Tiden rinner allt snabbare ur timglaset för den globala ekonomin och människorna inom BIS och IMF. Den ekonomiska pressen och ekonomiska kommentatorer, med ytterligt få undantag, gör alla ett verkligt bra jobb med att hålla detta faktum från allmänhetens medvetande!

Tänk till exempel på spinnet med att sätta en "förskotterad uppskattning" av den reala BNP-tillväxten under det andra kvartalet i USA, vilket alltså meddelades den 31 juli. Den årliga tillväxttakten på 1,7 procent real BNP-tillväxt för andra kvartalet 2013 presenterades optimistiskt som en ökning av den reala BNP siffran från första kvartalets 1,1 procents tillväxt. Här kommer den verkliga poängen med denna lilla variant av kreativ opinionsbildande redovisning.

Anledningen till "accelerationen" i tillväxt är att den uppskattningsvisa siffran under första kvartalet reviderades ned från 1,8 procent till 1,1 procent som passande nog just blev det nya utgångsläget. Det andra kvartalets BNP-tillväxt kommer också bli också föremål för reviderade uppskattningar. Troligtvis kommer den slutliga siffran bli lägre, men kan då redovisas i förhållande till det föregående reviderade intervallets nivå. Man sänker alltså utgångsläget för att kunna redovisa en positiv utvecklingsriktning och man håller sig med dubbla måttstockar. Takhöjden kan som bekant även anpassas genom att sänka golvet.

Tänk också på att anledningen till att den reala BNP siffran är positiv beror på att nominell BNP inte innehåller det negativa måttet på inflation som skapas i den finansiella delen av ekonomin, att alltså ekonomin befinner sig i stagflation och att pengarna rör sig i en allt snabbar takt från den reala produktiva delen av ekonomin till den finansiella delen av ekonomin, det tar BNP måttet helt enkelt ingen hänsyn till.

Detta mått på inflation manipuleras givetvis dessutom i syfte att dölja att den enda ekonomiska tillväxt som kan äga rum i en kreditbaserat ekonomi i stagflation, är ökad skuldsättning där sådan kan skapas. I det Amerikanska fallet är det alltså den offentliga konsumtionens del av den aggregerade efterfrågan. Alltså med andra ord så är "återhämtningen" bara en ytterligare av Obamaadministrationens opinionsbildningsbluffar

Ett annat felslut i den finansiella pressen och av ekonomiska kommentatorer, är tolkningen av Federal Reserves politik för kvantitativa lättnader. Fed sägs verka för att hålla räntorna låga för att stimulera företagens investeringar och bostadsmarknaden. Detta är helt fel! Det helt enkelt en rent uppenbar lögn, men lite omformulerad som alltid.

Denna omformulering är ingenting annat än täckmantel för det verkliga syftet med QE, vilket är att driva upp och upprätthålla hög skuldsättning, detta för att relaterade derivat som finns bokförda i balanserna hos bankerna, är alltför stora för att låtas haverera. Låga räntor upprätthåller värdet - trovärdigheten i återbetalningen, på alla skuldförbindelser - obligationer, och dessa högre värden på IOU lapparna, höjer värdena på bankernas balansräkningar, vilket gör att bankerna ser mer solventa ut, eller mindre insolventa kanske det är bättre att skriva det som.

Fed har fortsatt med QE i år och kan aldrig sluta, med mindre än att systemets sönderfall accelererar dramatiskt, detta trots politikens uppenbara misslyckande med att återuppliva ekonomin. Allt detta i syfte att hålla bankernas kollaps i schack i någon form av enfaldig förhoppning om att bankerna skulle lyckas öka sina inkomster tillräckligt för att komma ur sitt trubbel, trots att det faktiskt är bankerna själva som skapar betalningsmedlen i form av de cirkulerande räntebelastade krediter som har obligationerna som säkerhet, vilket är vad som betingar den ackumulerade räntekostnadstillväxten som utgör grunden till problemet med ett kreditsystem. Moment 22 urmoder.

Man kan lite generellt prosaiskt uttrycka detta som att "om ifall" bara bankerna får alla tillgångar på jorden så hoppas man att detta skulle lösa problemet med bankerna bokförda skulder som inlåning. Men eftersom de uteliggande skuldfordringarna är etablerade genom räntan, så blir fordringarna större än tillgångarna på jorden så båtar det föga kan man säga, systemet dödar sig självt eftersom bankerna har vuxit med hjälp av räntan som är en ickeproduktiv belastning för den reala producerande ekonomi som skall bära upp hela spektaklets reala betalningsförmåga.

I USA har Fed genom att skriva obligationer i dollar för att stödja bankerna, skapat ovillkorligt evigt växande (finansiellt inflaterade) bubblor på obligationsmarknaden, en börsbubbla, och en dollarbubbla. Om Fed slutar skriva ut pengar på detta sätt, kommer inte bara bankernas balansräkningar blixtsnabbt att torpederas, utan detta kommer även att gälla på obligationsmarknaden, aktiemarknaden och fastighetsmarknaderna. Rikedom skulle kunna utplånas på mycket kort tid . Ingen kunde längre låtsas att det finns en ekonomisk återhämtning.

Regeringar kan trycka obligationer till grund för pengar till att betala sina räkningar, men om historien är en guide, så kan regeringarna inte för alltid trycka pengar utan allvarliga konsekvenser. Den realekonomiska situationen kommer att drabba människor och samhällen när bubbel ekonomin inte längre kan stödjas genom den imaginära tryckpressens inbillningsvisa förtroende i skenet av den matematiska verkligheten.

Det borde vara uppenbart för ekonomer, men tydligen inte, att ett minskande antal jobb av dessa "nya ekonomier" inte skapar tillräckligt med ekonomiska betingelser för att stödja en konsument-beroende kreditbaserad ekonomi.  Den reala köpkraften i det totala konsumtionsledet går mot noll eftersom alla pengar går till bankerna samtidigt som bankernas ägare inte kan konsumera så mycket att de håller hela ekonomier flytande funktionellt. Allt färre men  högre avlönade kan inte försörjningsmässigt bära upp en kreditbaserad konsumtionsdriven ekonomi, det är rätt hyfsat uppenbart

Det är därför billigare att rädda människorna än att rädda bankerna.

Det finns ännu dock inga allmänna utsikter för att ta reda på hur verkligheten ser ut så länge som den ekonomiska pressen och ekonomiska kommentatorer är immuna mot att beskriva verkligheten. Tills den verkliga situationen uppstår i direkt kontakt förstås, så kan ingenting göras för att förändra till det bättre. Det är svårt att sälja in en lösning när problemets omfattning inte är erkänd och förstådd. Det är därför jag fortfarande fokuserar på att förklara problemen.