I tider av vad som synes vara eskalerande internationell konfliktbenägenhet, så kan en smula eftertanke verka lugnande för den stressade själen i ett alltmer oroat ekonomiskt klimat.

Nu är det ju rent faktiskt på det viset att det är inte särskilt möjligt att USA med sina nuvarande militära operativa strategiska förmågor, kan anställa någonting som helst mer än möjligen ett klang och jubelföreställning över sin egen salig hädangång, alltså igen, ur ett strategisk operativt militärt planeringsperspektiv och detta kommer ju som bekant inte att leda till någonting annat än vad som nu likafullt kommer ske i ljuset av verkligheten.

Putin hade inte ens behövt tala om detta för Obama, som mycket väl känner till detta redan, det finns inga som helst chanser för USA att anställa mer eller annat annat än utbredda lågintensiva lokala inbördeskonflikter för att bromsa sönderfallet av det Petrodollarbaserade kreditsystemet. I detta skall man nu alltså inte glömma att BRICS sidan redan har synat bluffen och vunnit.

Men ur det perspektivet så står vi ju i och för sig nu alla lika, alltså i kön till undergången för samhället så som vi känner till detta inom BIS och IMF, detta om vi nu alltså inte själva lyckas etablera tillräckliga fristående - självständiga - politiska krafter för att bryta utvecklingen, men någon storskalighet på konflikterna det kommer det inte att bli. Det enskilt kontrollerade kreditbaserade valutafinansiella systemet med sina politiker, kommer ju per definition ovillkorligen att främst verka för sin egen fortsatta funktion och därmed för bevarandet av ett system som nu rullar på allt snabbare mot sin egen oundvikliga kollaps. Att hålla hårdare i relingen på Titanic, båtade nog föga för en framgångsrik räddning.

Det är därför alltså inte på något vis slump att både Assad och Teheran går ut på samma dag, igår och kallar USA och dess administration för lögnare. De vet mycket väl att detta är helt och fullkomligt riskfritt nu.

För svenskt vidkommande så återstår således att hantera en politisk demokratisk röta - dysfunktionalitet - av en förmodligen aldrig tidigare skådad omfattning och sammansättning på jorden. I ljuset av den bankkreditbaserade petrodollarhegemonins haveri, där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, så kommer också därför under inga som helst möjliga omständigheter det svenska politiska systemet att kunna bestå i sin nuvarande form och sammansättning.

Den svenska tämligen grundmurade kärleken till den egna plånboken, kommer nämligen aldrig att medge ett fortsatt politiskt förtroende för vad som upplevs ha ruinerat den egna individen, på vad som upplevs vara det mest värdefulla i tillvaron, nämligen pengar.

Alla politiker, ekonomer och journalister oavsett politisk färg väljer nu alltså, av antingen egen dumhet eller egen nytta, att bortse ifrån denna detalj, alltså den nu i allt viktigaste och avgörande detaljen. Denna detalj som förklarar vad pengar är och hur de skapas, eftersom denna detalj nu efter skuldmättnad i vårt enskilt kontrollerade kreditbaserade system är vad som är alltmer styrande för allt som har med pengar och ekonomi att göra. Ingen politiker, ekonom eller journalist adresserar denna detalj som avgör och till uteslutande delar nu styr allt och detta är tyvärr inte av någon tillfällighet.

Vad har den finansiella, den ekologiska och den sociala humanistiska krisen som gemensam nämnare? Jo det är alltså pengarna!

Alla dessa nu accelererande kriser orsakas alltså av ett dysfunktionellt monetärt penningsystem eller enskilt kontrollerat kreditbaserat valutafinansiellt system mer korrekt uttryckt. Grunden till varför det fortlöpande blir allt svårare att hantera dessa accelererande kriser ligger i själva fundamentet till vårt finansiella system, det vill säga sättet som pengar skapas på, med enskilt vinstmaximeringssyfte, som nominella krediter och vad pengar får sitt funktionsmässiga värde grundat på i förhållande till samhället. Detta går nu inte att ignorera längre!

Utom uppenbarligen för till exempel politiker..