Västvärldens regeringar må ha finansierat hur mycket studier och propaganda material som helst som säger att folk inte ska få panik, plundra eller gå hungriga mitt i en kris, men faktum är att historien alltid har visat något annat. När regeringar talar om behovet av förstärkningar, så står alltid kriser redan för dörren. Anders Borg vet givetvis om ifall BRICS har ställt ultimatum gentemot petrodollarhegemonin i Syrienfrågan eller inte.

Det är ofta så att trots otaliga varningar, särskilt från de som bara anses vara marginaliserade galningar, så förblir den stora majoriteten av befolkningen fullkomligt blinda för fasansfulla, paradigm-förändrande händelser.

Tecknen finns nästan alltid där genom historien, men folk vägrar, helt enkelt bara vägrar, att tro att det kan hända dem själva. "Det" alltid händer någon annanstans, och vi får se det hela spela ut på TV från bekvämligheten i våra vardagsrum. Förresten, har någon sett vad det blir för väder?

Petrodollarhegemonin står nu inför sin funktionsmässiga upplösning och detta manifesteras nu på den finansiella teaterscenen främst som USA: s fantasikrävande obegränsade skenande upplåning, begreppet konsumtionsdriven ekonomi och det havererade internationella förtroende för det möjliga valutavärdeansvaret, vilka sammantaget gör att allt snart kommer att avslöjas som den bluff som det verkligen är. Det handlar nu om formerna för avvecklingen skall vara ett festmissiv med farlig dramatik eller inte.

Och när massorna väl inser vad som hänt - att regeringen och centralbankerna är fångade som råttor, den "inbromsning" som i så fall äntligen börjar - den kommer att leda till ingenting mindre än en utbredd panik på en nivå som aldrig tidigare setts.

Och den här gången, kommer den stressnivån att finnas en bra bit ovanför hallmattan innanför många svenska ytterdörrar.

Just nu, fortsätter emellertid ändå folk att tro på att samma idioter som skapade alla dessa problem enligt människors uppfattning, nämligen giriga bankirers lydiga politiker, på något sätt kommer att ta oss ur detta med exakt samma politik som har lett oss hit och som har försatt oss i denna situation, bara nu på en mycket högre (mer aggressiv) nivå för att fullfölja denna eminenta intellektuella politik. Vi ger helt enkelt bankerna mer skuldsedlar - kreditpengar att förfoga över och kallar detta för kapitalförstärkning. Pengar definieras som bekant inte utifrån vad de är, de definieras utifrån vad de gör, men med det lilla praktiska utelämnandet av detaljen att vad som pengar är, skapar ovillkorligt växande konsekvenser för vad de gör i ett kreditbaserat system.

Vi har haft så mycket konstgjord stimulans till banker, och vi har felallokerat så mycket resurser att det närmast överanstränger fantasin att bara snudda vid tanken på all denna dumhet. Och dessutom i över så många årtionden att det är fullkomligt häpnadsväckande. Vi har i verkligheten levt i sagan om den förtrollande ringen för ekonomin och det finansiella systemet. Så jag tror inte att någon ska oroa sig för vad som finns på andra sidan dörren om det väl har gått dithän, det är givet det finns på insidan redan. Vi har ju då trots allt inte ens fått människor att förstå den charad som vi lever i.

Vad massorna har gjort om och om igen, är att tro på att allt kommer att vara OK ... Vi är i en unik ögonblick i historien. Hela världen skriver ut elektronisk konfetti och (ännu) verkar folk tro att detta kommer att gå bra.

Ju längre någon håller fast i de illusioner som medger att politiker bedriver vansinnig politik, desto mer staplar den illusionerna ovanpå varandra, desto värre blir det när det faller...

Så när centralbankerna inte längre kan skapa förtroende och vi måste ta itu med detta, så kommer detta att vara brutalt.

Faktum är dock att människor i allmänhet inte ser någon anledning att fundera på detta. De tror på dårarna uppå teaterscenen och att resten av västvärlden är på det sättet (också). Uppenbarligen så ser dock inte Asien på saken riktigt på det sättet. Men det är förståeligt varför den genomsnittlige svensken inte funderar på detta - jag menar om de tror på en fantasi, varför skulle de behöva fundera?