Den Amerikanska ekonomin går framåt, ja i princip allt blir bara bättre i det kommande med oväntat stor framgång enligt de presstituerade medierna med sin ägarstyrning, jag vet själv snart inte längre om jag skall skratta eller gråta åt spektaklet. Allt blir bara bättre för allt färre fast allt blir bara sämre för allt fler.

När fenomenet med den allt lägre räntan dyker upp i ett kreditbaserat system efter ungefär femtio år, så följer det med ett och annat fenomen som kan vara värt att observera, nämligen det att amorteringarna också ALLTID minskat till nära nog obefintlighet, alltså att kreditlängderna går mot oändligheten. Detta eftersom räntekostnaden tar så mycket utrymme av återbetalningskraften hos låntagaren, så att denna betalningsförmåga inte räcker till några vidare amorteringar.

Och eftersom systemet dessutom kräver vidare skuldtillväxt utifrån räntans närvaro, så är amorteringarna alltid dömda att minska till en given betalningsförmåga. Så i det omvända kan man ju säga att det totalt sett krävs negativa amorteringar för att upprätthålla kraven på räntekostnadstillväxt, till en given betalningsförmåga. Detta brukar normalt kallas för att skuldsättningsgraden måste öka till en given reallönenivå för att möta tillväxtkraven, som egentligen alltså bara är en omskrivning av att mer valuta skapas utifrån skuldsättning. Allt är ett, låter detta bekant?

Efter skuldmättnadspunkten så går således inte processen att backa för systemet, utan antingen negativ ränta, vilket vi nog inte skall se som ett alltför troligt scenario, eller skuldavskrivningar vilket skulle haverera bankernas balanser. Det senare blir med given naturlagsmässighet alltid konsekvensen, antingen man nu vill detta eller inte, frågan är väl snarast om detta fullkomligt idiotiska system skall tillåtas bevisa sin otillräcklighet fler gånger, för eftersom informationshastigheten är det styr sönderfallsförloppets hastighet, så kan man nog på hyfsat goda grunder anföra att detta system bör passeras vidare till enbart de historiska böckerna och den intellektuella soptipp där det hör hemma.

Ett samhälle kan inte utgöra en samfunktion, med en enskild vinstmaximerande part (bankerna) som skapare och prissättare av det allmänna betalningsmedlet för handel och tjänster. Detta kan snart inte vara så svårt förstå för alla.

Alla kan ju till exempel ställa frågan om hur all offentlig makt skall kunna utgå ifrån folket, om privata aktörer utanför den demokratiska processen tillåts att skapa valuta med skuld som värdebärare och detta ur ingenting när skulden är att anse som någon form av makt som ett tvingande begrepp. detta som det allmänna betalningsmedlet för den handel med varor och tjänster som utgör fundamentet för arbetsdelningen, alltså att människor inte tvingas göra samma saker för sin försörjning utan kan göra olika saker och sedan bedriva handel.

Vad som är ännu värre är att det är valutan i sig som reglerar den offentliga makten. Detta är bara helt idiotiskt dumt och ologiskt och saknar dessutom några som helst kopplingar till kulissmakten i partipolitiken. Eller menar någon att offentligheten inte finns inom ramen för det valutafinansiella systemet…En statsminister som måste ha bankens tillstånd för att handla en skjorta, är i sanning en patetisk ursäkt för att utgöra en demokratisk ledare.

Så antingen så har denna rätt uppenbara situation helt gått förbi våra politiker, eller så är det så att detta idoldyrkande av politiker som befolkningen ägnar sig åt vart fjärde år, inte är så där helt lyckat med hänsyn till politikernas nu uppenbara uppsåt.

Nu ser ju visserligen vår egen Riksschaman Stefan Ingves redan ut som Åsa-Nisse, men sett till senaste tiden aktioner ifrån Riksbanken och den uteblivna räntehöjningen, ur perspektivet av börsutvecklingen och den Amerikanska makrostatistiken, så tror jag att det som nu kommer blir ännu mer dråpligt.

Tiden har nu definitivt kommit till den punkt där Schamanerna åberopar rena och uppenbara tvivelaktigheter som osynliga murar och högkonjunkturer för att fortsätta att leda folk på den väg de önskar. Men liksom fordom så blir de troende allt färre när inte naturvetenskapen finns som grundläggande element i detta. Inte många tror längre på Tor och Freja och med avseende på Ben Bernankes senaste exempel på utspel, så är det inte mycket tveksamhet där heller om att det rulla dit som det lutar.

http://www.youtube.com/watch?v=A06_pRvPzcE&feature=share