinkt. Vare sig det handlar om flockar av fåglar, stim med fisk, kolonier av myror, eller vargflockar så är detta en naturlig instiskt för djur att samlas till större enheter för sitt ömsesidiga skydd och produktiva nytta.

Den mänskliga civilisationen har alltså inte sällan visat på samma biologiska tendens, men har återkommande gått bort sig socialt på vägen. Mänsklighetens första kollektiv var familjer och stammar som byggde på gemensamma språk, vanor, härstamning, och geografi. Som stammar växte och formades till riken och till och med stora imperier, dock så blev maktens kärna i den mänskliga civilisationen alltjämt koncentrerad i händerna på ett fåtal.

Otroligt nog, så har därför den härskande gruppen hitintills även lyckats med konststycket att etablera ett samhälle där ”de flesta individer” omedvetet och indirekt kräver att bli styrda av de härskande. Människor vill kapitulera för de styrandes auktoritet och att de styrande på individernas bekostnad fyller sina fickor med skatter, räddningsaktioner, och lån i en evigt ökande omfattning. Att bibehålla status quo för detta samhällstillstånd är då givetvis maktens yttersta mål, och vi kan se att det är just på detta vis genom att läsa dagens rubriker i de presstituerade medierna.

Jag blir likafullt ännu mer förundrad över alla polariseringssvärmares försök att göra gällande olika grunder för rättfärdigande av deras indelningar som skall leda mänskligheten till det gyllene slottet på kullen eller skattkistan vid regnbågens fot. Obegripligt många människor tycks leva i villfarelsen att de tillhör den lilla utvalda del som besitter makten att skapa pengarna i samhället.

Förutsättningen för samhället är och förblir arbetsdelning, alltså att inte alla människor skall göra alla saker själva som individer eftersom detta blir ineffektivt ur perspektivet av ställtiderna, alltså att ställa i ordning för arbetets utförande. Så för att få bättre utväxling - verkningsgrad på arbetet så krävs det arbetsdelning.

Förutsättningen för arbetsdelning i sin tur blir då att det finns ett medel - verktyg för förmedling av värde av arbete och varor samhället, alltså handel med varor och tjänster, alltså pengar. Detta innebär att den som kontrollerar skapandet av detta medel kontrollerar allt. Det är precis som att kontrollera vilken värdekommunikation som helst i den fysiska världen i form av tullar, kontroll av sjöfart eller järnvägsnät och så vidare. Bara i en mer subtil form, en form som människor har närmast pinsamt uppenbara problem att inse att de är utsatta för

Att sedan penningmakten som i snudd på eviga tider har kontrollerat medlet för värdekommunikation, dessutom har kontrollerat bland annat just de i ovan nämnda fysiska funktionerna för värdekommunikationen, är naturligtvis inte på något sätt en av slumpen tillkommen omständighet.

Att politiskt anföra att ägande av produktionsmedel eller vad som helst är det fundamentala problemet, har naturligtvis sin grund i indelningssvärmerier eller rent oförstånd. Det spelar ingen som helst roll ur samhällsperspektivet om någon äger aldrig så mycket om värdet av detta ägande inte är möjligt att förmedla och då är nämligen inte heller något långsiktigt samhälle möjligt.

Människor måste nu mogna väldigt snabbt om inte kaos och oordning skall sprida sig och omkullkasta möjligheterna till demokratiska och öppna samhällen.