I alla större regioner i världen, är den ekonomiska recessionen - stagflationen - nu djupt rotad, vilket resulterar i massarbetslöshet, kollaps av statliga sociala program och utarmning av miljontals människor.

Den ekonomiska krisen åtföljs av en global process i form av militarisering, ett "krig utan gränser" som leds av Förenta staterna och dess allierade i Nato. Utförandet av Petrodollarhegemonins "långa krig" för att upprätthålla sin egen existens är därav nu även intimt förknippat med lönlösa försök till omstruktureringen av den globala ekonomin.

Den härdsmälta som drabbade finansmarknaderna under 2008-2009 var resultatet av institutionaliserade bedrägerier och ekonomisk manipulation, det var konsekvenserna av det kreditbaserade systemets inneboende natur. "Bankräddningsaktionerna" genomfördes på uppdrag av Wall Streets herrar, vilket ledde till den största överföringen av pengar från det allmännas välstånd till enskilda intressen i historien, samtidigt som det skapade ett oöverstigligt statsskuldproblem.

Med den globala försämringen av levnadsstandard och den sjunkande konsumtionen, satte hela strukturen för den internationella råvaruhandeln potentiellt i fara. Betalningssystemet för penningtransaktioner är på grund av detta i en växande oordning. Efter kollapsen av sysselsättningen, blev utbetalningen av löner störd, vilket i sin tur utlöste en nergång av inkomster för utgifter för nödvändiga konsumtionsvaror och tjänster. Denna dramatiska dip i köpkraft slår alltmera bakut mot produktionssystemen, vilket resulterar i en rad uppsägningar och nedläggningar och konkurser. Detta förvärras snart av frysningen av krediter, som bygger på den fallande kreditvärdigheten vilket bidrar till nedgången i konsumenternas efterfråga och demobilisering av mänskliga och materiella resurser.

Vi är i gränslandet mellan då och den allvarligaste ekonomiska krisen i världshistorien. Den ekonomiska krisen har inte på något sätt nått sin kulmen, som vissa systemproklamerande ”ekonomer” har förutspått. Krisen fördjupas, nu med risk för allvarligt störa själva strukturerna för internationell handel och investeringar.

Vad som nu skiljer i detta skede av krisen nu från tidigare är förmågan hos de finansiella giganterna att genom otillbörlig marknadspåverkan samt genom deras utomordentliga kontroll över krediter - inte bara skapa kaos i produktionen av varor och tjänster, utan också att underminera och förstöra stora och väletablerade företag nödvändiga för försörjningsbehovens tillgodoseende. Det är bankerna mot människorna, medan politikerna räddar bankerna från människorna i stället för att rädda människorna från bankerna, trots att banker inte kan finnas utan människor.

Denna kris är mycket allvarligare än den stora depressionen. Alla större sektorer i den globala ekonomin påverkas. Fabriker stängs. Monteringslinjer står stilla. Arbetslösheten är utbredd. Lönerna har kollapsat. Hela befolkningar faller in i urusel fattigdom. Försörjning förstörs. Offentliga tjänster störs eller privatiseras. Konsekvenserna för människors liv i den värld som vi här känner till och även runt om i världen är alltmera dramatiskt förändrad.

Amerika håller på att dö. Det är självförstörande och drar den övriga världen ner med sig.

Det hela började där i början på 1920-talet men grundades tidigare. År 1907, JP Morgan, en privat New York bankir, publicerade ett rykte om att en konkurrerande icke namngiven stor bank var på väg att gå i konkurs. Det var givetvis en falsk anklagelse för att skapa en bankrun, men kunderna åkte ändå till sina banker för att ta ut sina pengar, om det var deras bank. När de tog ut sina pengar förlorade bankerna sina kontanter och var tvungna att säga upp sina lån och stenen var i rullning. Människor måste därför betala tillbaka sina lån för att fylla bankerna med pengar, vilket innebar att de fick gå i konkurs i processen. Den panik som utbröt 1907 resulterade i en krasch som ledde till skapandet av Federal Reserve 1913, en privat bank-kartell med en yta av en oberoende statlig organisation. Effektivt sett var det en kupp av elitbankirer för att etablera makten att styra den finansiella industrin.

Mycket uppmärksamhet har redan med rätta ägnats åt skuggbanksystemet och de tekniker där inteckningar blir förpackade tillsammans och sedan skivade och tärnade - för "riskspridningen" - säljs till institutionella investerare runt om i världen. Rena bedrägerier har också varit inblandat i många av dessa institutionaliserade betingelser som syftar till att upprätthålla detta finansiella spektakel. De fallande bostadsvärdena efter den spruckna fastighetsbubblan och oförmågan hos många sub-prime inteckning innehavare att fortsätta att göra sina månatliga betalningar, tillsammans med de resulterande utmätningar, var verkligen droppen som bröt kamelens trovärdighetsrygg, vilket ledde oss fram till detta katastrofala systems misslyckande.

http://www.youtube.com/watch?v=c7E9SUwlooE&feature=share

En världsdepression, där en evigt växande del av världens arbetskraft kommer att vara arbetslösa, hotar. Den största nedgången i handeln under den senaste delen av världshistorien definierar framtiden. De inneboende konkurserna i de största tillverkande företagen i den kapitalistiska världen hemsöker snart västerländska politiska ledare. "Marknaden" som en mekanism för tilldelning av resurser och regeringen i USA som "ledare" i den globala ekonomin har inom kort förkastats.

