Vi måste nu stå upp för oss själva som individer tillsammans, med avseende på våra efterkommande. Vi befinner oss i gränslandet mellan världen som vi nu minns den och den allvarligaste ekonomiska krisen i världshistorien. Den ekonomiska krisen har inte på något sätt nått sin kulmen, som vissa ”ekonomer” har förutspått. Krisen fördjupas, vi har bara kommit till slutet på början ännu, med en nu accelererande risk för allvarligt störa själva strukturerna för internationell handel, investeringar samt samhällets förmåga att försörja sig.

Vad som skiljer i detta skede av krisen nu från tidigare, är förmågan hos de finansiella drakarna att genom otillbörlig marknadspåverkan samt genom deras utomordentliga kontroll över krediter – vilken inte bara är att skapa kaos i produktionen och i handeln av varor och tjänster, utan också blir att underminera och förstöra stora och väletablerade företag och därigenom rasera hela samhällets strukturer.

Denna kris är mycket allvarligare än den stora depressionen. Alla större sektorer i den globala ekonomin påverkas. Fabriker stängs. Monteringslinjer står stilla. Arbetslösheten är utbredd. Lönerna har kollapsat. Hela befolkningar faller in i urusel fattigdom. Försörjning förstörs. Offentliga tjänster störs eller privatiseras. Konsekvenserna för människors liv i den värld som vi här känner till och även runt om i världen riskerar nu att bli mycket dramatiska.

Själva begreppet gemensam valuta och gemensam centralbank är auktoritära till sin inneboende natur, detta eftersom de, alltmera uppenbart, tar bort alla spår av tillsyn och ansvar bort från folket i världen, och centraliserar detta mot en liten alltmera sammankopplad grupp av internationell finansiell elit.

Faktum är att dessa föreslagna politiska “lösningar” som vore det av en slump, faktiskt inte bara tenderar tenderar att gynna dem som egentligen orsakade den finansiella krisen före dem som är mest drabbade som en följd av krisen, utan även till yttermera visso så gör de att den försvinnande medelklassen alltmera tar formen av världens egendomslösa, fattiga och mer skuldsatta människor. Allt fler måste bli fattigare för att allt färre skall bli rikare.

Det är viktigt att världens människor kastar sitt ok och bekämpar dessa föreslagna “lösningar” och kritiskt granskar ALLT som serveras av de lydiga medierna och istället inleder en ny era av världsordning modell 2.013 och att alla blir en av de personer som medverkar i lösningar som ligger i nationellt-lokalt styre och nationell-lokal ekonomi, så att folket har större roller i att bestämma om framtiden och avseende strukturen för sin egen politik och ekonomi, och därmed sitt eget samhälle, inte tvärtom!

Efterfrågan runt om i världen har spårat ur, vilket inte bara antyder ett brett spektrum av upplösning av offentlig köpkraft. Det förebådar denna gång en upplösning av samhället.

Dit efterfrågan går, så går ekonomin som styrs av pengar. Det är nu som vore ekonomin figuren Gråben, i Gråben & Hjulben, som rusar ut från en klippa i de tecknade filmerna och bara fortsätter att springa i luften ovanför avgrunden nedanför.

Detta är ett metaforiskt bevis på att bortom matematik och naturlagar, så finns det en obestridlig makt, en psykologi hos människor i vår ekonomi. Den finansiella världen tror naivt att den kan flyga, även med vikten av ändlös skuld kring sina fotleder, och för en mycket kort tid, upprätthåller denna rena yrande, hallucinerande och omedvetna psykologi marknaderna. Så småningom dock, så kommer verkligheten i form av gravitationen alltid att triumfera över fantasierna.

Sade jag förresten, att denna obestridliga psykologiska makt helt visst kallas för dumhet? Dumhet kan definieras som ett beteende baserat på en villfarelse i uppfattningen i förhållande till verkligheten. Precis som religion inte så lustigt nog.

Marknaden är det gudomliga uttryck som skapar en närmast religiös stämning hos många människor. Marknadens fundament uttrycks bygga på förtroende, vilket kan sägas sammanfatta dess komplikation i förhållande till verkligheten.

För-troende är givetvis inte någonting som behövs vid rådande saklig grund, eftersom saklig grund utgör den gällande verkligheten. Så om marknaden bärs upp av förtroende så är detta ovillkorligen verklighetens dom över begreppet som sådant. Marknaden bygger därför definitionsmässigt på en illusion.

Om marknaden inte kan fungera utifrån sin sakliga grund baserad på verkligheten, då återstår med tiden när informationen rör sig, ovillkoligen bara bortblåst rök och sönderslagna speglar som rester av den spruckna illusionen.

Våra politiker finns som alla nu tydligare kan se, inte för annat än främst sig själva i detta, politikerna finns därför för upprätthållandet av detta system, inte för förändring av systemet.