Den partipolitiska kulissens innebörd är att få människor att motverka varandra, istället för att samverka för människor och deras gemensamma grundläggande nytta i sammanhållen likhet till varandra, populärt kallat samhälle.

Men nu är det hög tid att inse att det står ett missiv med dramatik för dörren och att de politiskt valda är valda just med enbart det i ovan beskrivna till grund för sina mandat. De är rena staffagefigurer och de förmår ingenting alls, de är realpolitiska eunucker, impotenta till allt annat än att tillgodose sin egen av makten begränsade personliga nytta. Nu kommer helt andra krav att ställas på ledande till vidare ledande av andra och även på ökad upplysning av samhället, om inte den allmänna välfärden skall haverera totalt.

Euroområdet, världens näst största ekonomiska block, glider djupare ner i en deflation som skapar stagnation, som försvagar dess viktigaste export-partner Kina och andra delar av tillväxtekonomierna i Asien, detta medan "tillväxten" (luftslottsstabiliseringen) i USA fortfarande går försiktigt sagt lite trögt bortsett från skuldsättningtillväxten som går utmärkt. Räntekostnadstillväxten går också bra och tycks dessutom ta oväntat liten hänsyn till annat än den rena kalla matematiken.

Men trots att detta nu i princip redovisas i klartext så står folk som idioter på rälsen i tunneln och yrar om ljuset, när tåget kommer rusande och bankerna flinar hela vägen till graven, både sin egen och folkets, för människor kan leva utan banker, medan banker inte kan finnas utan människor.

Den betydande majoriteten av världens människor har uppenbarligen blivit mycket omsorgsfullt formaterade till att tro att institutionen - begreppet ”regering” har lösningen på alla problem och är källan till den hjälp som människor nu behöver. Lustigt nog även den delmängd av befolkningen som uppger att de inte har förtroende för sin nuvarande regeringen, utan istället anser att doktrinen är att nästa och bättre regering kan ändra saker till det bättre och minsann leda vägen till det glänsande slottet på kullen. Att de senaste hundra årens erfarenheter beskriver motsatsen tar de därvidlag en mycket ringa hänsyn till.

I denna blandning finns politikerna och deras funktionärer och 99,99% av dem tror att så om inte annat än utifrån deras omvalsutsikter, så måste de göra ”något” partipolitiskt för att möta kraven från allmänheten. Verkligheten har de ju liksom allmänheten uppenbarligen en ytterligt begränsad uppfattning om, bortsett då ifrån de politiker som har just en modern politikers moral. Problemet i detta blir nu ovillkorligen att kraven från verkligheten och de av politikerna upplevda kraven från människorna kommer att  alltmer skilja sig åt, i allt väsentligt och till det rådande systemet skall det nog tilläggas. Politikerna kommer uppleva att de blir alltmer avskurna från frågor som människor anser har en betydelse och människor kommer uppleva att politiker producerar alltmer varmluft.

Men alla människor skulle kunna få det bättre, på bekostnad av den lilla procentandel som nästan förfogar över alla jordens resurser, så enkelt är det också naturligtvis. Detta om politikerna istället adresserade verkligheten och vågade ställa sig upp och agera eller göra ”något” mot makten, men det vågar de inte som ledare, eftersom detta inte är den politiska roll som de har tilldelats av makten eller någonting som de är valda för att göra, dessutom så är de valda politikerna också därför per definition allt annat än naturliga ledare som egenskap.

Naturligtvis, också eftersom under normala politiska omständigheter så är ”något” i ovan någonting som vanligen i politiska sammanhang består av att hålla guldklingande lite underhållande tal och i övrigt främst blåsa rök i ansiktet på människor och att bete sig allmänt avskärmande och förledande i förhållande till verkligheten.

I vårt dagsläge, där nu människor alltså inte längre kommer att köpa marionetteatern utifrån att verkligheten nu gör sig påmind, av den enkla anledningen att krisen är verklig och snurrar långt utom politikernas kontroll, så kommer det onda heller inte att försvinna. Ingenting kommer att kunna förbättras förrän människorna kan andas igen på riktigt utan det finansiella okets allt större Sisyfossten.

Höger och vänster är en kuliss i den realpolitiska spelsfären, precis så som det alltid har varit. Den verkliga makten ligger i kontrollen av ekonomin och det är precis som en Rothschild en gång uttryckte saken,” ekonomi är en alldeles för viktig fråga för att överlåtas till politiker ”. Lenin sade förresten att "den bästa oppositionen är den som man kontrollerar själv", vilka båda som kombination beskriver hela saken.

Därför kontrollerar den verkliga makten ekonomin genom det finansiella system som genom sina värdemarkörer (pengar) beskriver ekonomin och som är helt nödvändiga för att bedriva arbetsdelning, alltså handel med varor och tjänster.
Ekonomi i sin tur styr ovillkorligen all politik som berörs av ekonomi.