Den grundläggande situation som vi befinner oss i är att dagens skörd som är sådd av ledarna i salarna för monetär och politisk makt som inte verkar förstå dimensionerna av vår situation.

Den häpnadsväckande delen av allt detta är att det egentligen inte är så svårt att förstå.

Vår samlade situation är helt enkelt denna: Ingenting kan växa för evigt.

Förr eller senare måste allt sluta växa, eller så kommer det att uttömma omgivning och därmed förstöra sig själv. Fed gör allt i sin ansenliga makt för att få krediterna (dvs skulder) att växa igen, så att vi kan komma tillbaka till vad man anser vara "normalt".

Men problemet är - eller predikamentet , ska jag mer exakt säga - att den senaste tiden var inte normal. Alla har förmodligen sett detta nästa diagram. Det visar den totala skulden i USA som en procentandel av BNP:

Någonstans runt 1980, förändrades saker och ting till grunden och statsskulden började klättra långt snabbare än BNP (skuldmättnad inträffade igen). Just detta är både den långa och den korta förklaringen till varför alla försök att bromsa det fortsätta beteendet som fick oss till denna punkt, var helt säkert dömda att misslyckas.

Det är helt enkelt inte möjligt att öka sina skulder snabbare än sin inkomst för evigt. Dock har det varit praxis sedan 1980 - talet och alla nuvarande politiker och centralbankernas tjänsteman har utvecklat sina åsikter om "hur världen fungerar" under 33-årsperioden mellan 1980 och 2013 grundat på denna praxis.

Satt rakt på sak, de vill få oss tillbaka på samma spår och så snart som möjligt. Anledningen? Eftersom varje stormaktcentrum, den som i DC eller City of London, är trimmade i sitt tänkande, system utan känsla för rätt under den perioden. Och, ärligt talat, så kommer ett stort antal finansiella företag och politiska karriärer smälta bort när kreditexpansion slutligen stannar. Ingen gris önskar sig en andra julafton.

Och stanna det kommer den att göra, det är bara en matematisk säkerhet. Det är nu ytterst tveksamt att centralbankerna eller DC frivilligt upphör med de nuvarande Herkuleanska ansträngningarna för att återuppliva denna felaktiga praxis att låna för mycket, för snabbt. Det spelar nämligen ingen roll efter skuldmättnad. Så vi måste räkna med att det kommer att bli någon form av ekonomisk olycka som slutligen bryter detta järngrepp av misslyckat tänkande som infekterar nuvarande ledarskap.

Matematiken

Som ett tankeexperiment, låt oss utforska matten lite för att se vart det leder oss. När allt kommer omkring, jag säger bara att ett fattigt slut på allt detta, det är en "matematisk säkerhet," så låt oss testa den teorin lite. Jag tror att du finner den både intressant och nyttig.

Till att börja med, är Total Credit Market Debt (TCMD) ett mått på alla de olika former av skulder i USA som inkluderar företag, statliga, federala, och hushållens upplåning. Så studielån är med, liksom auto lån, hypotekslån och den kommunala och federala skulden. Det är allt ”ganska” mycket skuldrelaterat.

Vad det betyder att det inte inkluderar, är alla ofonderade förpliktelser, rättigheter, eller andra typer av skulder. Så Socialförsäkringarnas brister är inte där, inte heller är de underfinansierade pensionerna i statliga eller privata organisationerans nivåer. TCMD är bara skuld, rätt och slätt. Dock inte skuggbanksystemet…

Som ni kan se i detta nästa diagram, sedan 1970, har TCMD vuxit exponentiellt och nästan perfekt, alltför. (R ²är över 0,99, för er vetenskapstyper):

Påpekat finns det lilla hack som hände under 2008-2009, vilket tydligen nästan fällde hela det globala finansiella systemet. Den lilla avvikelsen var nästan för mycket allt på egen hand.

Nu klättrar skulderna igen i en ganska trevlig takt. Det är främst på grund av att Fed tjänar pengar på den amerikanska federala skulden bara för att lappa ihop systemet.

Som en parentes, baserat på denna tabell, om vi skulle räkna med att Fed inte avslutar sina QE insatser fram till och med när istället hushåll och företag en gång engagerar sig i robust upplåning. Systemet är tydligen i "behov" enligt det här diagrammet för att fortsätta växa exponentiellt, eller så riskerar det kollaps. Varför? För att varje kredit behöver en ny kredit för att försörja sin egen räntekostnad.

