Vårt enskilt kontrollerade kreditbaserade system inom BIS och IMF är skuldmättat sedan länge. Detta beror på förhållandet att den totala inkomsten som grundas på den organiska ekonomiska tillväxten, inte längre kan bära den totala kostnaden för hela skulden inklusive dess ränta för den cirkulerande - uteliggande penningmängden i ekonomin. Den större delen av inkomsten går därför åt till att betala kostnaden för upplupna räntor istället för skulder - alltså pengarnas egen existens. Detta alltså eftersom alltså i princip alla pengar i omlopp är cirkulerande krediter.

Detta är en rent mekanisk förklaring till att skuldmättnaden uppstått. Ett fortsatt beteende med att lägga till ytterligare skulder i ett redan mättat system, där alla pengar är baserade på skuld som motvärde, leder bara till framtida uteblivna betalningar av räntor och amorteringar samt en ännu mer stagnerande organisk ekonomi - högre arbetslöshet- ,minskad aktivitet

Vi befinner oss alltså i ett skuldmättat enskilt kontrollerat kreditbaserat system för handel med varor och tjänster. Därför kommer amorteringar på lån -krediter - efter skuldmättnad också att minska den uteliggande cirkulerande penningmängden - disponibla konsumtionsutrymmet - och därmed aktiviteten i den ekonomi som alltså redan befinner sig i stagflation. Värdet på någons pengar är alltid någons skuld.
- Den reala organiska delen minskar och den finansiella delen inflateras nu-

Denna allmänna dysfunktion för betalningssystemet, som skapats av att enskilt kontrollerade (med vinstmaximeringssyfte) krediter utgör grunden för pengarnas inneboende natur som allmänt betalningsmedel i samhället, kommer därför inom kort att tvingas försvinna. Eftersom alla pengar värdesäkras upp - har en inneboende natur - av en skuld med en beloppsmässigt utanpåliggande ränta på skulden, så garanterar detta matematiskt att systemet kommer att bli förlorare och att systemet så småningom når den naturliga gränsen för kollaps, vilket är en alltför snabbt fallande förmåga för inkomsterna att betala av skulderna och deras räntor. Då börjar kredithaverierna.

Våra regeringar, har därför utbildat människor på så vis att de inte kan eller vill förstå det enkla sunda förnuft som ligger bakom det ovillkorliga förhållandet med skuldmättnad, bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken som bekant. Dessa regeringar inom BIS och IMF försöker därför att kompensera bristen på pengar genom att aktivt producera stora mängder av statliga skulder var det är möjligt med vidare skuldsättning, alternativet är att skapa tomma pengar - kontanter - som då späder ut skuldvärdet per valutaenhet, eller omskrivet att inflatera bort skulderna, det är precis som av en händelse bara tillåtet för just fysiska kontanter, som bankerna alltså av här uppenbara skäl, men som bekant är så där lagom roade av

Modern penningteori förstår naturligtvis därför inte heller att korrekt beskriva konsekvenserna, alltså av pengar som skapas med skuld som motvärde - som krediter. Hastigheterna, till exempel, bromsar när skuldmättnad inträffar. Detta är bara enkelt sunt förnuft, då kostar varje ny enhet mer ränta än vad den tillför som effekt för ökad organisk ekonomisk produktivitet. Men likafullt så tar formlerna inte hänsyn till denna dåliga matematik för skulder - krediter, eller dess icke linjära funktion. Är detta en slump? Nej det är det inte.

Hastigheten på ekonomin skylls vanligtvis på psykologin hos ”konsumenter”. Vilket naturligtvis bara är rent och skärt nonsens i förhållande till verkligheten, en mekanisk funktion betingas inte av annat än mekaniken. Detta är faktisk lika mekaniskt som en bilmotor, medan pengars värde i princip är religion, det är konstruerat på det sättet. För människor, företag och regeringar eller vilken ekonomi man än väljer att betrakta, så uppstår skuldmättnad när nya pengar/skulder endast kan införas och till större delen endast kan användas för att betala räntan på redan innan existerande skulder - krediter som utgör den cirkulerande penningmängden.

Därmed har pengarna skapat en mättnadspunkt, där de slutar att lägga till produktivt arbete som effekt med sin ökade närvaro och värdemätning. En ökad mängd pengar som krediter blir istället en roll - over - affär där det tillslut bara är den finansiella sektorn som drar dess nytta via räntor och avgifter. Men människan kan som bekant inte äta pengar.

Med andra ord så går pengarna ut men vänder allt snabbare tillbaka till bankerna för att betala för sina "föregångares" räntekostnader i stället för att röra sig ut igenom den friska icke mättade delen av ekonomin. Detta gör att sammantaget så att kredittiderna måste öka - längden på tiden i omlopp - kreditomsättningshastigheten måste falla och det gäller givetvis även nivån på räntorna för att inte kredithaverierna skall börja tidigare än nödvändigt. Om du inte kan följa denna mycket basala och enklaste logik, så kommer ändå inga studier i världen att hjälpa dig att begripa detta systems inneboende funktion och natur.