Politik är det möjligas konst sade någon, någon som också förmodligen var väl medveten om att politiskt språk är skapat för att lögner skall låta som sanningar och för att mord skall förefalla respektabelt.

Men nu står politiken inför sitt verkliga eldprov i den moderna mänskliga historien. Det får nog nämligen i ljuset av verkligheten ses som tämligen besvärligt att med någon politisk trovärdighet, göra gällande att man kan tvinga bankerna att skapa krediter som betalningsmedel, för samhällets handel med varor och tjänster, med syftet att göra egna förluster för banken.

Den mediala omsvängningen under galgen som nu tycks ske, skapas av ljuset från verkligheten. I ett system där av enskilda intressen skapade pengar (bankkrediter) styr den ekonomi som kontrollerar politiken, så är det givetvis på så vis att det efterhand råder ett tillstånd som ligger nära nog så långt ifrån demokrati som det bara är möjligt att komma. Det råder en ovillkorligt växande finansiell diktatur.

Den som har makten att skapa pengar bestämmer inom ramen för detta tillstånd av skapandemakt till slut precis allt. Om detta skapande av pengar alltså sker med enskilt vinstmaximeringssyfte, så kan envar enkelt inse att denna vinstmaximering alltmer kommer att ske på alla andras bekostnad, alltså alla andra som inte har makt att skapa pengar.

I ett enskilt kontrollerat (vinstmaximeringsdrivet) kreditbaserat system så kommer följdriktigt också bankernas vinster att vara prioriterade framför allt annat inom samhället och ekonomin, detta eftersom det är vad som utgör själva det bärande syftet med verksamheten.

Bankernas tillgångar utgörs av fordringar på de som är skuldsatta. Pengarna - krediterna - skapas och sätt i omlopp i ekonomin genom att bankerna bokför en handling för skuldsättningen, skuldebrevet, som en insättning i form av pengar - deposition - hos banken. Denna insättning ger dock ingen ränta som tillfaller den skuldsatte, surprise. Däremot så ger denna "insättnings" motsvarande utlåning, alltså den utställda krediten en ränta till banken ifrån den skuldsatte enligt vad som avtalats i skuldebrevet.

Detta innebär att eftersom banken vinstmaximerar så kommer också banken att se till att banken alltid har ett positivt ränteflöde, det vill säga att alldeles oavsett hur stora krav på upplånade reserver eller eget kapital, som ställs på banken från samhället, så kommer banken att belasta sina kredittagare med en så hög räntekostnad som den bedömer möjlig i förhållande till sin egen möjliga vinstmaximering.

Att därför som nu i medierna börja anföra att bankerna inte skall ha rätt till utdelning, detta för att ge sken av att bankerna skulle sluta upp med att vinstmaximera, är naturligtvis en ren luftpastej som inte på något vis kommer att göra någonting bättre för någon annan än banken, som vanligt. Eftersom banken fortfarande innehar makten att skapa de pengar som samhället behöver för sin handel med varor och tjänster - arbetsdelning - kallas detta och fortfarande kommer att ha vinstmaxmering som primärt syfte med sin, bankens, verksamhet så kommer formerna för vinstuttagning bara att förändras.

Metoden för att tillgodogöra sig vinsterna kommer naturligtvis bara att varieras vid ett förbud / begränsning ifråga om utdelning, detta till exempel genom att föra in kostnader i bankerna motsvarande vinsterna i verksamheten, vinster vilka alltså sedan överförs till bolag som kontrolleras av bankernas ägare och som sedan därifrån kan disponeras, alltså via dessa bolag, offshoring kallas detta som bekant. Det är precis detsamma som med vinstförbud i vården, en således väl bekant opinionsbildningsmässig metod för att lugna en växande opposition mot ett enskilt vinstmaximeringsbeteende. Carema och så vidare.

Till sin grund är detta egentligen mycket enkelt, antingen så skall enskilt vinstmaximeringsintresse få profitera på allt och alla andra genom sin rätt att skapa det medel som samhället behöver för sin handel med varor och tjänster - ELLER - så skall samhället ha ett betalningsmedel som främst syftar till att underlätta handel med varor och tjänster i samhället.

Samhälle eller enskild vinstmaximering, det är hela frågan igen.