Detta är en existenskris för de kreditbaserade finansiella valutasystemen och civilisationen. Den är ett resultat av att en kuliss fick fäste 1931 i samhället genom skapandet av BIS och IMF, i speciellt Amerika och Europa, som ända sedan dess alltmera har förletts ifrån den positiva produktiva ekonomiska idén om att ett produktivt samhälle bygger upp sin produktionsförmåga och utvecklar sin infrastruktur, sjukvård, utbildning och vetenskap för att säkra alla nu levande människor och framtida generationers välbefinnande och utveckling. Det är alltså till sin grund också en fråga om de som har lett samhället dit samhället nu är, det är alltså i grunden främst en ledarskapskris och ett fundamentalt underkännande av den politiska "ledningens" förmåga att skapa en medveten och upplyst befolkning.

Det finns nog chefer som möjligen är goda ledare, men att vara chef innebär inte per automatik att vara ledare, detta eftersom ledare är en egenskap. Är någon en ledare och visar prov på ledarskap så innebär detta någonting som andra vill följa oombedda, ledning sker aldrig under tvång, aldrig med hjälp av makt. Chefskap kan utifrån detta alltså närmast definieras som någonting som präglas av nepotism, maktbegär eller bristande kommunikation; eller varför inte som i politiken, en verksamhet som styrs av dolda agendor? Eller av makt, eftersom makt per definition är kraft att bryta motstånd.
När det tar emot kan det vara frestande att ta ett steg tillbaka och vänta på att någon annan ska ta kommandot, men ledande är inte en fråga om att bestämma, ledande är en fråga om att upplysa. Därför är det i motgång som ledarskapet manifesteras, annars behövs inte ledare, per definitionsmässig innebörd. Det är i motgång ledare fungerar, annars behövs de inte. Att Göran Persson uttrycktes vara en dålig ledare i motgång, kanske därför säger det mesta om den politiska moralen och de bakomliggande syften som har verkat ledande.

Ett moraliskt demokratiskt samhälle måste därför istället bebos av en informerad, utbildad och medveten befolkning utifrån en ledning som verkligen är baserad på altruism och på landets grundläggande principer om likabehandling och frihet. Vidare måste gälla att samhället utgår ifrån att det bara finns människor som individer och att det bara finns beteenden, genom och för folket där demokrati inkarneras som den allmänna medvetandetillväxten.

Ett moraliskt samhälle kräver ärlighet, förtroende, heder, altruism samt enkla transparenta och rättvisa lagar. Det finns dock ett stort problem med att skapa ett moraliskt samhälle i verkligheten, där frihet, förtroende, heder och "fria marknader" är omhuldade – det är givetvis människan och människans ofullkomlighet.

Vi är därvidlag en mycket långt ifrån fullkomlig art, mångas uppvisade beteende till trots eller kanske snarare just utifrån grunderna till detta beteende, en art som är närmast obegripligt starkt benägen att falla offer för fördärvet i konsekvenserna av lust, frosseri, girighet, lättja, vrede, avundsjuka och stolthet.

Detta i sin tur dömer oss därför till en evig strävan efter vår egen förbättring som både människor och individ, det dömer oss till att söka ljuset i upplysningen för att undvika mörkret och gå under i förtid kvävda av våra egna brister. Det första steget till förbättring och förändring börjar i individen själv, med förståelsen för de egna känslornas betingelser och acceptansen av de egna bristerna. I den punkten börjar förbättringen.