Okej, kan man fråga: Varför kan inte krediterna bara fortsätta växa? 

Det är här där det blir lite ostadigt i logiken för systemet. Men om du hänger med, ser du varför jag är 100 % säker på att framtiden inte kommer att likna det förflutna.

Låt oss börja 1980, då kredittillväxten verkligen tog fart. Denna period råkar också vara den lyckliga tid som centralbanker försöker (desperat) återskapa.

Mellan 1980 och 2013 växte totalomslutningen med häpnadsväckande 8% per år, förvärrat. Jag säger "häpnadsväckande" eftersom allt som växer med 8 % per år kommer att fördubblas var 9 år.

Så låt oss köra ett matte - experiment som frågar vad som händer om Fed är framgångsrik och totalomslutningen växer under de kommande 30 åren i exakt samma takt den gjorde under de föregående 30. Det är allt. Ingen kosmetika, bara samma tillväxttakt som alla blev vana vid, medan de räknade ut "hur världen fungerar."

Vad händer med de nuvarande 57000000000000 $ i TCMD som förskott på framtiden med 8 % per år i 30 år? Det genererar en summa på: 573000000000000 $ . Det är ett 8 % tillväxtparadigm som ger oss en tiodubbling i summa på bara trettio år:

För perspektivet, BNP för hela jordklotet var bara $ 85000000000000 år 2012. Även om vi ökar global BNP med någon rejäl siffra, som 4% per år under de närmaste 30 åren, så skulle enligt en 8 % tillväxt regim, på bara den amerikanska kreditmarknaden vara dubbelt så stor som den globala BNP 2043 (!)

Om denna jämförelse inte skapar förståelse för dig, så är det bara fråga dig själv: Varför, exakt, skulle amerikanska företag, hushåll och det offentliga låna mer än $ 500000000000000 under de kommande 30 åren Den totala bolånemarknaden är för närvarande $ 10000000000000, så kanske det i planen ingår att utveckla ytterligare 50 amerikanska bostadsmarknader? Eller inte…

Mer allvarligt, kan du tänka på något som kunde stödja att låna så mycket pengar? Jag kan det inte.

Så kanske situationen skall modereras lite, och istället för att växa med 8%, så växer kreditmarknadens skuld med bara halva den nivån. Så vad händer om kreditomslutningen bara växer med 4% per år?

Som får oss till 185 biljoner euro, eller omskrivet $ 128000000000000 högre än i dag - en mer än 3x ökning:

Återigen, vad kan vi låna (endast) $ 128000000000000 för, under de kommande 30 åren? 

När jag kör dessa siffror, är jag helt övertygad om att tillväxttakten på skuld mellan 1980 och 2013 inte kommer att återskapas mellan 2013 och 2043. Med bara en varning: Det är förutsatt att dollarn förblir värdefull. Om dollarn skulle förlora 90% eller mer av sitt värde (säg, kanske tack vare att centralbanken skapar alltför många av dem utan skuld som principal?), Då är det fullt möjligt att uppnå någon slags fantastiska siffror som man vill se.

Tror någon att det aldrig skulle kunna hända?

Slutsats

Detta är den kritiska flyktvägen från allt det matten beskriver i ovan: för centralbanker att uppnå något ens i närheten av denna historiska utlåningstillväxt, så kommer dollarn att förlora mycket av sitt värde . Detta kan vara den stora planen, om vi kan kalla det så, och det har ingenting att göra med vad som är bäst för folket i något land. Istället handlar det helt om att hålla det finansiella systemet intakt med tillräcklig nya krediter för att förhindra det från att implodera.

Det är centralbankernas tacksamhetsskuld till ett trasigt system, inte något ädelt.

Vi kommer därför helt osökt till logiken i varför BNP-tillväxten mycket osannolikt kommer att stödja takten i kreditexpansionen som centralbankerna vill ha det (eller, mer korrekt, måste ). Och vad kommer att hända om det verkligen inte blir så? En hel del smärtsamma, hemska saker - men central bland dessa är en valutakris och ett påföljande betalningssystemhaveri.

Mitt i det efterföljande obehaget kommer ett uppvaknande inom dagens hyperfinansialiserade marknader, till den stora obalansen som nu finns mellan värdepapperiserade illusioner och ägande av verkliga saker. En massiv resursöverföring från de med "pappersrikedom" (aktier, obligationer, dollar) till de som äger materiella tillgångar (det produktiva värde kan inte lätt kan blåsas bort), det kommer att ske - och snabbt också.