I en kreditbaserad ekonomi kan inflation kan bara uppstå före skuldmättnad i den reala delen av ekonomin. Efter skuldmättnad så skapar det räntebaserade tillväxtkravet alltid deflation i den reala produktiva och värdebärande delen av en kreditbaserad ekonomi.

Denna deflation i den reala delen av ekonomin, skapas av den inflation som driver den finansiella delen av ekonomin grundat på funktionen av räntekostnaden för kredit som betalningsmedel, alltså den funktion som även betingar tillväxtkravet i ekonomin. Man kan uttrycka detta som att den reala ekonomin inte längre förmår att växa i samma takt som det matematiska kravet på tillväxt skapar i ett kreditbaserat system, alltså ett system med kredit som bärande betalningsmedel.

Detta eftersom sedan efter skuldmättnad så vänder flödet av den skapade produktiva nytta som nya krediter innebär, till att istället bli en finansiell belastning, baserad på att räntekostnaden för krediterna som skall utgöra betalningsmedel, skapar en större ackumulerad räntekostnad för sin egen cirkulation än vad de kan skapa produktiv nytta. Priset på pengar dödar ovillkorligen sin egen funktion som betalningsmedel snabbare genom att vara skuldbaserade.

Det krävs alltid en ny kredit för att försörja räntekostnaden för en äldre kredit vilken cirkulerar som pengar - betalningsmedel i ekonomin - vilket skapar en evigt växande ackumulerad kostnad av ränta i för själva betalningsmedlet i sig själv för sin egen funktion.

Rent mekaniskt så kan man säga att tiden för pengar i allmänhet och då i kreditform i synnerhet, som inlagringsfunktion av värde, havererade funktionsmässigt när informationen bytte rörlighetsriktning, alltså när Internet blev tillräckligt allmänt. Kredit betyder ju som sagt förtroende, räntan förvärrar sedan denna brist i funktionen rent mekaniskt med tiden.(stagflationen)

Betalningsmedlet bör därför till bärande del utgöras av "elektroniska kontanter" med samhället som operatör av betalningssystemet. Ränta är en ickeproduktiv kostnad och fyller enbart en enskilt nyttoskapande omfördelningsfunktion på bekostnad för samhället. Internationell handel bör således ske via clearingsystem för att undvika parallellfunktioner.

Finansiering bör därför ske via det nationella betalningssystemet och redovisas tillbaka mot samma system, för att inte parallella finansiella funktioner skall uppstå, vilka alltså alltid ovillkorligen kommer att leda till haveri för det övergripande betalningssystemet. Lämpligen så sker detta därför genom beskattning på avkastning från realvärdeproduktivitetsskapande investeringar. Givetvis så blir också alla prisbildningsmekanismer då helt annorlunda, men verkligheten lämnar oss inga alternativ med långsiktigt hållbar samhällsekonomisk utvecklingsmöjlighet. Samhället kan naturligtvis inte upprätthålla en finansiell ekonomi som belastar allt i övrigt till förmån för enskilda intressen till en växande omfattning.

Den stora frågan - problemet, kommer vara att människor under mycket begränsad tid kommer att tvingas göra mycket stora förändringar i sin kulturellt betingade syn på innebörden av begreppet samt och hur detta förhåller sig till begreppet ägande.

Människor kommer i detta att tvingas inse att pengar som inlagringsfunktion för värde av någon mer betydande omfattning, aldrig mer kommer att fungera praktiskt baserad på trosmässiga betingelser. Så det finns ju liksom inte särskilt många alternativ, försiktigt sagt. Människor kommer helt enkelt att tvingas samla på annat, om de finner det nödvändigt att ackumulera materiell rikedom.

Det går ju i detta att via en övergångsmekanism dra ut på förloppet över någon tid, för att skapa handlingsfrihet och utrymme för bildning av det allmänna medvetandet. Detta alltså för att övergången skall bli mindre socialt friktionsfylld och destabiliserande.

Man kan i den delen lite kort även för sakens skull notera att enskild handel med betalningsmedlet i sig själv som enskild varugrupp, alltid ovillkorligen havererar samhällets betalningssystem, vilket alltså havererar handeln med varor och tjänster som havererar arbetsdelningen och samhället.