Det är 4:e juli och även centralbankernas dag i Europa, med Bank of England och Europeiska centralbankens topptjänstemän samlade för att fastställa penningpolitiken i Storbritannien och euroområdet.

Och det betyder att ECB-chefen Mario Draghi sätts under press i eftermiddag, vid en tidpunkt då krisen i euroområdet kommer att öka tempot igen.

Den politiska oro som bröt ut i Portugal denna vecka är en påminnelse om att, trots alla Draghi-tal om att göra "allt som krävs" för att skydda euron, så förblir detta en politisk, ekonomisk, finansiell och social kris som bygger på den matematiska dysfunktion för samhällen med ett enskilt vinstmaximerande kreditbaserat valutafinansiellt system som betalningssystem för handel med varor och tjänster för det allmänna.

Till eftertanke hos alla dem som har pengar på banken och är unga nog att inte minnas 1971 års amerikanska filmklassiker, "Dirty Harry", där det finns en scen i början av filmen där huvudpersonen, San Francisco polisen Harry Callahan (spelad av Clint Eastwood) avbryter ett bankrån en eftermiddag, genom att skjuta tre gärningsmännen när de försöker fly.

Harry dödar två av rånarna, men en sårad bandit ligger på gatan och överväger att plocka upp sin tappade pistol för att skjuta Harry. I detta läge höjer Clint Eastwood sin Smith & Wesson 44 magnum revolver mot sin sårade rövare som försöker påminna sig själv om Callahan har skjutit alla sex skott i revolvern. Callahan säger: "Jag vet vad du tänker". Sköt han sex skott eller bara fem? ... Du måste fråga dig själv en fråga ... Känner du dig tursam idag? ... Ja, gör du det, tönt? "

I en komplett rollomkastning av de goda och de onda, så har världens bankelit sedan en tid tillbaka, pekat med en stor stor farlig pistol mot huvudet på alla sparare och investerare på planeten. Kulorna i pistolen är var lite annorlunda men fortfarande mycket dödliga. Här är vad investerare över hela världen står inför:

Enorma mängder av utomordentligt riskfyllda derivatsatsningar som gjorts av världens viktigaste banker och har placerats i extremt skakiga och instabila statsskuldväxlar (Grekland, Portugal, Spanien, etc., etc.). Dessa satsningar i form av lån och / eller kreditswappar har placerat de deltagande bankernas kapital i extrema risker.

Hur då riskfyllda och hur då stora? Ägna en tanke åt följande statistik. De fem största amerikanska bankerna (JPMorgan Chase, Citibank, Bank of America, Goldman Sachs och HSBC) beräknas ha en total derivatexponering över $ 220 biljoner (tolv nollor). Väg detta belopp mot de kombinerade tillgångarna hos samma topp fem banker, summan på $ 4800000000000, varför du får en svindlande 46 till 1 hävstång! Vill du bedöma den risken? Titta då på detta på ett annat sätt, enbart USA: s fem "too big to fail" banker håller i sina böcker (balanser), ett nominellt handelsvärde som är mer än tre gånger bruttonationalprodukten för den ändliga planeten jorden!

Den växande skillnaden mellan monetära tillgångar och monetära skulder skapar ett evigt ökande krav på tillväxt för att betala för den ökande räntekostnaden.

Citerar Dirty Harry, "Känner du dig tursam idag" nog att anförtro ditt livs besparingar till denna typ av vansinniga risktagande inom ett integrerat kreditsystem som inom BIS och IMF där alla banker och kreditpengar sitter ihop?

Förutom eventuell smärta hos människor skapad av finansiella ekonomiska förluster hos människor och nationer, så väcker den kommande framtiden en långt djupare oro, inte minst för modern finansteori, som håller den “riskfria imaginära tillgången” som en av sina grundvalar. Med andra ord, detta är det uppenbara intellektuella lättsinnets fundamenta i sin prydo. Det av mig nu anförda begreppet att vara förskolad, eller möjligen dyskolad, måste tyvärr tas i beaktande så som gällande verklighet i detta.

Den alltmera havererande politiska adeln i Europa tänker nu tydligen på allvar försöka inbilla människor att de skall trivas med att leva under den imaginära skuldens bojor från bankerna och att piskan som piskar och svider alltmera i form av den exponentiella räntekostnadstillväxten, egentligen bara är sköna och növändiga kittlingar i folkets nackar. Allt för att slippa rädslan för det okända, i att vara fri från skulder..

Do or die so, det brukar uttryckas i politiska tal numera, jo för all del, men det är banksystemets do or die som gäller i detta och det blir förvisso folket inom BIS och IMF sak till delar också. Men jag tvivlar på att så många andra människor faktiskt föredrar armod i fångenskap framför armod frihet, för alla fattar att banker inte innebär annat än kostnader utan produktiv verksamhet!

Världens sociala strukturer gungar alltmer och de svenska mediernas presstituerade anför därför alltmer enfaldiga opinionsbildningsförsök till förledning av den allmänna opinionen och upplysningen till skydd för bankernas kontrollerade politiska adel, i det system där bankernas krediter utgör de pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Den allmänna bildningsnivån och medvetenheten har nu historiska utrymmen till förbättringar i förhållande till medvetenheten om verkligheten

Framför allt så tycks inte påfallande många, för att inte uttrycka det som otroligt få, ännu ens vilja försöka begripa att grunden till alla dessa accelererande kriser är att betalningssystemet för handel med varor och tjänster inom BIS och IMF är kreditbaserat samt vilka inneboende funktionsmässiga grunder och mekanismer som det innebär att pengar är skulder med en kostnad av ränta under omsättningstiden