Alla antaganden om "själv-stabiliserade marknader" är bevisligen falska och omoderna. Förkastande av offentlig intervention på marknaden och förespråkande av utbudssidans ekonomi har diskrediterade även i ögonen på sina utövare.

Bland nästan alla konventionella ekonomer, förståsigpåare, rådgivare för investeringar, olika diverse experter och ekonomiska historiker, finns det dock en självbevarande gemensam tro som säger att på lång sikt kommer börsen återhämta sig, lågkonjunkturen kommer att ta slut och regeringen kommer att dra sig ur ekonomin. Dessa människor måste tro på detta, annars är de fullkomligt utan egen mening för själva, då de definierar sig själva genom sin yrkesroll, för nu har tåget redan lämnat perrongen.

De är fast på stationens föreställningar från tidigare cykliska mönster och historiska trender, dessa analytiker glömmer den nuvarande verklighet som inte har någon prejudicerande natur vad avser ekonomisk världsdepression, att den exempellösa hastighetsökningen på skuldsättning försätter regeringar på evigt obestånd, att banker och industrier bara leder till exempellösa offentliga underskott, vilka kommer att dränera resurser för många generationer framöver. De kan inte se att det är en elefant i rummet. Boxen är deras allt, de kan inte se att det är själva kreditsystemet i sig själv med sin inneboende naturs funktion som  utgör det fundamentala problemet.

♦

Finns det ett alternativ till att plundra jorden på detta sätt för att öka skuldsättningsbasen? Finns det ett alternativ till att kriga? Finns det ett alternativ till att förstöra planeten? Ingen ställer dessa frågor, eftersom de verkar absurda. Men kan ingen komma undan dem heller.

Fram till angreppet på mänskligheten idag, i form av den globala ekonomiska krisen, var mottot för ismerna den så kallade "nyliberalismen" att "Det finns inget alternativ" Inget alternativ till den "nyliberala globaliseringen"? Inget alternativ till den ohämmade "fria marknadens" ekonomi?

Uppfattningen om kapitalism och västvärldens demokrati är nu (precis som kommunismen) bevisad som en myt, i form av nyliberalismen och dess "monetära totalitarism” i det innevarande systemet.

Företrädet av politik över ekonomin har bevisligen gått förlorad. Politiker från alla partier har övergett demokratin till förmån för den ”monetära totalitarismen”. Det är finansiella vinstmaximerande företag som dikterar politiken. Politiker är bara den finansiella maktens exekverande, för att inte människor skall revoltera.

När dessa företags intressen berörs, finns det därför heller ingen plats för en demokratisk konvention eller av gemenskapens kontrollsystem. Det offentliga rummet försvinner alltmera. Begreppet res Publica förvandlas till en res Privata, eller - som vi kan säga i dag - ett res Privata transnationella (till sin ursprungliga latinska innebörd betyder privare "att beröva"). Bara de som har makten har fortfarande rättigheter. De ger sig själva rättigheterna som de behöver, från "rättigheten att plundra" till "rättigheten att döda".    ♦

Mainstream media befinner sig nu därför - av ägarstyrda politiska skäl - i en ständig kakafoni av högljudda krav på att opinionsbildningsmässigt definiera ekonomins svårfångade "vändpunkt". Det är på så vis som folk i allmänhet blir mer hoppfulla, mindre upprörda och mer villiga att låta dem som förstörde ekonomin fortsätta att köra länderna outmanade. Varje gång en ny manipulerad ekonomisk indikator kommer ut som inte var "så illa som förväntat", bryter finansmarknaden ut i jubel och politiker ge sina "Vi ser ljuset i tunneln" tal. Verklighetens beskrivning står alltså på huvudet och är en helt annan.

Lågkonjunkturen skapar en situation av "kamp eller dö" miljö för människor, företag och nationer runt om i världen. Den superrika elit som för närvarande styr alla enheterna använder sitt inflytande för att säkerställa att personalen skall bära lasten av denna börda.

Det behöver inte vara så. Kampen för försörjning, social trygghet och sjukvård är alla frågor som kan förena de allra flesta människor.

Detta är en fingervisning om hur reaktionerna hos politiker kommer att bli när de skall svara på frågan om hur de kunde låta det finansiella bedrägeriet fortlöpa utan att ingripa för att skydda samhället och människorna.

http://www.youtube.com/watch?v=DW9sesBESSs&feature=player_detailpage#t=190s