Nu klämtar klockan.

2013-10-19

Palanthir

Varför tycks alla dessa finansiella kriser eskalera, sprida sig och finns det någon gemensam nämnare?

Alla dessa nu accelererande kriser som vi ser omkring oss orsakas av ett för samhället dysfunktionellt betalningssystem, eller ett enskilt kontrollerat kreditbaserat valutafinansiellt system, mer korrekt uttryckt.

Detta systems inneboende funktion och natur syftar till att gynna ett litet fåtal individer som kontrollerar systemet. Detta är också grunden till varför det fortlöpande blir allt svårare att hantera dessa accelererande kriser, problemet ligger alltså i själva fundamentets inneboende funktion till vårt finansiella system, det vill säga sättet som pengar skapas på, vad pengar är, som nominella krediter och vad pengar alltså får sitt värde grundat på i förhållande till samhället, detta kan alla se nu!

För att kunna skapa en hållbar ekonomi så krävs det givetvis ett funktionsmässigt hållbart betalningssystem för handel med varor och tjänster till grund. Detta eftersom betalningssystemets inneboende logik med sin beskrivning av värde i det efterföljande, egentligen styr alla ekonomiska beslut. Denna logik styr om det blir en kortsiktig och ohållbar ekonomisk tillväxt som gynnar ett fåtal individer som kontrollerar dessa krediter [som idag] eller en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling som gynnar det allmänna – samhällets utveckling - [som det rimligtvis borde vara].

Många människor tror att när vi lånar från banken så lånar vi något mycket värdefullt från banken (pengar). Därför är vi mer än villiga att pantsätta något värdefullt i gengäld för att få låna: Vi lovar att ge en del av våra framtida arbetsinkomster och dessutom våra ägodelar(panter) ifall om vi inte betalar.

Men i verkligheten så är detta förhållande alltså precis tvärtom. Vi får något av banken som i grunden är närmast fullkomligt värdelöst (siffror på ett konto eller möjligen färgglada papper) från banken. Det är alltså vi själva som låntagare som fyller dessa värdelösa siffror med värde, nämligen prestationslöftet, vid påtecknande av skuldebrevet. Alla pengar är någons skuld i ett kreditbaserat system. Vi betalar alltså ränta till banken för att få använda våra egna skulder som betalningsmedel. Men hur går då detta till rent mekaniskt, hur skapas då pengar om det inte är i källaren på Riksbanken?

Pengar skapas alltså på ett helt annorlunda sätt än vad gemene man uppenbarligen förstår eller känner till, för då hade gatorna varit fulla med missnöjda människor. Det är alltså låntagaren som skapar värdet på pengarna genom skulderkännandet och ett ”offer” i form av prestationslöftet. Men hur kommer detta ”värde – löfte” in i dessa siffror?
Banken har lite märkligt nog ”fått” makten av staten att skapa pengar genom att skapa krediter som det betalningsmedel som samhället måste ha för sin handel med varor och tjänster.

Processen är faktiskt så banal att den är direkt motbjudande.
Banken bokför skuldebrevet som en deposition i banken – en insättning / inlåning – vilken till samma belopp samtidigt bokförs på ett dispositionskonto hos den skuldsatte. I tidpunkten när bokföring av denna fiktiva monetära inlåning, blir ett disponibelt belopp för den skuldsatte, så skapas alltså pengar i dagens samhälle. Så enkelt är det till grund och botten.

Detta är givetvis fullkomligt omoraliskt, eftersom människor egentligen förstår att pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, vilket omöjliggör allt vad demokrati som begrepp har uttryckts vara.
Kreditpengar skapas alltså ur ”ingenting”, men deras värde skapas genom en social konstruktion, där människor täcker upp detta ”ingenting” med ett skulderkännande och ett prestationslöfte.

Skuldpengar kallades också följdriktigt först för ”protestantiska” pengar, dessa fick först statlig legitimitet genom bildandet av en centralbank i protestantiska stater som Sverige (1668) och England (1688). Dagens situation är givetvis alltså på intet sätt någon slump.

Det finns därmed också en religiöst kopplad bakgrund till dagens ickerationella monetära system. Bikten och avlatshandeln med skuldkänslan var som bekant katolikernas affärsidé. Inom protestantismen blev ”skuldhandeln” en internaliserad uppgörelse mellan individen och Gud.
Att skapa pengar genom ett skulderkännande ter sig därför som ett ”naturligt” psykologiskt steg för en skuldmedveten protestant. Vi måste ju gud bevaras betala våra skulder, göra rätt för oss. Dagens pengar är alltså egentligen i grunden bara sekulariserad tro, inget annat. Detta system fungerar alltså enbart för att vi tror på en illusionistisk, men internaliserad skuld.

