Det är vår ”självsyn - självet” eller mer allmänt uttryckt vårt "ego" som orsakar de flesta av de konflikter som vi ser idag. Självet utgör källan till allt. Om du inte vet eller snarare förstår, vad självet eller egot är för någonting funktionsmässigt, så betyder detta att du identifierar dig med en av yttre betingelser skapad mental position, vilket innebär att om du har fel, så är din sinne-baserade självkänsla allvarligt hotad av förintelse.

Så du liksom ditt jag har då inte råd att vara fel ute. Att ha fel är då att dö själsligt.

Krig har utkämpats över detta, och otaliga relationer har brutit ner. Detta är förmodligen anledningen till att vi aldrig kommer att få evig fred, alltså människans ofullkomlighet som skapar kravet på evig förbättring. Så vi måste alltid försöka att uppnå det att vi bryter oss loss till fri form ifrån vårt ego och inte fäster oss vid det så allvarligt, vilket kallas för självbetraktelse och i detta tänka att ”vi” inte skall vara vårt eget ego, utan att vi ska vara våra egna ”tankar”, tänk på det!

Som alltfler blir medvetna om så är upplysta och medvetna människor det ovillkorliga målet för det demokratiska strävandet både för samhälle och individ, så ur perspektivet av detta, så är det också både enkelt att bedöma tillståndet på denuppgivet demokratiska ordningen och politiska vilja som föreligger i förhållande till makten i samhället.

Man kan därav lika torrt konstatera att kapitalism som ju inte kan existera i någon nämnvärd omfattning utan den möjlighet till kapitalisering som skapas av ett monetärt system, är hyfsat grundad i kontrollen av betalningsmedlet i samhället. Utväxlingen på verktyget för inlagring av värde utanför varumarknaden, är givetvis av helt fundamental betydelse i detta, vilket också konkluderar den egentliga grunden för ismernas teoribildning i saken.

Man kan säga att den mekaniska baksidan på kapitalismens egentliga funktionella innebörd därför hyfsat ovillkorligen är penninghandeln, alltså ickeproduktiv verksamhet. Ett privatkontrollerat kreditbaserat system efter skuldmättnad befinner sig ju som bekant i accelererande stagflation, så om man vill uttrycka sig lite torrt, så kan man ju säga att det som nu står för dörren även kan kallas för hyperkapitalism. Problemet med detta tillstånd där alla återstående aktörer ägnar sig åt en ökande penninghandel i en slutlig kamp om dominans, är snarast att det inte går att äta pengar, för någon.

Man kan väl därför också nämna att den elektroniska konfetti som utgör dagens valuta, förmodligen i någon mån också mättar något sämre än de fysiska kontanterna.

Om nu någonting stort, utifrån informationstillgängligheten är på gång att hända i världen, en känsla av förändring, en förändrad psykologisk förståelse och med denna även en allt snabbare växande känsla av panik, Så är faktiskt min uppfattning att världen nu har kommit in i det tidiga stadiet av en tillräcklig förståelse bland befolkningen om det systemiska misslyckandets ovillkorlighet, men då finns det där också genast några vidare aspekter eller snarare illusioner att betrakta.

Likt längs paradvägen för kejsaren i sagan, har han som alltså paraderar för folket iförd den glänsande stass som de så samhällsnyttiga skräddarna så omsorgsfullt har försett kejsaren med, för folkets bästa givetvis, nu skapat en situation där har folket nu till slut har tröttnat på att ha hållits fullt upptagna med bröd och skådespel samt att bekriga varandra i form av två olika lag i en polariserande kuliss. Det är helt enkelt inte intressant mer att veta färgen på Zlatans fotbollsskor, eller Leif Mannerströms åsikter om stekt fläsk.

Det blir nu bara alltmer allmänt löjeväckande med denna situation där det ena laget hävdar att kejsaren har blå rock, medan den andra sidan ilsket trumpetar ut att rocken är röd. Detta har helt enkelt tappat sitt underhållningsvärde, för att alltså bara inte tala om den politiska trovärdigheten i skofärger eller stekytor. Kockar och atleters upphöjelse har alltid föregått civilisationers förfall genom den mänskliga historien. Bröd och skådespel, bröd och skådespel..

Båda sidor är dock så påtagligt obenägna att erkänna sina egna brister, att det numera inte ens finns i deras respektive föreställningsvärld, att de skulle kunna tänkas göra något för folket som helhet istället för i intresset av den egna nyttan och så finns ju givetvis också den alltid närvarande och den i sinnet så pinsamt fördolda hemligheten med kejsarens nakenhet, vilken nu alltså alltmera gör sig påmind och som därför känns ännu mera angelägen att undvika.

Den lilla hemlighetens belysning av verklighetens ljus skulle ju ovillkorligen framställa envar politiker som en historisk åsna av rang.

Få skulle idag hävda att en industri som förde världsekonomin ner på knä och som lastade många nationer – inklusive vår egen – med monumentala växande skulder bör vara immun mot radikala förändringar. Alla företag som tvingas att falla tillbaka på barmhärtigheten i offentligt stöd i en så stor utsträckning som banker har gjort under de senaste åren, har därmed också effektivt frånhänt sig sin rätt till självbestämmande.

Att ha någonting som kallar sig för finansiell industri, utan produktion, som systematiskt marginaliserar sina vinster till egen nytta, samtidigt som den tillåts att belasta det allmänna med sina förluster, måste ju rimligtvis ovillkorligen ses som ett tecken på en monumental allmän dumhet och finansiellt oförstånd.

Det är och förblir en obegränsad dumhet för samhället att ha den enskilda banker som skapare av det allmänna betalningsmedlet, att vidare betalningsmedlet skapas mot en ränta som tillfaller bankerna som skapar valutan, det är väl också bara dumheten exponentiellt betingad, vad annat kan det vara, det är ju trots allt en exponentiellt växande ackumulerad kostnad för räntan i ekonomin?

Regeringen har en för många någorlunda trovärdig strategi för de offentliga finanserna, förutsatt att ingen begriper knappt någonting alls om mekanismerna bakom hur pengar skapas och får sitt värde. Men utöver innehållslös pro-företag-liberalism retorik, så utgör detta givetvis inte mycket till program för någonting alls, allra minst i en ekonomi i stagflation. Men medan uppmärksamheten har varit avstängd eller inriktad mot korståg för demokrati i Syrien, så har ekonomin liknelsemässigt gått naturligtvis ytterligare steg åt helvete med en skottkärra som är alltmer fylld med skulder.

I det allmänna medvetandet så definieras nämligen inte pengar utifrån vad pengar är till sin inneboende funktion och natur, pengar definieras utifrån vad pengar gör, men med det fullkomligt fundamentalt avgörande utelämnandet av detaljen att vad pengar är, skapar ovillkorligt växande konsekvenser för vad pengar gör i ett kreditbaserat system.