Skrattar lite sorgset åt den politiska adelns finanstrojaner, vars försök att inbilla människor att de har kontroll på situationen, bara blir alltmera enfaldiga.

Ekonomin går dit efterfrågan går och att minska på yttre belastning ändrar inte fundamenta. Att minska arbetsgivaravgifter ökar inte efterfrågan på produkter, ett regn är inte en blöt trottoar, en blöt trottoar är en MÖJLIG konsekvens av regn.

Att slopa överskottsmålet i en kreditbaserad ekonomi efter skuldmättnad när stagflation har uppstått, torde väl närmast kunna kallas för ett axiom ur ett trovärdighetsperspektiv, om kulissen med kreditsystemet överhuvudtaget skall kunna användas vidare med någon som helst vidare trovärdighet. Men alla kan ju ändå se att nu skall landet drivas med underskott, det är ju som sagt ovillkorligt matematiskt betingat av systemets inneboende natur och funktionsmässighet. Mot "vad" är väl då en hyfsat motiverad fråga vill jag nog påstå i detta...

Alla ekonomier inom ett kreditsystem liksom inom BIS och IMF, existerar ju som bekant under betingelsen av att någons tillgång i form av pengar alltid är någon annans skuld, så allt är ju ändå bara en fråga om turordning innan det ekonomiska moraset och bankernas finansiella diktatur uppstår likt i Grekland och tar vid i form av att bankerna måste räddas undan kreditförluster, vilket i dagligt tal är omskrivet till prisstabilitet eftersom bankernas krediter är de pengar som samhället måste ha för sin handel med varor och tjänster, ingen kommer undan.

Vinnaren då? Ja, det är ju som vanligt den som skapar krediterna, alltså bankerna och som upptar den allt snabbare växande ackumulerade kostnaden för ränta i systemet. Den politiska adelns trolöshet mot sin huvudman befolkningen, antingen trolösheten nu beror på dumhet eller uppsåt, börjar sannerligen ta sig närmast religiösa och rentav löjeväckande proportioner.

Räntederivat ...vad kan nu det vara för någonting?

Ett finansiellt instrument baserat på ett underliggande finansiellt värdepapper vars värde påverkas av förändringar i räntenivån. Räntederivat är försäkringar som används av institutionella investerare såsom banker mot förändringar i marknadsräntorna. Enskilda investerare är mer benägna att använda räntederivat som ett spekulativt verktyg - de hoppas att tillgodogöra sig sina gissningar om vilken riktning marknadsräntorna kommer att flytta.

Vill du veta den främsta anledningen till snabbt stigande räntor kan ta ner hela det globala finansiella systemet? De flesta människor kanske tror att det skulle vara eftersom den amerikanska regeringen skulle behöva betala mycket mer ränta på statsskulden. Och ja, om den genomsnittliga räntan på USA: s statsskuld ökade till bara 6 procent (och det har faktiskt varit mycket högre i det förflutna), skulle den federala regeringen tvingas att betala ut omkring en biljon dollar per år bara i ränta på den nationella skulden. Men det är inte det.

Inte heller har det främsta skälet att göra med det faktum att snabbt stigande räntorna skulle innebära stora förluster på obligationer. Vid denna punkt, är det prognosticerat att om de amerikanska obligationsräntorna stiger med i genomsnitt 3 procentenheter, kommer det att orsaka investerare förlorar en biljon dollar. Ja, det är en 1:a med 12 nollor efter det ($ 1.000.000.000.000). Men det är inte den främsta faran med snabbt stigande räntor heller.

Snarare är den främsta anledningen att snabbt stigande räntor kan leda till att hela det globala finansiella systemet kraschar, eftersom det finns mer än 441 biljoner dollar i värde av bara räntederivat sittande ute i skuggbanksystemet.

Denna nätta lilla siffra kommer direkt från Bank for International Settlements - centralbanken för centralbanker. Med andra ord, så har mer än $ 441.000.000.000.000 har satsats på rörelser av räntorna. Normalt sett innebär dessa satsningar inte ett stort problem eftersom priserna tenderar att röra sig mycket långsamt och systemet förblir balanserat. Men nu börjar rörelserna bli mer dramatiska, och de sofistikerade finansiella modellerna som används av derivat handlare, tar inte hänsyn till denna typ av rörelser.

Men nu är det ju som sagt så att räntederivat inte på något vis är den enda skapelsen av finansiell svartkonst i form av rök och speglar. Det finns ett otal rekollateraliserade (där säkerheten för skulden är använd flera gånger) finansiella instrument med prisförändringskopplingar som har skapats både för  de ovillkorligt ökade kraven på likviditetsförsörjningen till den finansiella delen av ekonomin och naturligtvis den grundläggande enskilda vinstmaximeringen - girigheten.