Rätten till penningskapandet har i alla tider tidigare varit förbehållen en stat eller en kungs suveränitet. I dag är detta dock de privata bankernas rätt, konsekvenserna är uppenbara. Möjligheten att skapa krediter - pengar ”ur ingenting” är den moderna industrialiserade världens fundament. Det är ett imponerande genomfört illusionistiskt bedrägeri som kräver viss respekt – förakt [egentligen].

All finansiell verksamhet som beskriver ekonomi går därför ut på att betala tillbaka en evigt växande skuld, då alla förtjänande pengar är från början lånade pengar i form av nominella krediter som ska betalas tillbaka. Men som alla vet så finns på all skuld också - en ränta. Ett pris på pengar brukar det kallas.

Eftersom pengar skapas som ett skuldbelopp, så innebär detta att samhället som helhet betraktat, fortlöpande måste låna mer pengar om vi vill kunna betala tillbaka våra skulder plus ränta. Detta innebär att vi måste skuldsätta oss ännu mera, med ännu mera räntekrav och så vidare.

Detta är en klassisk ond cirkel. De som har läst lite om systemteori vet att alla system som har en positiv feedback är dömda att bryta samman. Det är därför en matematisk oundviklighet att vårt betalningssystem förr eller senare måste bryta ihop. Det existerande betalning - penningsystemet gör att skulderna växer exponentiellt över tiden det vill säga att de fördubblas i regelbunden takt, typ: 2, 4, 8, 16, 32, 64.

Så förr eller senare så hamnar systemet i en fordringskris för bankerna. där stater, organisationer och privatpersoner inte längre klarar att låna mer för att skapa ännu mer pengar. Pengar som behövs för att tvinga fram ännu mera tillväxt, för att kunna betala räntorna av våra exponentiellt växande skulder. Man brukar kalla detta för att den organiska ekonomiska tillväxten, inte längre kan försörja kravet från den aggregerade räntekostnadstillväxten. Det har då uppstått någonting som kallas för skuldmättnad i kreditsystemet.

Att i detta sammanhang komma med några som helst vilseledande idéer om fördelningspolitiska åtgärder utan att primärt beakta det i ovan beskrivna, är givetvis bara ett hån mot allt vad demokratiska värderingar heter och dessutom en moraliskt intellektuell ohederlighet av närmast bibliska proportioner.

Penningsystemets dysfunktionalitet har en lång rad negativa effekter som under systemcykels slutskede (före ett sammanbrott) i allt tydligare drag träder fram och som vi alla nu kan bli varse i dag: alla tävlar mot alla om pengar, då det per definition alltid finns för lite pengar i systemet för att betala räntan.

Räntan gör att några få intressenter som har skapat krediterna, genom funktionen av ränta ackumulerar värdet av alltfler skuldtitlar (pengar) samtidigt som resten blir alltmer skuldsatta. Några måste gå bankrutt så att andra kan betala sina räntor. Några stater måste låna för mycket så att andra stater kan exportera sig friska. Skuldernas omåttliga tillväxt måste bemötas med en lika omåttlig ekonomisk tillväxt, när skulder täcks av ett prestationskrav. Vi måste därför prestera mer och konsumera mer – till varje pris.

Tillväxt är därav alla ekonomers och politikers envisa mantra som kuliss för att gömma den underliggande funktionen i det innevarande systemet. För bara genom tillväxt kan vi ens försöka ge sken av att komma ikapp den ackumulerade räntekostnadstillväxten på våra skulder. Men efter skuldmättnad, vilket alltså innebär att den organiska ekonomiska tillväxten inte längre kan försörja den ackumulerade räntekostnadstillväxt som skapas av att cirkulerande pengar är krediter, så kommer alltså varje ny enhet valuta till större delen gå åt till att försörja kostnaderna för sedan tidigare skapade pengar som krediter.

Följdriktigt så ökar skulden automatiskt ju mer man försöker tillfredsställa dess räntekrav. Så vi kämpar förgäves hur vi än gör. Systemet måste rent matematiskt sluta i ett sammanbrott då skuldbördan växer mot oändligheten.

Under tiden ökar prestationspressen på människorna, på naturens och våra sociala system. Likt människorna kommer även naturens system alltmera ur balans Detta är en ekvation som inte går ihop.

Det finns med andra ord en självdestruktiv mekanism inbyggd i vårt monetära bytessystem. Ett samhälle utan fungerande betalningssystem för handel blir ett samhälle utan fungerande arbetsdelning och ett samhälle i en akut existentiell kris.

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=RJwJENSGnhE#t=123

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram