Slutsatsen från FN: s råd för mänskliga rättigheter och den undersökande kommittén för att utreda frågan om biokemiska stridsmedel är inte problemet. Denna kommitté kommer, trots allt, inte att upptäcka någonting som den amerikanska administrationen, de länder som utgör hegemonin, EU eller ”alla” Israels vänner inte redan har känt till i flera år. Inga hemligheter om oppositionen kommer plötsligt att bli avslöjade. De skador som orsakas av den regisserade petrodollarunderstödda oppositionen är uppenbara, dokumenterade och beskrivna i tusentals dokument som snart har gulnat.

Inte heller kommer FN att bli överraskade av resultaten. Detta beror på att problemet egentligen inte är de skador som orsakats av användningen av biokemiska stridsmedel, detta är konsekvensen av problemet, utan snarare alltså det faktum att dessa skador har orsakats med tillstånd och uppmuntran av regeringarna inom petrodollarhegemonin och detta för att konservera dollarns värde som global reservvaluta. Öppet, demonstrativt och utan fruktan har petrodollarhegemonin tagit kontroll över territorier, anställt oändliga antal förlopp av lidande för civila, beslagtagit tillgångar som tillhör olika stater och genomdrivit olika rättsliga system för människor över hela jorden. Allt för att upprätthålla funktionen av den kreditbaserade petrodollarns funktion.

Inte heller behöver därför Syrierna det förväntade resultatet från denna undersökande kommitté. De, som ingen annan, lever ju mitt i de skador som orsakas av användningen biokemiska stridsmedel och de som ingen annan, förstår att det resultat som undersökningskommittén sannolikt kommer att presentera, det är inte en medicin för att bota den maligna sjukdomen det är mer av elände och mänskligt lidande. De förstår att Tomahawkmissiler inte utgör en lösning, de förstår att Tomahawkmissiler är mer av problemet.

Det som i själva verket medborgare i Syrien och omvärlden behöver är en kommitté som kommer att sätta ihop människor med en förståelsemässigt formaterad informationsfil som innehåller den serie orättvisor och brott som petrodollarhegemonin och dess lydregeringar har begått och begår i deras namn under fanor av demokrati. Människor behöver se och bli medvetna om detta, men de är inte intresserade, de vill inte förstå detta för då skulle de själva riskera att få det sämre. England i går är dock ett anmärkningsvärt trendbrott av en aldrig tidigare skådad natur inom petrodollarhegemonin och ett tecken på en gryende ökad allmän medvetenhet.

FN-kommittén är rädd för den City of London baserade petrodollarhegemonin, detta eftersom det kommer att ännu en gång visa sig att den inte är ensamt representerad av USA, som förbrytarnation mot FN och dess uttryckta syfte, för pengar styr den ekonomi som kontrollerar all politik.

Ryssland kommer inte osannolikt att redan nu meddela att man avvisar rådets beslut om insats mot Syrien, eftersom det är ”ensidigt” och kanske rent av eftersom rådet inte kan placera skulden på den syriska oppositionen för dödandet och kränkningarna av mänskliga rättigheterna. Detta vore ju i så fall en formulering som är ganska lik den som den israeliska formulering en gång använde och som förklarade varför Israel inte kommer att samarbeta med kommittén. Faktiskt ”Inte ens svara på ett telefonsamtal från kommittén”, det var vad det Israeliska utrikesdepartementet hade beordrat sina representanter. Ryssland höjer nu därför de öppna informationsmässiga insatserna betydligt genom att i närmast oförtäckta ordalag beskriva vem som ligger bakom konfliktskapandet i Mellanöstern och samtidigt påtala att några särskilda samtal med Obama inte är inplanerade under G 20 mötet.

Diplomatiskt hjältemod ståendes orubbliga, ansikte mot ansikte med fienden, tveksamt men möjligen? Petrodollarns makthegemoni står nu hur som helst inför det ovillkorliga valet att destabilisera Mellanöstern direkt eller att nu i princip omgående gå under med den kreditbaserade dollarn havererande petro - koppling, som när den lossar havererar dollarvalutan på rent aritmetiska grunder. Allt detta eftersom röken och speglarna nu har skingrats så mycket att snart ingen levande människa längre på allvar tror att en ändlig organisk planet kan försörja ett evigt växande krav på finansiell tillväxt skapat av en ackumulerad räntekostnadstillväxt, en finansiell tillväxt som alltså samtidigt skall beskriva den ekonomiska organiska verkligheten.

Tydligen vittnar dock petrodollarhegemonins nu närmast desperata motvilja till diplomati mer än något annat för det faktum att människor har lyckats skapa ett samverkande system av informationsvapen mot maktstrukturen: ju mer de olika organen i FN stödjer rebellverksamheten, desto mer fjärmar sig FN från vad organisationen egentligen uttrycks syfta till och det allmänna medvetandet. Det är ett nollsummespel om förtroende.

Visserligen är FN en inte sällan svårhanterlig front och en som ibland är rent fientligt inställd till petrodollarhegemonin. Men dess huvudsakliga funktionsmässiga fel förblir dock att organisationen kan agera endast om den är ekonomiskt tillåten att agera. FN har svårt att lösa internationella konflikter, förebygga krig och reparera skador som orsakats av de deltagande länderna. FN fungerar främst som en arena för spel inom ramen för petrodollarhegemonin och som spelas av länder med stora befogenheter och närmast inte alls som ett forum för alla de stater som behöver dess skydd.

Men FN:s främsta styrka ligger rent praktiskt i dess opinionsbildande förmåga att skapa ett mycket dåligt rykte för alla som bryter mot spelreglerna, även om gärningsmannen är en stormakt. Då Ryssland införde ett veto mot den föreslagna resolutionen om Syrien, blev Ryssland en ond stat i ögonen på både väst och arabvärlden, då Förenta staterna införde ett veto mot ett förslag till resolution som fördömde de israeliska bosättningarna, utsattes USA för enorm kritik – och inte bara från de arabiska länderna.

Det är kanske tveksamt om det ens finns något land som ser FN som en verkligt rättvis arena, men det är den enda arenan där det är det rimliga som ändå uttrycks råda och verka vägledande och där länder är ”mer eller mindre överens om kriterierna” som gäller för de deltagande länderna. Det är ett forum som ger någon form av betydelse till begreppet ”det internationella samfundet” som alla, även Israel, vill tillhöra.

Således, trots både petrodollahegemonins djupa förakt mot FN och de historiska grälen med FN och dess institutioner, så har även makthegemonin att förhålla sig till organisationen på allvar, allt annat väcker den björn som sover. Men FN kommer därför också att tvingas till öppenhet förr eller senare och ju förr desto bättre, givetvis. Petrodollarhegemonin vet detta men vill låtsas vara ovetande.